De hade nästan gett upp om att hitta sitt hus ute på landet. Deborah och Benjamin Larsson hade förlorat budgivning efter budgivning efter att priserna skjutit i höjden. Men så blev de tipsade om en liten annons i UNT.
− Huset såg jätterisigt ut. Men vi hade inget att göra den söndagen så vi åkte och tittade. Det var jättemycket folk här, som vi i efterhand har fått höra var nyfikna grannar. Huset var i väldigt dåligt skick med dubbla lager plastmattor överallt och hängpapp i taket. Vi tänkte att folk skulle tycka att vi var knäppa om vi köpte det, säger Deborah Larsson.
− Det var lite ”grisen i säcken”-känsla över det. Men vi såg ju ändå något slags potential. Och min pappa, som är snickare, sa att det åtminstone var rakt, fyller Benjamin i.
Det är nu tre år sedan de köpte sitt renoveringsobjekt mitt i skogen utanför Funbo. De en och en halv kilometrarna på en knagglig liten grusväg känns åtminstone dubbelt så många. I dag ligger det röda huset med vita knutar soligt upplyst med några smältande snöhögar här och var. Två svartklädda knattar, Gideon 3 och Filemon 1,5 tar nyfiket emot i hallen.
− Benjamin är jägare och jag är uppvuxen i Smålands skogar, så vi båda tycker mycket om naturen. Vi hade bott i Fålhagen men kände verkligen att vi ville komma ut på landet, berättar Deborah.
När de köpte huset hade det stått tomt ett år. Deborah var gravid med deras första barn när de satte igång det stora renoveringsarbetet, till största del på egen hand, och planen var att bli klara innan förlossningen.
Under några hektiska sommarmånader rev de ut och gjorde om i princip allt: installerade bergvärme, gjöt nytt golv i källaren, bytte avloppsstammar, byggde nytt kök och nya badrum. Med arbetet startade de också Instagramkontot ”Larssons drömkåk” där man kunnat följa deras arbete med huset.
− Jag har snickrat och Deborah har målat. Det har varit ett riktigt lagarbete, säger Benjamin.
− Vi tyckte det var väldigt roligt och skulle absolut kunna tänka oss att göra om det. Det känns fint att skapa något ihop. Nu vet vi också mycket mer och skulle vi göra om det idag hade vi gjort mycket annorlunda, säger Deborah.
Huset är byggt någon gång under tidigt 1900-tal. När de flyttade in fanns två kök, ett på bottenvåningen och ett på övervåningen, så troligen var huset byggt för flera familjer.
− Vi tror att det från början var ett gammalt torp som gjorts om i omgångar. När vi rev och flyttade en vägg däruppe hittade vi tidningar från 1940 och matransoneringskuponger, berättar Benjamin.
Där det varit möjligt har de bevarat delar av originalhuset, som de fina trägolven som låg dolda under plastmattor och trappan som leder upp till övervåningen, där både vuxna och barn har sina sovrum. I Deborahs och Benjamins rum låg tidigare ett kök som de rev ut.
− Här har det troligen suttit en kamin, men den plockade någon bort tidigare. Det är synd, tycker Deborah.
Från början målade de allt i vitt, men har efterhand ökat på med färg. Nedervåningen går i grönt, som de tycker ger en harmonisk och ombonad känsla, och dessutom passar ihop med den omgivande naturen. Utanför fönstret syns tallar och björkar, och ibland också hjortar och vildsvin. Två kilometer genom skogen ligger Fjällnorasjön där de åkt skridskor under vintern. Nu ser de fram emot våren när barnen kan släppas ut i trädgården. Huset är i princip klart, och även om det är skönt ligger renoveringslustan där och pyr.
− Vi trivs ju väldigt bra och det skulle vara lite ledsamt att flytta eftersom det är vårt första projekt tillsammans. Men livet är långt och blir vi fler blir det kanske för trångt. Och det kliar ju lite i fingrarna, det vore roligt att sätta igång med något nytt, säger Deborah.
− Allt arbete har verkligen inte avskräckt oss, tvärtom. Men så har vi ladan kvar att renovera! säger Benjamin.