Det våras för sticklingarna
Ljuset är viktigt för sticklingarna, berättar Paula Bladh - trädgårdsmästare på Blomsterlandet i Uppsala.
pelargonsticklingar
Foto: Nina Leijonhufvud
Med det efternamnet är det inte mer än rätt att hon arbetar just som trädgårdsmästare, på Blomsterlandet i Uppsala. Allt är mycket lugnt - bara några enstaka kunder strosar bland växter och krukor. Den goda, jordiga blomsterlukten ligger i luften, vattenfallet porlar.
På borden bredvid Paula Bladh står mängder med sticklingar på rad; små små pelargoner, fuchsior, petunior och malvor, minst femtio olika sorter.
Vill du ta egna sticklingar, är pelargoner vanligast och lätta att använda.
- När man tar sticklingar ska man ta från ett skott som inte blommat, och som inte har knoppar, för de har bäst rotningsförmåga, säger Paula Bladh, samtidigt som hon nyper av ett skott från en större planta.
Hon tar bort det nedersta bladparet på pelargonsticklingen och snittar stjälken på snedden så det blir en bra yta i botten. Planteringsdags.
- Antingen kan man sätta i en torrbrikett, eller i en 7-centimeterskruka, det är lagom.
Jorden ska vara porös och lucker - såjord går bra, men den får inte vara för näringsrik.
En vanlig fälla för sticklings-rookies är att använda för stora krukor, vilket lätt leder till övernattning; rötterna får syrebrist när det blir för blött, och plantan dör. Men det ska inte vara för torrt heller.
- Alla sticklingar behöver en jämn fuktighet, säger Paula Bladh.
Ljust vill sticklingarna också ha det, annars blir de taniga och rangliga.
Så jobbar vi med nyheter