Daniel Nilsson och Elin Widén Nilsson står med barnen Ture och Tim Nilsson i det höga gräset som kryllar av rödklöver. Där ska deras hus stå, de har just lämnat in ansökan om bygglov, vatten och avlopp.
När de berättar för folk var de ska bygga hus brukar de säga Dalby, men postadressen är Hässle. Tomten är kilformad med en grusväg på ömse sidor. På åkern bredvid sprider en traktor kogödsel. Lukten borrar sig in i näsan. En bit bort glittrar Ekolns vatten. Längre bort, åt andra hållet, skymtar Dalbyviken och Hammarskog. Grannens tupp gal i högan sky.
– Tuppen har fått gardiner för att inte börja väsnas alltför tidigt på morgonen, berättar Daniel Nilsson.
Det är verkligen på landet.
För att få sjöglimt från vindskupan och fönstret över diskbänken har de noga valt placering på huset, men när sommargrönskan växt sig hög är det frågan om det hjälper. De var i alla fall uppfinningsrika. Först surrade de fast Elins mobiltelefon på en lång stång med häcksax och höll upp den, med skypesamtal till Daniels telefon. Men videokvalitén var för dålig. Då köpte de en drönare med kamera, men det var svårt att veta den exakta höjden. Till slut lånade de en gammal hederlig trappstege från en granne, klättrade upp på den och höll upp en filmkamera.
Husdrömmen fanns redan för sex år sedan när de skulle flytta tillbaka till Uppsala efter ett par år i Schweiz där Daniel Nilsson gjorde sin post doc. Hus vågade de inte köpa på distans, så de tog en hyreslägenhet osedd, en radhusliknande gavellägenhet med minimal trädgård på Solistvägen i Gottsunda.
Det var tänkt som en tillfällig lösning. Under åren har de bjudit på några hus i Uppsala, men priserna har rasat i höjden och de har inte velat pressa sig till den yttersta ekonomiska gränsen. Det här är deras första kliv in på bostadsmarknaden.
Båda är civilingenjörer. Hon jobbar med miljöanalys på Sveriges lantbruksuniversitet och han arbetar som sjukhusgenetiker på Karolinska sjukhuset.
I takt med att sönerna växt har de 90 kvadratmetrarna upplevts allt trängre. Pojkarna säger att det känns konstigt att de ska flytta, men de ser fram emot vattenkrig på tomten och egna rum där de kan ta det lugnt och få vara i fred när de någon gång är arga på varandra.
– Jag längtar, det ska bli kul, men jag hoppas få gå kvar i min skola, säger Ture Nilsson.
Båda går på Musiklådan, en liten friskola i Gottsunda. Ture ska börja årskurs fyra och Tim årskurs ett.
– Jag vill i alla fall gå ut trean, säger Tim Nilsson bestämt.
Om allt går enligt planen är huset på plats i slutet av våren 2017. De skrev kontrakt på tomten den 28 april. Dagen efter valde de hustyp och skrev kontrakt med hustillverkaren.
– Det är inte drömhuset, men det är en modell vi tror funkar, säger Elin Widén Nilsson.
De känner sig stressade eftersom köpet är villkorat. Har de inte bygglov i mitten av november går köpet tillbaka. Längst tid tar ansökan om vatten och avlopp. När alla tillstånd är klara kan grundarbetet börja, det ska bland annat schaktas och läggas grundplatta. Sedan tar själva husbygget ett halvår ungefär.
– Det är totalentreprenad, så när vi väl fått bygglov ska det rulla på. Det är skönt, säger Elin Widén Nilsson.
Vi promenerar fem minuter längs grusvägen ner till vattnet. Där sticker två smala bryggor ut i Ekolns vatten. Elin tycker att båt är ett måste. Daniel är mer sugen på kajak. De är i alla fall överens om att de måste ha något att flyta på.
Vi slår oss ner på en stenhäll och Daniel tar fram scones och marmelad. Vattnet kluckar och sommaren visar sig från sin bästa sida.
– Det är skönt en sån här dag, säger Daniel Nilsson.
– Sedan ska man komma ihåg att det blir november, säger Elin Widén Nilsson.
De är förväntansfulla, men tänker med en rysning på den smala slingriga vägen en isig vinterdag. Ingen av dem har varit ute här på vintern ännu och ingen av dem har bott på landet förut. De tror att de kommer tycka att det är mysigt och de känner sig redan välkomna. Grannar som passerat förbi har stannat och pratat och sagt att de är glada att det byggs fler hus, eftersom det är så mörkt här på vinterhalvåret.
– Mamma, berätta om glassbilen, uppmanar Ture Nilsson.
Elin Widén Nilsson berättar att hon googlade glassbilen och såg att den stannar precis framför deras blivande hus, nästan exakt samma tid som den kommer hem till Solistvägen i Gottsunda.