Här är det nya sällan nytt

Utifrån gör den inte mycket väsen av sig, en bland många gammelrosa enplansvillor i utkanten av Björklinge. Men en glaslös fönsterram i citronigt gul, monterad på träfasaden, ger en blinkning om hurdan insidan är. Som blomlåda under denna fönsterillussion har en gamla sortens sockerlåda i trä monterats. Krokigt, åldrat virke mot villapanelens räta brädor.
Här bor Anna-Karin Schmitterlöw med sina två tonårssöner. Barnens rum är fredad zon, inredda med möbeljättens sortiment. I övrigt går rummen i Anna-Karins anda. Kökssoffan, den stora arvepjäsen som inte fick plats i förra hemmet, har tronplats i köket. Med några enkla brädor har Anna-Karin lyckats skapa både förvaring och sittplats av det som från början var en utdragssäng. Mormors fina gamla broderade kökshanddukar har blivit kuddfodral. Föräldrarnas köksbord i 1950-talets avskalade linjer står självklart ihop med den snidade, smyckat pampiga soffan. På väggen har gamla ostformar i trä blivit hyllor för småsaker.

Anna-Karin Schmitterlöw har sin filosofi klar för sig:
- Det ska vara hållbart, både miljömässigt och personligt. Jag utgår alltid ifrån praktiska behov och från det som redan finns i hemmet. Den som har en moraklocka från farfar eller småsaker från språkresan i tonåren, saker som betyder mycket för en, ska behålla de sakerna, hur otrendiga de en är, manar hon.
Hållbart innebär också att inte allt nytt behöver köpas nytt. Saker måste inte vara skitiga eller tråkiga för att de är begagnade, poängterar Anna-Karin Schmitterlöw. Och om de nu är skitiga, trasiga eller tråkiga, så kan man kanske göra något åt det också.
Hon förklarar att man ska ha öppna ögon, se sig om med klara ögon. En trasig blomkruka blir snygg dekoration i rabatterna, en repig hylla blir som ny med tapetyta. Mormors gamla byrå kan faktiskt målas om i samma färg som soffbordet, så ser de helt plötsligt ut att höra ihop och rummet tycks genomstajlat.
Det började som en ren nödvändighet, för att få ihop ekonomin som ensamstående förälder:
- Precis som alla andra tyckte jag 'fy, vilken massa skit' om loppisarna. Men med tiden tränar man upp ögonen, lär sig se vad det som ser lite slitet ut faktiskt skulle kunna bli någonting helt annat.

Bördan utvecklades till hobby och nu, sedan ett år tillbaka, har Anna-Karin Schmitterlöw egen inredningsfirma, Borum. På företagets hemsida skriver hon att "Som ensamstående tvåbarnsmamma med tunn plånbok har jag fått använda min fantasi för att inreda mitt hem. Jag har upptäckt att det inte är priset på inredningen som avgör om jag trivs i mitt hem eller inte. Snarare tvärt om".
Men pressen är stor just nu, att ständigt byta, ta bort, göra nytt. Tipsen handlar inte längre om att byta kuddar i soffan eller måla om en vägg. Nej, väggar ska slås ut, golv rivas upp. Alla gamla möbler ska ut, nya in. Så fort det är gjort ser vi nästa bild på ett rum som i varje detalj skiljer sig från det vi nu har. Bara att börja om igen.
- Det bekymrar mig att vi slänger saker bara för att de inte längre är senaste mode. Om man köper hela konceptet i katalogen ledsnar man efter något år, vill byta ut allt och köpa nytt. Om man i stället utgår från sig själv, det hem man redan har, och kompletterar med något av det man gillar i en trend, då står det sig ofta länge, länge, menar Anna-Karin Schmitterlöw.