Kerstin Söderberg och femåringen Eje hämtar resten av familjen vid bryggan på Äspskär, den sydligaste spetsen av Gräsö. De befinner sig i skarven mellan vinterboendet på fastlandet och sommartillvaron på Rävsten. Kerstin har i princip flyttat ut till ön för att ställa allt iordning inför det stora inflödet av gäster till stugbyn, medan sambon Thomas Rosen åker mellan de båda boendena så länge han har jobb i marinfirman på fastlandet.
På båten berättar Thomas att dubbla boenden har sina fördelar.
– Det är skönt att det händer något nytt. Nu när vi vant oss skulle det nästan kännas tråkigt att bara bo på ett ställe.
Ungefär 10 minuter tar färden mellan öar och skär kantade av släta granithällar. Badmöjligheterna är en av fördelarna med att bo på Rävsten, tycker 12-åriga Ira. Två skilda boenden sätter annars stopp för en del fritidsaktiviteter.
– På vintern tränar vi längdskidor i Öregrund, men här ute får vi springa i skogen i stället, säger hon.
Iras kör övar i anslutning till skolan och om de ska sjunga en söndag kan hon numera själv ta sig till Öregrund med en mindre båt och därefter cykel till färjeläget på Gräsö.
Ölivet begränsar även tillgången till lekkamrater.
– På grannön har Ira och Troj kompisar som de kan hälsa på själva med båt, och våra sommargrannar har också barn. Men om de vill ta hit någon klasskompis är det lättast om de kan sova över, säger Kerstin.
Det var för fem år sedan som Kerstin och Thomas såg Upplandsstiftelsens annons om att de sökte nya arrendatorer för Rävstens Stugby.
– Man lever bara en gång, så vi bestämde oss för att prova, berättar Thomas.
– Det var imponerande att de vågade satsa på oss med fyra småbarn. Och första sommaren var tuff med Eje som behövde ammas hela tiden, säger Kerstin.
Framme på ön syns resterna av gårdagens snöfall som vita fläckar i fjolårsgräset i de skuggigaste lägena. Men ett vårtecken är att femåringen Eje redan tagit sommarlov från förskolan i Öregrund.
– Det är inte värt att skjutsa honom dit och hem så han får följa med mig om dagarna i stället, säger Kerstin Söderberg.
På väg upp till huset pekar Kerstin ut bladen till orkidén Adam och Eva, på väg upp trots aprilvädret. Kerstin brinner för att vårda öns natur- och kulturmiljöer och varje år skeppar de dit kor och får från Gräsö för att hålla markerna öppna.
Kerstin visar också en rotvälta från stormen Alfridas framfart. Familjen var själva på tågluff i Europa när ovädret slog till. Många träd föll över öns gärdesgårdar, men av alla hus var det bara ett dass som drabbades.
Eje har hela dagen trånat efter gifflarna som Kerstin hittat i frysen, så fikat kommer fort fram på bordet. Lite trångt blir det med den stora familjen och två gäster runt bordet.
– I Söderby har vi ett stort bondkök, men här får vi tränga ihop oss, säger Kerstin.
– Men vi har större tomt här, konstaterar Eje.
Pojkarna sover i våningssängen i vardagsrummet, där kaminen ger en härlig värme. Tjejerna delar på sovrummet intill och är nöjda med att det har husets bästa täckning. Kerstin konstaterar att internet är attraktivt oavsett var man bor.
– Men det är lättare att begränsa barnens skärmtid här. Jag stänger bara av routern, säger hon.
Barnen lämnar köket för att hämta grejer från båten med fyrhjulingen. De har börjat sin flytt ut till ön för säsongen.
– När de är 40 kommer de nog förstå vad vi har gett dem, säger Kerstin.