Gränsen mellan trivsel och trängsel

KRÖNIKA. Hus växer just nu upp som svampar i jorden en fuktig höst. Särskilt på västkusten är det synligt att långa tider av hög attraktionskraft gjort att husen ligger tätt, tätt intill varandra likt pärlor på ett pärlhalsband. I minsta skreva i klipporna i skärgården byggs ett nytt hus. I Uppsala kompletteras med bostäder på grönytor i utkanten av de gamla attraktiva villaområdena, där all infrastruktur redan är uppbyggd. Också mitt i dessa områden dyker nya hus upp. Markavstyckning har varit populärt en längre tid. Men hur mycket kan vi bygga innan det blir för tättbebyggt och det tidigare så attraktiva snarare blir dess motsats?

I de äldre villaområdena finns ofta väl tilltagna trädgårdar och grönstråk som löper mellan olika delar av områdena. För vissa är det dessa ytor som gör områdena trevliga att leva i, för andra är det slöseri med värdefull mark. Konflikter över markanvändningen blir här ofta stora. Ska områdena bevaras med sin ursprungliga charm eller ska fler människor beredas möjlighet att få bo i dessa fina områden? Avstyckning av mark kan göras om lantmäteriet godkänner det och om det överensstämmer med stadens planer för markanvändning. Framförallt bör området vara lämpligt för bostadsbebyggelse och det är ju i princip redan avgjort när det handlar om avstyckning i redan etablerade bostadsområden.

Men hur små kan tomterna bli innan vi tycker att de är för små? Hur nära inpå oss vill vi ha våra grannar? Och vilken hänsyn skall vi egentligen ta till vad våra grannar tycker och vad vår plånbok säger? Om jag ska sälja mitt hus och även får lov att stycka av en eller kanske två till tomter, så jag både kan få betalt för mitt gamla hus och tomtmark för nya, skall jag då ta den chansen? Ska jag ta den även om det innebär att mina kära gamla grannar får ett nytt hus nära inpå sig, som skuggar deras uteplats och med nya grannar som ser rakt in i deras sovrum? Markkonflikter handlar om resurser, mina och dina. Vems är viktigast?

Det är oerhört svårt att veta vart gränsen går mellan trivsel och vantrivsel då folk känner trevnad i olika typer av miljöer. Det är lättare att avgöra vad en markyta tål rent tekniskt, avlopp och vattenförsörjning kan byggas ut för att klara av si och så många fler människor och så vidare. Men hur många fler grannar skulle du klara av innan du känner dig trängd? Hur mycket grönytor behövs för att ditt område skall kännas mysigt? Hur långt ifrån är vi egentligen, från att bygga sönder våra bostadsområden och vår stad? Möjligen är stora grönytor och trädgårdar ett minne blott? Det kanske helt enkelt är för dyrt att låta värdefull mark i staden stå orörd, det kanske bara vi har råd med på landsbygden? I den kompakta staden är öppna ytor en exklusivitet. Även om attraktivitet och exklusivitet ofta hör ihop i teorin kan det vara svårt att få till kombinationen i praktiken.