En flytt är alltid något nytt
KRÖNIKA. När vi flyttar lämnar vi vanligen våra bostäder bakom oss för att flytta in i ett annat hus på en ny plats. Men det går också att ta med sig huset.
Emma Holmqvist är doktorand i kulturgeografi på institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet och skriver krönikor för Bostad.
Foto:
Just nu planeras det för fullt i Kiruna för att rädda staden undan ödet att rasa ner i gruvan. Riktigt så dramatiskt är det kanske inte, men om orten skall fortsätta blomstra krävs att LKAB kan expandera och ådrorna av värdefulla malmfyndigheter leder rakt in under staden. Brytningen av malmen gör att sprickor bildas i marken. Det är därför nödvändigt att omlokalisera delar av bebyggelsen.
Att städer förändras och omvandlas är inget nytt, genom historien har orter vuxit eller marginaliserats på grund av olika verksamheters utveckling. Karlskrona var till exempel Sveriges tredje största stad år 1800. Uppsala kom först på sjätte plats med sina 5 105 invånare. Gruvstaden Kiruna fanns inte ens då. Men dessa förändringar växer ofta fram långsamt. I Kiruna har sprickbildningen varit känd i decennier men förloppet har gått snabbare än beräknat. 2004 var kommunen därför tvungen att fatta beslut om att flytta centrala delar av staden. En stadsomvandling av Kirunamått har vi inget modernt exempel på i Sverige.
Infrastrukturen under staden måste flyttas innan husen. Bara i år beräknas investeringar för 400 miljoner kronor göras. Bland annat måste strömförsörjningen göras om. Tekniskt är det inga större problem, det mesta går att flytta eller bygga upp igen, men vad händer med det sociala livet? Om ett helt kvarter av hus skall rivas och byggas upp igen på en ny plats, kommer de som bor där att följa med eller kommer grannar och lekkamrater att skingras? En stadsflytt öppnar upp för olika vägval. Ett hus, och än mer en stad, har rötter som om de rycks upp kommer att behöva tid för att rota sig igen. Visst kan vi bygga upp allt som det såg ut innan, men om det ändå ska rivas eller flyttas ska vi inte ta chansen att modernisera?
Kiruna byggdes i början av 1900-talet upp efter en mönsterstadsmodell, med höga sociala ambitioner. Men ett mönstersamhälle år 1900 är kanske inte det samma år 2007. Hur mycket av den ursprungliga planeringen skall återskapas och hur stora förändringar skall tillåtas? Kyrkan skall flyttas som den är, men har den samma betydelse om den ställs på en ny plats? Hur mycket av en byggnads värde ligger egentligen i miljön runt om huset, i relationen till det omkringliggande? Hur mycket av historian kan vi ta med oss vid en flytt? För många innebär en flytt ett uppbrott som kan föra både bra och mindre bra saker med sig. Men ett är säkert, inget kan bli exakt som det var innan.
Så jobbar vi med nyheter