Den tröttsamma retroromantiken

KRÖNIKA. Fiat 500 är årets bil i Europa 2008. Inget fel med det, på sätt och vis. Den är ju en bedårande gullig liten konservburk, både storstadschic och full-i-fan-busig, rent av oemotståndlig i mångas ögon.
Men framför allt - den är mer än 50 år gammal.
Fiat 500 lanserades 1957. Ett år innan Sverige tog VM-silver i fotboll på hemmaplan. Gren, Nordahl och Liedholm är alla döda nu, men Fiat 500 rör på sig så pass att den anses vara "årets bil" 2008. Den nylanserade modellen är naturligtvis uppiffad jämfört med den som slutade tillverkas 1975, och inte minst i Sydeuropa har Fiat 500 en ikonisk status som ger den extra fart, ändå är det anmärkningsvärt att den nu inte bara relanseras utan också hyllas mer än någon annan modern bil.
Cykeltillverkaren Skeppshults mest uppmärksammade nyhet i år kommer med allra största sannolikhet att bli modellen V, ritad av Björn Dahlström, som inte bara lite påminner om den på 1970-talet folkhemspopulära minicykeln.

En omtalad ny semestermöjlighet i USA är att du nu kan hyra en handfull villor ritade av Frank Llloyd Wright (född 1867, död 1959).
När tidningen Sköna Hem utsåg "årets möbel" 2008 föll valet på Inga Sempés bord La Chapelle, som direkt påminner om en 50-talslampa med en skiva på toppen.
Under möbelmässan i Älvsjö nyligen lades mycket fokus på ett halvt sekel gamla men åter producerade möbler av såna som Wegner, Wanscher och Mathsson.
Det första som möter dig när du kliver in i det av svart glas täckta och mycket omtalade Gert Wingårdh-hotellet Clarion Sign vid Norra Bantorget i Stockholm är en lobby pepprad med Arne Jacobsens fåtölj "Svanen", formgiven samma år som den gulliga gamla Fiaten, 1957.

Ärligt talat - hur 2008 känns det här?
Den till synes outtröttliga (men i många fall tröttsamma) retroromantiken säger naturligtvis någonting om den tid vi lever i. Exakt vad finns det delade meningar om. Men en sak är säker: den har inte uppstått på grund av att det inte finns design som är här och nu och tar sats framåt i stället för blickar bakåt.
Jag är själv en aning splittrad i den här frågan. Det är ju fantastiskt att bilar och villor och möbler som skapades i en annan tidsålder, för en helt annan värld, fortfarande kan kännas aktuella. Kanske är de mästerverk som inte kan förfinas eller föråldras. Mer troligt beror det på att våra grundläggande behov i många avseenden egentligen inte har förändrats särskilt mycket. Under alla omständigheter borde ännu mer fokus läggas på utveckling i stället för på underhåll av det förflutna.
Jag tror det är dags för den nutida unga designkapaciteten att frigöra sig i större utsträckning, skaffa sig egna plattformar och kanaler.

Det som händer vid Telefonplan i Stockholm, där en enklav växer fram runt skolan Konstfack, är spännande. Där finns ambitioner och energi som vill framåt.
Det vore också spännande att bryta loss de icke-etablerade talangernas "Greenhouse"-avdelning från möbelmässan i Älvsjö, ungefär som "Market" erbjuder ett skarpare alternativ till stora trötta konstmässan, eller med "100 % Design" i London som förebild.
Salon Parisien är ett intressant Bed & Breakfast-alternativ i Paris, inrymt i konstnären Frederique Leclerfs lilla lägenhet. Det är ett nytt grepp för att ge turister/utsocknes konstintresserade direktkontakt med den aktuella franska konstvärlden.
Det vill jag se i Sverige! Unga formgivare fyller sina kokvrå-ettor med prototyper och bjuder in hela världen på snabbmakaroner med ketchup, kanske rent av en skiva falukorv. Briljant.