Gammalt är granne med nytt

När det första huset byggdes 1959 dominerade det hörnet Norbyvägen-Täljstensvägen. En imposant byggnad med sina nio våningar och utsikten mot staden, fri och vidsträckt över tallarna i Stadsskogsbrynet.
Hos Kaj Lundqvist binder en långsmal hall samman rummen. Det är representativt för tiden då huset byggdes. I ena änden vardagsrum, i den andra sovrum, där emellan badrum — stort nog och prydligt stamrenoverat — och kök med utgång till inbyggd balkong som vetter mot gården. För egen del är han mest nöjd med garderoberna, de väggfasta högskåpen utmed en hel vägg i hallen. Och så är det också riktigt bra försett med kökskåp, tycker han.
— Men det är trångt, jag skulle nog behöva större.
58 kvadratmeter förslår inte långt om man som Kaj Lundqvist har både ett intresse för musik och sinne för att samla möbler från svunna epoker samt behöver arbetsplats vid datorn.
Men han har inte sneglat på det nya grannhuset:
— Det skulle bli en sådan hyra, säger han.
Ändå har den ju förstås mer än fördubblats, den hyra som han hade när han flyttade in 1986. Då kostade tvåan 1 800 kronor. I dag ligger den på 4 246.
Men Öbom-Gunnarssons 70 kvadrat kostar 7 320 kronor i månaden.
— Halva min lön, konstaterar Charlotta Gunnarsson.
— Det är enda nackdelen, säger John Öbom.

Modernt öppen planlösning
Här är planlösningen modernt öppen utan väggar mellan kök och vardagsrum, det är genomgående parkett och det helkaklade och klinkrade badrummet är väl tilltaget med plats för tvättmaskin, ett tillval som de erbjöds men avstod eftersom gården har gemensam tvättstuga.
— Där är det aldrig problem att få en tid, säger Kaj Lundqvist.
Trean i det nya huset fick lov att vara yteffektiv — för att inte kosta ännu mer — det har varit en av målsättningarna med bygget. Samma princip har rått för trapphuset och en välkommen följd har blivit fler vinklar och vrår i lägenheterna, allt är inte rätvinkligt och det gillar John och Charlotta.
— Eftersom merparten av de 33 lägenheterna är tvåor och treor, som är ganska små till ytan, har vi också försökt att skapa ett "mervärde" med ett långsmalt horisontellt fönster i vardagsrummet som ramar in utsikten — men som samtidigt sitter så pass högt att det går att möblera under det — en fransk balkong på gaveln och en stor glasyta med dubbla dörrar ut mot balkongen.
Det säger Jan Olli på Metod Arkitekter i Uppsala som har ritat Täljstensvägen 1 A.

"En ganska stilig kåk"
Att huset har tycke av sin granne menar han är helt naturligt:
— Den omgivande bebyggelsen är ju en av de saker som alltid finns med som grund när man ritar ett nytt hus, säger han.
Ändå har man velat understryka skillnaden som kommer av att husen står i vinkel mot varandra, det äldre parallellt, det nya med sin ena gavel ut mot gatan.
— Det gamla huset har ett horisontellt uttryck och därför har vi i stället understrukit den slanka vertikala linjen hos det nya genom den smala "slitsen" med franska balkonger längs gaveln.
Men utsikten har man förstås också velat ta om hand. På vardera av de tre översta våningarna har två tvåor slagits samman till en femma, 116 kvadratmeter stor.
Jan Olli är själv rätt förtjust i grannhusets arkitektur, "en ganska stilig kåk" tycker han, särskilt gavelns lilla förskjutning och fönstrens form och placering.
— Det nya husets fönsterform är ett sådant element som är tänkt att spela mot det gamla huset. Men det har aldrig varit någon strävan att de skulle se samtida ut.
Att få kontrakt på nyproducerat var inte svårt för John Öbom och Charlotta Gunnarsson:
— Det gick hur fort som helst. Jag blev helt chockad, säger John.
God grannsämja
Men trots att det kändes lite tajt med hyran, så var det nytt som gällde — och en trea — och då kostar det. Fast högre upp i huset är hyran ytterligare någon tusenlapp för treorna, så femte våningen fick duga gott.
När Kaj Lundqvist fick sin lägenhet hade han stått "vilande" i kön hos Uppsalahem rätt länge så han behövde inte heller vänta när han väl behövde bostad.
— Jag fick ett erbjudande i Gränby först men tog det här, det är något visst med Eriksberg ändå, har man kommit hit en gång vill man inte härifrån.
Till dels har det förstås med naturen runt omkring att göra. Det tycker John och Charlotta absolut också är ett plus, att skogen finns. Även om de inte hunnit ut så mycket i den ännu, annat än cyklat bort sig en gång och fått vända. Men det blir snart annat, för en liten borderterrier ska införlivas med familjen.
Och en valp kan vara bra om man vill lära känna grannarna. För det säger Kaj Lundqvist är det bästa med hans hus:
— Vi har en otroligt god grannsämja. Det kan jag bara hoppas att de nya också får.