Här hålls minnena vid liv

Hemma hos Margaretha och Per Löfblad är det ombonat. Det får hellre vara stökigt än avskalat och det blir gärna lite överlastat i lägenheten på Kyrkogårdsgatan i Uppsala, erkänner Per Löfblad.
- Hellre det än att det står en liten tjusig vas i ett hörn, även om det kan vara vackert på bild, säger han.
- Ja, men det skulle inte vara hemma för mig, fyller hans fru Margaretha Löfblad i.
De tycker sig inte hålla någon särskild linje i inredningen. Ärvda möbler blandas med nyare och ger en personlig och trivsam känsla. Mycket av det äldre möblemanget har de haft ända sedan de flyttade ihop.
- Det ingen annan ville ha, det tog vi. Sen har vi fyllt på och bytt ut under årens lopp, säger Margaretha.

Små och stora prylstilleben trängs med böcker i både hyllor och högar på golvet. Ovanför ett skåp hänger mungigor i sällskap med en fickkniv, en ikon och en bukett torkade rosor. Väggar och hyllor är fyllda med minnen, de flesta är masker och dockor som har fått följa med hem från teaterresor gjorda både tillsammans och på egen hand. I vardagsrummet sitter en slags monter på en vägg, med bland annat en kinesisk docka som är över 100 år gammal, och som Margaretha köpte i Magdeburg i det forna Östtyskland. På en annan vägg hänger venetianska teatermasker och på en hylla står vietnamesiska vattenmarionetter, dockor som man spelar med i vatten - högst originellt. I hallen hänger Pers morfars fars frisedel inramad, daterad 1841. Strax intill sitter två äkta Dardelteckningar i sällskap med en enklare plansch.
- Pers mamma inspirerade mig till att blanda, att kunna ha något riktigt värdefullt bredvid något trivialt och enkelt. Och det blir kul! säger Margaretha.

Mycket minnen måste ge en rejäl dos av nostalgi?
- Jo, man minns ju de olika tillfällena när folk frågar om föremålen. Och vårt yrke går ju i viss mån ihop med vårt liv - teatern är en livsstil, säger Margaretha.
Ett antal stränginstrument ryms också i lägenheten, och massor av gamla lp-skivor och en skivspelare i ett av rummen tyder på ett stort musikintresse. På en av lägenhetens väggar hänger tavlor från Afrika, där Margareta bodde några år som barn.
Mitt i köket tronar ett majestätiskt antikvitt skåp, ärvt från Pers morfar och mormor liksom många andra av de äldre möblerna. Köksbordet ser också gammalt och ärvt ut med en yta som påminner om en avlutad. Men det är från 1970-talets IKEA, och med ett antal barnfamiljsmiddagar har ytan till slut fått en viss finish.
- Jag har aldrig velat göra mig av med bordet. Det har ju blivit en massa fettfläckar och så, och då och då skrubbar jag av det med såpa, säger Margaretha Löfblad.
Ovanför bordet hänger en spånlampa, också från 70-talet, som ger ett sken som inte många andra lampor kan leva upp till. De bjuder på kaffe och te i himmelsblå Höganäsmuggar. Blått är en färg som syns framför allt i köket, men även här och där i övriga lägenheten.

Från vardagsrummet kommer man ut till den inbyggda balkongen. På ett bord ligger tidningar och här ute brukar de äta frukost under sommarhalvåret. Läget vetter mot söder, så senare under dagen blir det väldigt varmt här.
Inne i arbetsrummet blir ett och annat manus skrivet, och in hit finns det en separat ingång från trapphuset.
- På skoj brukar jag säga till Margaretha att hon kan gå in den vägen till jobbet, säger Per och skrattar.
I det här huset har de bott sedan 1982, från början några våningar ned, i en trea, och sedan 1994 huserar de i den här fyrarummaren.
Intentionen har alltid varit att ha det barnvänligt hemma, även om det kanske är lite si och så med det nu för tiden. De egna barnen är numera utflyttade, så behovet är väl inte lika stort längre.
- Vi kom till en punkt när jag kände att oj, vi har bara funktionella föremål här hemma. Jag ville ha mer vackra saker att titta på. Och nu har det blivit mer vaser, fina skålar och ljusstakar. Jag tycker att det är roligt att kunna duka vackert för gäster, säger Margaretha.

Vad ligger er extra varmt om hjärtat i er inredning?
Margaretha har mycket som hon tycker mycket om. Hon bestämmer sig till slut för ett svart Orreforsfat som hon har fått av Per. Han kan inte heller riktigt bestämma sig för en favorit. Valet faller till slut på ett litet blått glashuvud av Bertil Vallien. Det ligger på tv:n tillsammans med porfyr från Älvdalen och en buddhafigur.
- Och så tycker jag mycket om den här tavlan av Eva Grytt, en scenograf som har jobbat mycket för oss.
Han håller upp "Linnés dröm", som ännu väntar på sin plats bland de övriga föremålen på väggarna.

Här hålls minnena vid liv

Många minnen från teaterresor pryder väggar och hyllor hemma hos Margaretha och Per Löfblad i Uppsala. Hellre lite stök än alltför avskalat, och gärna enkla föremål blandat med enkla för att få det lite roligare.