Anne Lundberg, känd som programledare i SVT:s ”Antikrundan”, är en rutinerad loppis- och auktionsbesökare.
– Jag är intresserad av gamla saker, men eftersom jag inte orkar med att mitt hem blir överfyllt blir köpen allt färre, säger hon.
Bland Anne Lundbergs fynd finns några riktigt fina hälsingeskåp. Hon har även ropat in gamla cyklar, och äldre trädgårdsmöbler som hon är extra förtjust i – de är vackrare än nya och håller längre.
– Jag har också fyndat gamla underlakan, handvävda manglade lakan i fantastisk kvalitet som knappt går att slita ut.
Egentligen letar hon inte efter fynd i bemärkelsen att hon vill göra ett klipp – det handlar om att hitta något som får hjärtat att klappa.
– Jag köper med hjärtat och slår bara till om jag verkligen har blivit förälskad. Kjell Lundh, som grundade möbelföretaget Källemo, har sagt att ”det man köper ska tåla ögats slitage”. Det tycker jag är klokt sagt.
Det är inte bara möjligheten till förälskelse som lockar Anne Lundberg till sommarauktionerna. Hon gillar spänningen och tävlingsmomentet också.
– Min strategi är att inte ge mig in i budgivningen direkt utan vänta in de andra lite. Jag låter dem buda mot varandra en stund och går in på slutet, säger hon.
Annes bästa tips är att bestämma i förväg hur mycket en pryl är värd, sätta ett tak och sedan inte gå över det.
– Det blir lätt tävling och man kan dras med och tänka att någon annan minsann inte ska få grejen man vill ha. Då är det bra att ha satt en gräns från början.
Andra tips är att ta med ordentligt med kontanter så att köpet inte stupar på att auktionen inte tar kort.
Dragkrok och släpkärra eller takräcke till bilen är bra om man slår till på någon stor möbel.
– Titta också riktigt ordentligt på sakerna under visningen. Då vet du om något är trasigt, och ser att saker och ting verkligen är det du tror att de är, hon.
I hennes arbete får hon ta del av mängder av fina auktionsfynd.
– På varenda inspelning av ”Antikrundan” kommer folk med saker som de har köpt på auktion. Ofta blir det lite mer spännande då, eftersom de inte vet så mycket om dem, jämfört med om det är familjeklenoder. (TT)