Sällan speglas personligheten så tydligt i ett hem som hemma hos Olle Hedstrand. Här lyser det nordiska ljuset med sin frånvaro och varenda pryl skriker ut sin historia. En besökares ögon flackar mellan morfars vackra gamla snickarbyrå, föräldrarnas bröllopsfoto, en smurfsamling, gamla potatiskort och vackra tidningsomslag. Ständigt nya intryck och man hamnar förutsättningslöst i uppfriskande diskussioner med upphovsmannen.
- Kaffe?, ropar Olle från köket.
Han är redan i full färd med att filtrera det ner i en termos medan 12-årige sonen Hugo visar cirkuskonster i vardagsrummet.
- Jag har ingen espressomaskin hemma eftersom vi inte konsumerar så mycket att det skulle löna sig. Men bryggtratt och termos ger full kontroll över bryggandet. Espressomaskinerna på jobbet är så bra att man lätt blir lat och nu strejkar vattenkokaren också så det fick bli till att koka på plattan.
Norrköpingskoppen och Blodgivarkoppen åker fram på det runda 70-talsbordet. Han brer några smörgåsar och saltar och smaksätter dem lite extra bara för att få njuta av sina loppisfynd, peppar-och saltkvarnen i trä och plast. I övrigt går de flesta färgglada detaljerna i typisk 50-talsanda.
- Jag älskar fortfarande plast. Kan liksom inte få nog av det.
På väg att hälla upp kaffet tar han vägen förbi kylskåpet där en kitshig Elvismagnet sitter. Han trycker på den och Suspicius mind fyller rummet.
- En present från barnens farmor. Hon är bra på roliga saker.
Hemmet är präglat av lekfullhet. Familjens medlemmar gillar att vara påhittiga och uppfinner ofta egna saker. Som när papperslampan i dottern Paulinas rum gick sönder. Då målade Olle och Hugo dit ögon så att hålet såg ut som en mun och lampan hänger kvar än idag.
Huset byggdes i mitten på 1800-talet och byggmästaren själv bodde i just den här lägenheten. Därför är också ytterdörren både högre och bredare än grannens. Olle tog över lägenheten sommaren 2006 efter en militär vars levnadssätt var minst sagt det motsatta. Ytan är 107 kvadratmeter stor men svårplanerad menar Olle.
- Det är mycket yta men fördelat på bara tre rum. Jag ville att barnen skulle få egna rum så nu bor jag i vardagsrummet.
I alla rum en blandning av hittat, fyndat och ärvt.
- Jag vurmar för att bevara, återvinna och fånga upp saker från gamla epoker. Särskilt jugend, sekelskiftet, 50-tal och bakeliteran.
Det blir lätt rörigt kring Olle. Varje vecka drar han hem högar med bokföringspapper och saker har liksom inte hittat sin plats.
- Jag städar och röjer så mycket på kaféerna så det blir inte mycket av det hemma. Känner mig lockad av att försöka bli mer ordningsam men jag tycker att det är viktigare att ha det mysigt med barnen.
"A clean house is just a sign of a wasted life". En tavla som Olle fått i julklapp av sin bästa vän känns väldigt talande. Rent är det, men det är nog alla detaljerna som lätt stökar till det.
- Jag har svårt för att kasta saker och gillar inte när andra gör det heller. Det finns alltid ett användningsområde för det mesta och alldeles för många saker går till spillo. Just nu letar jag gamla tyger, örngott och frotte. Sådant har inget andrahandsvärde men går att göra mycket roligt med.