Det syns inte mitt på dagen men drygt 50 olika ljusslingor och lampor lyser upp Katarina Hagbarths trädgård i vårvintermörkret. Att satsa på belysning är ett av hennes väg för att göra trädgården njutbar även under det mörkare halvåret. Katarina Hagbarth älskar sin trädgård året runt och huset är byggt i samspel med naturen.
När man kommer in i Katarinas hem i Sunnersta möts man av ljus, rymd och utsikten över tallarna och sjön Ekoln. Naturen är starkt närvarande i hemmet genom de stora fönstren, hassel och blåbärsris som plockats in och en färgskala som harmoniserar med trädgårdens färger.
— Man vill vara utomhus varje dag året runt här, säger Katharina Hagbarth som har bott i huset med maken och, numera utflugna, barn sedan 2006.
Tomten, där Katarinas svärföräldrar tidigare hade ett sommarställe, kallades förr Stenhaga efter all sten som finns i området.
— Det är lämningar från gamla Rullstensåsen, så egentligen är det inte så lätt att plantera, berättar Katarina som ändå har tagit sig an utmaningen och skapat en trädgård full av liljor, iris, bärbuskar och syrenberså.
När Katarinas svärfar dog bestämde hon och maken sig för att förvalta den fantastiska platsen. Det enda som är kvar av den gamla sportstugan är en utespis, för huset som de bor i lät de bygga från grunden.
Trädgårdsintresset växte fram senare i livet och för fem år sedan började Katarina även ägna sig åt sin passion professionellt. Hon jobbar nu halvtid som trädgårdsarkitekt och halvtid på en konferensanläggning.
— Jag har ju alltid funnit ro i naturen men först utan att egentligen tänka på vad man skulle göra utav det. Sen vågade jag sadla om och det är fantastiskt, det är underbart att få ägna sig åt det som man tycker är roligt. Förhoppningsvis sprider man både glädje och kunskap till andra också. Jag tänker bara; varför gjorde jag inte det här tidigare?
Även hemmet präglas av händighet. Många av möblerna har familjen byggt själv.
— Vi är ganska kreativa tror jag. Min man och mina två söner är jätteduktiga på att snickra så de gör mycket av det vi har. Det finns mycket som är handgjort hemma.
Köksbordets bordsskiva i tik tjänade tidigare som en beredningsbänk i ett skolkök.
— Någon hade slängt den men min son hittade den, tog hand om den och så gjorde vi om den till ett köksbord, säger Katarina och påpekar att värnandet om miljön är viktigt i hemmet.
— Vi försöker återvinna, återbruka, återanvända. Vi återupptäcker helst gamla saker och är inte mycket för att köpa nytt.
Katarina visar på en kista.
— Det här är en gammal kista som man brukade förvara lönerna i på ett gammalt bruk i Uppland. Nu har vi den som barskåp.
Längs med vardagsrumsväggen löper en egenbyggd tavelhylla med konst som släkt och vänner skapat och i soffan finns kuddar i läderfodral sydda av Katarinas make.
— Ibland tänker jag att vi borde ha en egen butik. Med egen tillverkning av olika produkter. Det kanske är nästa projekt, haha!
Men helst är Katarina utomhus. Hon är gärna ute på sjön med segelbåt eller på skridskor till vintern – men allra mest lockar trädgården. Katarina beskriver trädgården som ett eget hus, med golv, tak, väggar och rum. Hennes trädgård har dessutom en trappa; det är sprängsten som blev kvar när vid husbygget som nu täcks av ett vitt och böljande fält av lavendel akvileja.
— Jag är ute i trädgården dagligen. Det ger mig kraft, vila och tröst och får kreativiteten att spraka.