Regnet faller lätt över kolonistugorna i Flora-Linnea, ett stenkast från Celsiusskolan i Uppsala. Här råder lugnet. Efter ett tag skymtar ett rosa litet hus med blommor, fågelbad och två terrasser fram i grönskan.
– Här var det bara en gräsmatta förut. Nu har vi rabatter, jordgubbstorn och ett trädgårdsland. Göte är duktig på att bygga, säger Anita Johansson med stolthet i rösten.
Hon går fram till en av rabatterna där en vackert smidd prydnad står med en regnmätare.
– Det här är en present som han gjort med mitt namn ingraverat.
Anita Johansson och Göte Westerberg har haft kolonistuga sedan 1986. Men de flyttade lite längre in i området för ett par år sedan. Kolonistugan och grannskapet har kommit att bli ett andra hem.
– Någon gång i slutet av april brukar vi flytta in. Men man vill att det ska vara lite varmt, det finns inte så mycket att göra innan dess. Sedan bor vi här till sista september, säger Anita Johansson,
Många blommor har knoppat tidigt i år. Prydnadsjordgubbar, apelsinfärgade trollius och ceriserosa tulpaner. Lite senare i sommar kommer pioner, rosor och fingerborgsblommor. Det finns alltid något att pyssla med i trädgården, som är kolonistugans vardagsrum.
– Man kan påta lite i jorden, fixa på stugan och i trädgården. Som pensionär är det fantastiskt så länge man orkar. Men nu när det regnar får man väl lägga sig och sova lite, säger Göte Westerberg med ett leende.
Anita är mindre nöjd med regnet.
– Vi som skulle så gul lök och bönor i dag. Vi har ett litet grönsaksland och det är bra eftersom vi aldrig behöver köpa grönsaker på vintern.
Man känner sig som Nils Karlsson Pyssling i den lilla stugan. Ett mysigt hem med det mest praktiska såsom spis, kaffekokare och mikro. En kolonistuga får inte vara på mer än tjugo kvadratmeter och inreds därefter. Soffan fungerar som säng och det finns fem trasmattor, eftersom golvet kan vara kallt. Sittplatser finns det gott om. Fem pinnstolar, två tygstolar, en fåtölj och dessutom två uteplatser att njuta av vädret på.
– När alla barn och barnbarn kommer är de arton personer, då måste alla få plats. Vi brukar grilla och så hjälper de oss att måla och fixa taket. Varken jag eller Göte tycker om höga höjder. Dessutom så har jag en syjunta och då behövs det sittplatser, säger Anita Johansson.
Det är fullt med små prydnader och utsmyckningar i kolonistugan och trädgården. Det börjar redan vid ingången där det finns en portal. Just nu är det bara lite grönt, men i juli kommer det att blomma röda klängrosor där till allas beundran. Pyntet fortsätter längs trädgården med troll och en groda som njuter på ett näckrosblad.
– Jag gillar prydnadssaker och de får gärna stå lite överallt. Framförallt troll. Jag har ungefär fyrtio stycken, som flyttar med mig där jag bor. Men de får inte stå här över vintern ifall någon skulle bryta sig in, berättar Anita Johansson.
Förutom prydnadssakerna finns även en hel del som Göte har byggt. Det är med kärlek i rösten som Anita Johansson återkommer till att hon har en händig snickare. Några av de saker som han har byggt är ett skåp, klädhängare och vindflöjel. Även Anita gillar att göra praktiska ting.
– Jag gillar virkat och har gjort tre vita gardiner som hänger här. Men den röda är köpt.
Utanför fönstret är det fullt med fåglar. Sparvar, grönfinkar och talgoxar tar för sig av fröbuffen som gjorts i ordning. Det visar sig att paret och fåglarna är gamla vänner och en del av favoritstunden i kolonistugan upplevs tillsammans.
– Att gå upp på morgonen, ta med sig en kaffe och sitta ute på altanen och mata fåglarna är rofyllt. Det har vi gjort i 15 år, säger Göte Westerberg.
– Talgoxarna brukar sitta här utanför och vänta på oss. De äter direkt ur händerna och då ska de ha ost. De följde med när vi flyttade från förra kolonistugan. Nu brukar de möta oss när vi kommer med bilen, det är rätt fantastiskt, säger Anita Johansson.