Din bostad kan förflytta gränser

KRÖNIKA. Att det finns bostadspolitik är de flesta medvetna om. Sedan valet 2006 har det faktiskt skrivits mycket om detta politiska område, framförallt om fastighetsskatten. Först glädjefnatt när vi trodde att vi skulle bli av med denna så hatade skatt och sedan en politisk baksmälla när vi förstod att även om den skatten försvann så skulle vi ändå få betala pengar för att bo, bara på ett annat sätt. Kommunala avgifter och ränta på uppskjuten vinst vid bostadsförsäljning, ja många lösningar har varit på tapeten för att täcka skattebortfallet. Några vinner på det, andra förlorar. Men att bostäder också kan vara politik, är inte något som vi tänker på varje dag.

Kanske tänker de flesta först på statskonfliker. Ett dagsaktuellt exempel är bosättningspolitiken som förs av Israel. Där byggs nya bostäder för israeler på ockuperad mark. Som små öar i ett stormigt hav byggs ofta en grupp av hus upp och runt dem avspärrningar för att skydda dem som flyttar in. Förhoppningen är att bostäderna i sig ska kunna flytta landsgränsen. Bostaden får ett annat syfte, den är inte bara ett hem utan den är också en politisk handling.
Ett annat mer historiskt exempel är de Sydafrikanska Townshipen som byggdes, också som små isolerade och avspärrade öar i staden för att husera svara arbetare. I detta fall handlade det om att stänga inne det som ansågs vara farligt för apartheidpolitiken. Olika folkgruppers bostäder var tvungna att separeras för att upprätthålla systemet.
I Israel handlar det i stället om att stänga ute det som hotar politiken. Men i båda exemplen används bostaden för att flytta eller upprätthålla en gräns. I Israel handlar det om en nationsgräns och i Sydafrika om en mer mental gräns mellan Vi och Dom.

I dagens Sverige utnyttjas bostaden sällan för att flytta landsgränsen. Men det finns andra exempel där den svenska bostaden och bostadsorten blir politik. Varför är det till exempel så viktigt var vissa politiker bor? När socialdemokraten och tidigare riksdagsledamoten Nalin Pekgul flyttade från Tensta i Stockholm skrevs många reportage om hur förorten lämnades och varför. Bostadens lokalisering hade blivit politisk. Att en politiker först kunde, och sen inte kunde, bo i en stigmatiserad förort blev politik. Men ändå är det bara några få av våra politikers bostadsadresser vi känner till. Hur bor Uppsalas politiker tillexempel och när blir bostaden och bostadsorten intressant, när blir bostaden politik? Och vem bestämmer när en bostad och en bostadsort går från att vara ett hus och en plats till att vara politik? Måste de bo i Gottsunda för att det ska vara politik? Varför skulle det inte vara ett politiskt statement att flytta till eller från Gamla Uppsala?

Att vår stadsminister flyttade från sin förort, Täby, till residensbostaden, Sagerska palatset, i centrala Stockholm blev knappast politik, det blev snarare omskrivet som en rent praktisk flyttning. Han behövde ha nära till jobbet. Och det blev lättare för Säpo att hålla koll. Men om familjen Reinfeldt skulle flytta till ett radhus i Rinkeby då skulle det bli politik. Kanske för att det då skulle det handla om en förflyttning över, kanske till och med av, en gräns. Gränsen mellan Vi och Dom eller mellan Centrum och Periferi. För även om den svenska nationsgränsen är relativt opolitisk idag så finns det andra gränser, geografiska och mentala, som fortfarande gör att bostaden kan bli politik. Det känns nästan omodernt, att det är så år 2008.