Gammal skola storfamiljens räddning
Mellan Månkarbo och Östervåla dyker den gamla byskolan Aspnäs skola upp bland höstlöven. Kolsvarta Lakrits möter på gårdsplanen, gällt skällande. Vid husknuten stryker en rödgul vildkatt skyggt förbi.
Det blir trångt i köket när alla ska ha plats.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
På klädhängarna hänger ett imponerande antal ytterkläder, på golvet trängs skor i olika storlekar och modeller och väggarna täcks av färgglada rosetter som familjens hundar belönats med. Gina Persson står och tvättar i det kombinerade badrummet och tvättstugan. Det brukar bli fem maskiner om dagen, berättar hon medan hon visar in i köket och ropar på barnen. På golvet ligger dammsugaren framme och på köksbänken puttrar kaffet. Trots att det känns som hon inte gör annat än att städa är kaoset och röran aldrig långt borta, förklarar hon och dukar upp kex, ost och saft.
En efter en dyker barnen upp. Den yngsta, tvååriga Nicole, med napp i munnen. Den äldsta, 20-åriga Christoffer, nyss hemkommen från jobbet.
Stolarna runt köksbordet tar snart slut. Mormor, Sylvi Ekström, som bor en dryg mil bort är på besök. Efter några minuter dyker även farmor och farfar, Nils och Viola Persson, upp med hembakt fikabröd.
De bor sedan tre år tillbaka i den andra av de två skolbyggnaderna, ett stenhus från 1800-talet. Huset delar de med hundarna på hundpensionatet som Gina Persson driver.
- Det är inte så vanligt med generationsboende längre. Men det fungerar jättebra, det är alltid någon hemma. Det är en enorm trygghet, säger Gina Persson som gillar livet i storfamilj.
- Jag kan tänka mig fler barn.
- Jag vet. Ett tag kom det nästan ett barn per år. Varje år sa mamma "förresten, jag är gravid igen", skrattar 20-årige Christoffer.
Samtal pågår överallt, kors och tvärs över köksbordet. Den färskaste familjemedlemmen, en papegoja, gnager på tapeten och imiterar ett brandlarm med stor träffsäkerhet. Under bordet sover en av familjens åtta hundar, en jättelik leonberger, till synes helt obekymrad av oväsendet.
Aspnäs skola, som lades ner 1966, har varit familjen Perssons hem i nio år. Den blev räddningen när deras hus i Ågesta, utanför Stockholm, vattenskadades. Skadorna blev så stora att de bara fick ut 400 000 för villan, som kostat dem en miljon att köpa.
- Vi hamnade i en rejäl ekonomisk knipa och blev tvungna att söka oss utåt landet. Tanken var att det skulle bli en mellanlandning. Men jag trivs så bra. Huset ser tråkigt ut på utsidan, men på insidan är det en härlig atmosfär, säger Gina Persson.
När de hittade skolan var den rejält sliten. Två familjer hade bott där sedan den lades ner och den sista tiden hade den använts som verkstad. Prislappen på 240 000 kronor och ytan - ett hus på 230 kvadratmeter och det andra på drygt 130 kvadratmeter - föll dem däremot i smaken.
Sedan dess har Lasse Persson, som till vardags arbetar på Zetterbergs i Östervåla, i stort sett renoverat hela skolan. I dag finns inte mycket kvar som påminner om den gamla miljön.
Bland annat har ett av rummen, en skolsal på 70 kvadratmeter, gjorts om till ett flertal mindre rum.
Taket har sänkts och utrymmet däremellan har blivit ett hemligt krypin för barnen, fyllt med kuddar och trasmattor. Dit kan de klättra upp på stegar från sina rum. Ner åker de på en brandstång.
Dessutom har Lasse Persson byggt ett extra badrum - när familjen flyttade in fanns bara en toalett och en utomhuslänga med dass.
- Ska man bo så här förutsätts det att man är händig. Annars hade det aldrig fungerat, säger Lasse Persson som ständigt sysslar med nya projekt.
Innan vintern ska han installera en pelletsbrännare. Tidigare har det stora huset värmts upp med olja och el, med en prislapp på drygt 6 000 kronor per månad. Därefter ska han lägga nytt tegel på ett av husen och bygga en altan för att familjen ska kunna njuta av Aspnäs historiska landskap.
Så jobbar vi med nyheter