Från tundra till odlarparadis
Första sommaren är över för Hällbyvallsodlarna, som i vintras var tvungna att lämna sina lotter på Fyrisvall. När UNT hälsade på tidigt i våras kunde de bara gissa hur det skulle bli att börja om med en ny kolonilott på ny mark. Nu vet de.
Pär Lindqvist och Ebba af Petersens hade förut kolonilotten alldeles om hörnet. Nu befarade de att det skulle bli ett jätteprojekt att ta sig till den nya lotten.
Blev det ett jätteprojekt?
— Det är ju lite bökigare helt klart. Särskilt eftersom vi har barn, det ska packas in och grejas. Men vi har varit där rätt mycket ändå, säkert två gånger i veckan i alla fall, säger Pär Lindqvist.
Hur var det att börja om?
— Ganska roligt eftersom man får börja om från början och lägga upp kolonilotten som man vill. Lotten på Fyrisvall var så uppvuxen och det var inte läge att gräva upp massa bärbuskar.
Ni hade ganska mycket planer om hur ni ville ha det. Blev det som ni tänkt?
— Ja, grundplaneringen funkade bra. Vi har optimerat grönsaksodlingen och sått pumpa, rödbetor, lök, vinterpotatis och färskpotatis, bondbönor, sockerärtor, morötter, palsternacka, fänkål, brytbönor, kålrot och kokbönor och broccoli och brysselkål och majs och vitkål. Och västeråsgurka, som vi har lagt in och gjort både ättiksgurka och saltgurka och bostongurka av.
Oj. Ni skulle kunna öppna grönsaksbutik?
— Ja, nästan. Och det har växt bra, över förväntan.
Hedvig då, som är drygt ett år, vad tycker hon om kolonilotten?
— Hon tycker väl att det är sådär halvkul, hon lessnar snabbt. Vi ska fixa en sandlåda till henne. Det finns redan en ram där, nu behöver vi bara fylla på med sand. Då kan hon nog tycka att det är roligare. Ett tag i alla fall.
Nyodlarkänsla väcktes på nytt
Stig Hansson hoppades att morötter skulle trivas på Hällbyvall — vilket de inte gjorde i den leriga Fyrisvallsjorden.
Blev det några morötter?
— Jadå, de trivdes bra. Jag satte inte så mycket för jag tänkte skulle prova först. De blev väldigt lyckade, söta och bra, så jag ska sätta mer morötter nästa sommar.
Är det något mer som har växt bra?
— Potatisen. Jag har också satt både gul och röd lök och de har båda trivts väldigt bra. Liksom hallonplantorna som jag skaffade förra hösten. Ändå har odlingsåret inte varit det bästa med en sen vår och sedan en torrperiod på det. Men resultatet ser ändå ut att bli bra.
Har du störts av Bärbyleden bredvid?
— Nej, när jag väl började påta så glömde jag den.
Du är ordförande i föreningen, hur har det varit nu under flytten?
— Det har varit mycket administrativt och organisationsmässigt att göra. Men det har gått bra, de på kommunen har varit väldigt hjälpsamma och förstående.
Hur var det att börja om?
— Det kändes lite konstigt först. Men sedan fick jag en nyodlarkänsla, jag var ju först på den här kolonilotten och fick bestämma allt själv. När jag väl började odla har jag trivts bra. Och jag är inte ensam om att känna så: han som hade varit längst på
Fyrisvall — hela 30 år — trivs jättebra på Hällbyvall och vill inte tillbaka.
Fick lott med fin jord
Ulla de Verdier följde med till Hällbyvall delvis för att hon inte ville vara utan den gemenskap som odlarna fått under åren på Fyrisvall.
Har ni kvar gemenskapen?
— Ja, det finns en viktig gemenskap på det nya stället. Jag känner mest de som var på förra stället, men jag har lärt känna några nya också.
Hur var det att börja om på nytt?
— Först var det lite hemskt med den där Sibirientundran. Det var så kalt och ödsligt, kändes som att man var utslängd på gärdet. Det blåste väldigt mycket och man hörde Bärbyleden. Men sedan märkte jag snart att det är jättebra jord där. I min ände, längst bort från Bärbyleden, har jag vacker utsikt över ett fält och jättefin kvällssol
.
Har det växt bra?
— Det växer som bara attan. Jag har bland annat fått jättelika rödbetor som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag har fått ge bort dem till folk, men har ändå kvar en massa. Att det skulle bli och kännas så uppvuxet så snabbt trodde jag inte.
Så du kommer att fortsätta odla på Hällbyvall?
— Ja, det blev nog lite bättre än jag trodde. Jag tycker förstås fortfarande att Fyrisvall skulle fått vara kvar, men jag har tröttnat på att jämföra. Om man låter bli det kan man bara konstatera att Hällbyvall är vackert, har bra jord och trevliga grannar. Men jag har fortsatt att gå och plocka mina hallon på Fyrisvall.
Längtar du tillbaka då?
— Nej, det är så övervuxet och nertrampat och hemskt. Det är bra att få hallonen, men annars är det inte kul att vara där.
Så jobbar vi med nyheter