Franska tvålar, pion och regnvåt asfalt

KRÖNIKA. Långt ifrån alla dofter är angenäma. Likväl kan de flesta lukter förflytta oss i såväl tid som rum. Vissa av dem påminner oss så klart om sådant vi har varit med om och känner igen sedan tidigare, ofta från barndomen. De tillåter oss att drömma oss tillbaka och minnas hur det såg ut i den där barndomshallen där det luktade fuktiga raggsockor och nybakt limpa, där tapeterna var djupröda och skuggorna föll tunga.
Men vissa dofter påminner oss inte om något bekant alls, eftersom vi inte har känt dem förut. Och när vi inte har några tidigare referenser till det som luktar brukar vi bestämma oss för att det här är lukten som representerar den plats där vi befinner oss. Kanske typisk förort. Rentav marknaden i Marrakesh. Eller solig spelmansstämma. För vi behöver kartlägga dofter såväl som allt annat här i livet, och eftersom det finns så vansinningt många lukter och odörer har vi att göra mest varje dag. Åtminstone jag.

Lite intressant är det att dofter som vi annars inte skulle placera särskilt högt på vår personliga lukttopplista, genast blir mer "intressanta" om vi träffar på dem i något sammanhang som är allmänt trevligt. Nyligen befann jag mig på ett litet hotell i Frankrike och där steg jag in på den allmänna toaletten. Där inne doftade tvålen, och sedermera mina händer, starkt och skarpt av en parfym som var av ett slag som vi aldrig känner i Sverige. Antagligen går det internationella trender i vilka dofter man använder i olika länder. Hur som helst så bestämde jag mig där på den toaletten att det här, det är minsann en typisk fransk tvåldoft. O, vad härligt uppfriskande med en annan slags doft än traditionella Bliw. Tänkte jag där och då, men när jag kom hem kände jag inte alls för att vara så exotisk att jag ville byta tvålsort i mitt badrum. Nej, för då skulle det ju inte lukta hemma.

Vissa dofter väljer jag att benhårt behålla som representanter för något minne, oavsett om lukten är exotisk eller förekommer överallt i hela världen. Regnvåt asfalt i kombination med avgaser, till exempel. Inte så flärdfullt men jag blir otroligt nostalgisk och sniffar vilt när jag känner den. Det är ju lika med Roms gator och gränder. O, ljuva minnen.
När min mormor fortfarande bodde i villa hade hon många doftande blomsorter i trädgården. Inne hos henne luktade det alltid - i alla fall sommartid - av någon blomsort plockad till en bukett i vas. Ofta ganska starkt, men gott. Liljekonvalj eller luktpion. Det doftar mormor.

När man söker efter ny bostad och går på visning är doften också viktig. Dels för att den kan säga om något inte står riktigt bra till, men det måste också vara en doft i vilken vi kan tänka oss att bo - åtminstone för ett tag. För det tar en stund att anlägga en ny lukt i sin bostad och olika länge beroende på om de som bodde innan var rökare, husdjursägare eller inte hade för vana att vädra. I vårt hus luktade det nog "de förra ägarna" i något år innan vi och våra vanor och ovanor tog över luften. Eller så är det så att man bara vänjer sig och konstaterar att det luktar hemma.