Husdrömmen i egna händer

Redan på uppfarten kan man som gäst ana att här bor en familj med känsla för detaljer. Långt borta är standardlösningar som gräsmatta, stenplattor och staket. I dess ställe ligger sjösten snyggt inramade av en låg stenmur och det enda som kan liknas vid en häck är buskar, perfekt formade till små klot. Vackert för ögat men också praktiskt.
- Vi ville undvika att kånka runt med gräsklipparen och jag önskade slippa ett staket som måste målas om då och då, säger Jonas Gustavsson, pappa i huset.

Bakom den ljusgula fasaden finns 165 kvadratmeter boyta byggt i vinkel för att rama in baksidan och samtidigt utnyttja tomten på bästa sätt. En enplansvilla med generös takhöjd på mitten och med många möjligheter för familjen att umgås.
Det är sen eftermiddag och en efter en kommer familjens medlemmar hem. Carola och Jonas och de tre döttrarna Moa, 15 år, Amanda, 9 år, och Emilia 7 år. De samlas i köket, Amanda gör läxan, Emilia hoppar upp i mammas knä och Moa har med sig pojkvännen.
- Grundtanken var att dela upp huset i en sovdel, en tvättstugedel och en sällskapsdel där det skulle vara öppet mellan kök och vardagsrum, berättar Jonas.
Takhöjden i huset varierar från 2,50 till 3,70 meter i kök och vardagsum. Och det är här under den höga taknocken man hittar husets hjärta. Möblemanget är stilrent och enkelt med en stor inbjudande soffgrupp och öppen spis. De stora golvytorna bjuder in till lek och stoj och på hedersplats i köket står ett terrarium. Här bor ödlan Snuggels. Med pälsdjurallergiker i familjen är han den perfekta lösningen. En personlighet med många roliga egenheter som dessutom bor i ett vackert landskap med en kuliss hämtad ur öknen. Familjen har faktiskt en kanin också men hon bor utomhus i en miniatyr av det stora huset.

Tanken att här var en vildvuxen skog för sex år sedan känns avlägset. Stenhagen växer och i området finns nu 30 villor omringade av radhus som ändrar områdets siluett likt nykläckta popcorn.
- Vi trivs verkligen bra. Här finns härliga strövområden, bra skolor och mycket aktiviteter såsom innebandy- och fotbollsföreningar, säger Carola.
- Stöket man hör om i Stenhagen märker vi aldrig av, lägger Jonas till.
Att just denna stadsdel blev platsen för deras husdrömmar var en ren slump. Familjen bodde i en hyresrätt och utan kapital var alternativet att köpa ett färdigt hus ekonomiskt omöjligt. Efter en tids letande efter en tomt snubblade de över ritningarna på det planerade bostadsområdet hemma hos Jonas föräldrar. Pappan hade stått i kö i 30 år och stod som andre man att välja läge men hade inte tänkt att Stenhagen var aktuellt. Erbjudandet gick ut två dagar senare så det var snabba ryck.
Med den enda erfarenheten att ha hjälpt en kompis att bygga ett hus tog sig Jonas an projektet att skapa familjens nya hem från grunden.
- Hur svårt kan det vara, tänkte jag, och det jag inte kan får jag väl läsa mig till.

Carola och Jonas var först på plats. Huset skulle byggas av lösvirke och de var ivriga med att komma i gång. De hade valt en av de större tomterna i mitten och runt om stod fortfarande tallarna upprätta. Efter hand kom granne efter granne. Det sprängdes berg och röjdes skog och så en dag började modulhusen rulla in i området.
- Vips var de andra färdiga medan vi inte ens kommit halvvägs. Men så här i efterhand känns det kul att vi själva sågat till och spikat dit varenda bräda, säger Carola.
@3a Text ui:- Det jobbigaste med att bygga själva var att man ibland drabbades av idétorka. Det var så mycket som skulle göras och till slut ville man bara att det skulle bli klart. Vi hade ju ingen erfarenhet så vi gjorde det vi tyckte blev snyggt. Bara för vatten och målning invändigt tog vi in proffs, säger Jonas.
Ett halvår senare och med mycket hjälp från både Carolas och Jonas familjer stod huset klart för inflyttning. Barnen fick själva välja färger till sina rum. Hos Emilia är detaljerna rosa, Moas går i beige med stor säng och tv medan Amanda redan hunnit byta från rött till blått i sitt rum. Bara när dottern ville måla hela rummet blåsvartrandigt efter Sirius färger satte föräldrarna stopp. Innebandy är ett intresse alla tjejer i familjen delar men att inreda i de olika klubbarnas färger kändes överilat.

Familjen Larsson-Gustavssons husbyggande låter som en framgångssaga men några motgångar har de haft på vägen.
- Dagen då första väggen skulle resas ösregnade det. Jag råkade sätta fingret i vägen för min brors slägga och det blev platt. Resten av dagen tillbringade jag på akuten och de följande väggarna byggdes med en helgipsad underarm, berättar Jonas.
Nästa bakslag kom ett år efter att familjen flyttat in. En vattenläcka gjorde sig synlig.
- Det var så typiskt. Den enda hjälp vi anlitat hade såklart slarvat. Vi fick titta på när de rev ut vårt nya fina badrum och golvet i vardagsrummet och köket togs bort, berättar Carola.

I tre månader fick de vandra runt på betonggolv. De erbjöds en övernattningslägenhet men orkade inte flytta alla saker igen.
- Ungarna åkte sparkcykel här inne, berättar Jonas och skrattar åt minnet.
Kvar återstår nu bara några mindre projekt.
- Charmen är den att man alltid har något att göra när man har hus men vi får ta lite i taget, säger Carola.
Med facit i hand innebar beslutet att bygga sitt eget hem från grunden mer jobb och krångel än väntat. Men med slutresultatet är de riktigt nöjda och arbetet tycks bara ha svetsat dem samman. Tillbaka på kontoret hittar jag en främmande handstil i mitt block; "Skriv att jag är stolt över mina föräldrar/ Amanda".

Husdrömmen i egna händer

Bräda för bräda, spik för spik. Familjen Larsson-Gustavsson valde att bygga sitt hus från grunden. Resultatet blev ett personligt och funktionellt hem med ett stort hjärterum.