Grusgången är det perfekta sättet att ta sig fram i trädgården – vacker, hemtrevlig, historisk samt lätt att anlägga och sköta. Förr hade den också stor betydelse för trädgårdens helhet.
– Man gick inte på gräsmattorna utan bara på gångarna, så de fick större betydelse och skapade ett mönster. Om man tittar på gamla ritningar är det gångmönstret snarare än vegetationen som beskriver trädgården, säger landskapsarkitekten Kolbjörn Waern från Drottningholms slottspark.
En sak att tänka på när man bestämmer grusets sträckning är att anlagda gångar som inte används ger ett underhållsbehov.
– Det ser inte roligt ut om de börjar växa igen, och det gör de lätt om man inte går där. Så anlägg trädgårdsgångarna där du faktiskt kommer att gå, tipsar Kolbjörn Waern.
Vill du ha en grusgång med väl definierade kanter är det bra att sätta kantstöd som markerar gränsen mellan grus och gräs.
– Förr högg man en rak och snygg kant i gräset, och lät grusgången ligga något lägre än gräsmattan. Vill man kan man sätta kantstål eller en kant av granit mot gräset. Eller ett trästöd, om man är beredd att byta ut det efter några år, säger Kolbjörn Waern.
Ska man göra jobbet själv eller anlita någon? Det beror förstås på den egna förmågan och viljan. Det är inte alltför komplicerat att göra själv, men att gräva för hand är inte realistiskt, menar Kolbjörn.
– Även om man inte behöver gräva djupare än 20 centimeter så blir det snabbt stora volymer jord. Hyr en minigrävare, det blir väldigt mycket mer effektivt.
Underhållet av grusgången kommer man inte ifrån, även om Kolbjörn Waern tycker att en del ogräs kan vara vackert.
– De växter som kommer upp i en grusyta kan vara riktigt trevliga, som sedum till exempel. Men vill man rensa bort det tycker jag att en vanlig ogrässkyffel är det bästa, säger han. (TT)