Från studentlya till 1800-talstorp

Strax bortom Funbo kyrka går det en väg in till vänster. På skylten står det Hallkved 1. Asfalten blir allt smalare och övergår till sist i grus. Utspridda kossor och skördemaskiner i ett råggult jordbrukslandskap, enar och stenar. M för möte. Nu går det väl bra att mötas, men till vintern?

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2005-08-21 11:33
Till Lindvreta flyttade Emil Welander och Angelica Löfgren i april. Så hur det fungerar när snön driver in, det vet de strängt taget ingenting om. Men de lyser av tillförsikt.
Nå, torpet är fullt modernt. Om man bortser från att det inte fanns annat än vedspis i köket. Och kokplatta.
— Vi håller på att göra om i köket nu, säger Angelica.
— I början lagade vi all mat på vedspisen, det fungerade jättebra. Men själva spisen var lite dålig, så nu har vi köpt en ny — plus en vanlig elspis — och ska bygga in dem här i hörnet och få en gammaldags kåpa murad ovanför.

Torpet är från 1800-talets slut och tillbyggt 1990 med ett modernt badrum och en liten kammare som ska bli arbetsrum. De gamla timmerstockarna har ingen isolering mot panelen men nybygget är vinterbonat. Och det finns direktverkande el, men det är rätt många år sedan som någon bodde hela året runt.
Den ursprungliga delen består av farstu, kök och sovrum. Här finns de gamla golvtiljorna kvar och en söt ­kakelugn i rummet — dockskåpsmodellen nästan — för det är lågt i stugtaket, till bjälkarna på lägsta punkten bara en och nittitre.

Om torpet inte är så stort, med sina 71 kvm, så är tomten desto större, 8 500 kvm, och i uthusen finns gott om plats att stuva in prylar. Häcksaxar och gräsklippare och allt det där andra som man upptäcker att man måste ha när man har skaffat eget.
— Vi kommer direkt från delat studentboende, och det är fortfarande lite av det stuket på möblemanget. Så vi ska byta ut en del, säger Emil.
Den stora lila hörnsoffan är visserligen en favorit, men stilen passar inte riktigt här i köket, tycker de.
— Fast vi ska inte återskapa något 1800-tal, vi har nog tänkt oss inredningen mer åt hållet "lantligt modern".

Letade ni efter just ettäldre hus?
— Nej, säger Emil, inte direkt nytt, men egentligen inte så här pass gammalt — och så här litet som ett torp är. Särskilt jag hade nog tänkt mig ett betydligt större hus.
Tankarna på eget hus började gro när de skaffade hunden Tengil. Det är tre och ett halvt år sedan nu.
— Vi ville kunna gå med honom någon annanstans än bara runt i Gränby, säger Angelica.
— Men ganska länge var letandet ett slags helgnöje, vi kollade på nätet och vi åkte ut på visningar. I början var vi inte ens säkra på om det var just kring Uppsala vi ville bo.
Men Emil jobbar på Lantmännen — dit tar det inte mer än en kvart med bil — och Angelica är lärare och har fått sin drömtjänst på högstadiet i Almunge. Så nu bor de på precis rätt plats.
— Riktigt allvar blev det först när vi kom med i en budgivning på ett annat Almungehus. Det var en smäll att vi inte fick det. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle ge oss in i en ny affär igen så snart inpå.
— Och det blev en ganska tuff ­omgång, det också, säger Angelica.
— Massor av folk kom på visningen, trots att huset hade annonserats ut som fritidshus och det var en riktigt mörk och regnig höstdag. Jag tänkte att det här, det får vi aldrig.
Men det fick de, även om tre spekulanter till sist slogs ganska envist:
— Och vi gick över smärtgränsen, säger Emil.

790 000 kronor i utgångspris blev slut­ligen 1 125 000 kronor på köpekontraktet. Men så har också Angelica plats för sin häst i hagen sommartid, och Emil kan få "bygga sin borg" som han säger:
— Det kan man inte göra i en lägenhet.
— Och du känner dig stolt när du har huggit ved av våra egna träd, säger Angelica.
— Ja, jag tror nog att det virket kan räcka några år att elda med, fast jag vet ju inte, man har ju inte så mycket erfarenhet precis.

Kompisarna från stan har gärna hälsat på i sommar. De är bara positiva:
— De tycker att det är jätteroligt, att stället passar oss. Även om de kan säga att de själva inte skulle vilja bo så här ... Fast min mamma tyckte "men Gud — över en miljon för det här lilla torpet!", men så bor hon ju i Tärnaby, säger ­Angelica.

Och på Lindvreta ska de nu leva resten av sina liv. Det är båda säkra på. Kanske bara att man behöver bygga till lite grann en gång i framtiden, funderar Emil.
— Men det kommer att dröja rätt så länge än.

Fotnot: En vägförening ombesörjer plogningen. Det lär fungera riktigt bra.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!