För Michél Carlsson, författare till boken Svenska serviser 1950-1975, uppstod intresset för svenskt porslin när han började gå på loppis för några år sedan. Som så många andra föll han för mönstren och formerna på 1950- och 1960-talsporslinet och han samlade på sig både tallrikar, koppar och fat av olika slag.
Michél, som är arkeolog till yrket, blev allt mer intresserad av servisernas ursprung. Om konstnärer som Stig Lindberg, Hertha Bengtson och Marianne Westman fanns det mycket information. När det gällde andra formgivare blev han förvånad över att det fanns så få anteckningar.
- Ibland fanns ingen information alls. Jag fick titta på modellerna och fundera hur de hörde ihop med andra porslinsserier. Jag tittade på formen, godset och mönstren, säger Michél Carlsson.
Ända fram till 1950-talet hade man varit tvungen att köpa en hel servis även om allt man behövde var tre kaffekoppar. Konstnären Marianne Westman drev igenom att var och en skulle kunna köpa de servisdelar de önskade och komplettera efter behov och ekonomi. Det blev en succé. Äntligen kunde man köpa några koppar av en servis och några år senare köpa fler eller välja en annan sort. I många kök fanns olika delar av flera serier.
Det är lätt att få känslan av att hela folkhemssverige drack kaffe ur liknande koppar - och lite så var det nog, bekräftar Michél Carlsson. Idealet var under dessa år att alla skulle ha råd med vackra bruksföremål. Serviser av god kvalitet från Rörstrand och Gustavsberg såldes ofta för rimliga priser.
Varför kom det så många bra serviser 1950-1975?
- Det fanns många gynnsamma faktorer. Sverige hade inte varit i krig. Vi hade en industri som var färdig och efterfrågan var stor både nationellt och internationellt. Framför allt så fanns ett antal bra konstnärer som fick ganska fria händer på porslinsfabrikerna.
Vad innebär "ganska fria händer"?
- Säljarna på exempelvis Gustavsberg hade visserligen mycket att säga till om, men konstnärernas åsikter togs också på stort allvar. När Stig Lindberg hade designat Berså dömde säljarna ut den, men den kom att tillverkas i 24 år och blev en succé utan motstycke.
Vilka år är mest intressanta?
- Möjligen slutet av 1950- och början av 1960-talet. Då skapades de flesta av de mest kända serviserna som Berså, Picknick och Adam.
Vilken servis är din favorit?
- Jag gillar bland annat Stig Lindbergs Colorado. Alla former är organiska och ingenting är helt symmetriskt. Och så gillar jag att man kan variera delarna med olika färger som svart, turkos, babyblå, blekgul och grön - och på så sätt skapa en alldeles egen uppsättning.
Funderar du på att köpa en servis? Åren 1950-1975 tillverkades många fina serviser i Sverige. På bilden servisen Viktoria från Rörstrand.
Stig Lindbergs servis Adam tillverkas åter av Gustavsbergs porslinsfabrik. Populärast var kaffe- och teserviserna som i dag är eftertraktade på loppis. En gammal mattallrik kostar 180-200 kronor.
Servisen Grön Anna, tillverkades av Rörstrand 1966-2002. På 1960-talet bröt det mot rådande enkla ideal, men blev ändå en av Rörstrands största framgångar genom tiderna.
1968 från Gustavsberg, design Rut Beskow. I slutet av 1960-talet trodde många att serviser av plast skulle ersätta traditionella porslinsserviser.
Colorado, design Stig Lindberg, tillverkades 1955-1962 av Gustavsberg. Det är en servis med organiska former som går att variera med olika färger.
Servisen Entré, design Carl-Harry Stålhane, tillverkades 1957-1960 av Rörstrand.
Daisy, en servis med dekor av Helmer Ringström, tillverkades 1963-1966 av Gefle Porslinsfabrik.
Stig Lindbergs servis Spisa Ribb tillverkades 1955-1974 på Gustavsberg och blev med sin moderna djärva formgivning en av hans mest älskade serviser. Spisa Ribb finns i dag i nyproduktion.
Berså, design Stig Lindberg, tillverkades av Gustavsberg 1960-1974 och finns i dag även i nyproduktion. Dekoren är nog ett av Sveriges mest kända grafiska mönster.