De valde bort stadslivet
MÄnga drömmer om att ta steget. Att lÀmna staden för landet. Fia Söderberg och Leif Yttergren vÄgade sprÄnget. Nu bor de i en 1800-talsgÄrd, en mil utanför Almunge. Men frÄgan Àr, hur odlar man egentligen en Äker?
Först kallade Leif Yttergren och Fia Söderberg verandan för "Bölden", eftersom den stilmÀssigt passade sÄ dÄligt ihop med resten av huset.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
VÄrsolen vÀrmer verandan. I trÀdgÄrden brottas hundarna Vilda och Freja. PÄ andra sidan staketet betar hÀsten Dino. Sedan breder Äkermarken ut sig mot sjön Testen. En nötvecka springer upp och ner lÀngs asken som stÄr pÄ ena sidan grinden. Den flankeras av en lind.
Framför ladugÄrden tronar traktorn. En bit bort ligger en harv. Allt Àr inköpt under det Är som Fia Söderberg och Leif Yttergren har bott i huset. Traktorn kom vÀl till pass för att bÀrga omkullblÄsta tallar i vintras. Nu Àr det vÄrbruket som vÀntar. GÄrden Àr pÄ 23 hektar, varav 13 Àr Äkermark.
â Vi har lĂ„nat en hel hög böcker om hur man sĂ„r vall. Det skulle ge hö Ă„t hĂ€starna. Det Ă€r en enorm kunskapslucka som har öppnat sig. Vad gör man med en Ă„ker? Det Ă€r fascinerande att fĂ„ lĂ€ra sig sĂ„ mycket nytt nĂ€r man nĂ€stan Ă€r 50, sĂ€ger Leif Yttergren.
De sÀger sig ha stor hjÀlp av grannarna.
â Folk Ă€r otroligt hjĂ€lpsamma och vĂ€nliga, pĂ„ ett sĂ€tt som man inte Ă€r van vid frĂ„n stan, sĂ€ger Fia Söderberg.
Leif Yttergren flyttade till gÄrden frÄn Södermalm i Stockholm. Fia Söderberg lÀmnade sin etta i Luthagen i Uppsala. Deras tidigare erfarenheter av lantlivet Àr begrÀnsade. Men drömmen om ett hus mellan Bauerskogen och Äkerkanten var nÄgot som vÀxt fram hos dem bÄda.
@3a Text:â Jag har alltid lĂ€ngtat efter att ha hĂ€st. Jag har hĂ„llit pĂ„ med hĂ€star Ă€nda sedan jag var liten, sĂ€ger Fia Söderberg.
Hon pendlar till sitt jobb som kulturstrateg i Uppsala kommun. Leif Yttergren Àr idrottshistoriker vid Idrottshögskolan i Stockholm. För Fia Söderberg tar det cirka 40 minuter att Äka till jobbet. För Leif Yttergren ungefÀr en timme.
â Hus i det hĂ€r omrĂ„det Ă€r fortfarande rĂ€tt prisvĂ€rda för en stockholmare. För samma summa fĂ„r man en tvĂ„a i Stockholm, sĂ€ger Leif Yttergren.
GÄrden skulle lÀtt kunna bli en heltidssysselsÀttning. Men det Àr inte meningen. Fia Söderberg och Leif Yttergren Àr noga med att inte lÄta boendet bli Ànnu ett krav. Var sak fÄr ta sin tid.
â Vi har mĂ„nga projekt, men tar ett i taget. Jag tror att det Ă€r viktigt att göra klart varje sak i detalj, innan man börjar med nĂ€sta.
Eternitplattorna Àr ett sÄdant projekt. PÄ gamla bilder de har hittat sÄ stÄr huset rött med vita knutar. Det Àr nÄgot de skulle vilja ÄterstÀlla.
Vad som tvÀrtom blivit kvar Àr det djupblÄ 70-talskaklet i badrummet. Det matchar snyggt det ljusa sjöstensgolvet som de lagt in. GolvvÀrmen kÀnns genom strumplÀsten. Bredvid duschen finns numera en bastu, dÀr det tidigare var en garderob.
Mindre lyckat Àr vedpannan, som döljer sig i en annan garderob. Det finns ingen kÀllare, sÄ pannan stÄr nu mitt i huset. Veden förvaras under trappan.
70-talets ideal gÄr igen i köket. VÀvtapeterna gÄr i en orange nyans, ljusbrun faner tÀcker skÄpluckorna. Den ursprungliga spiskÄpan och den gamla vedspisen finns dock kvar.
I vardagsrummet upptas ett hörn av en rejÀl öppen spis i tegel. Den ursprungliga planen var att kalka över teglet, men nu tvekar de.
â Det Ă€r fantastiskt vad man kan vĂ€nja sig, sĂ€ger Leif Yttergren.
PÄ vÀggarna hÀnger litografier av Lennart Jirlow. En ungdomsförÀlskelse, förklarar Leif Yttergren.
PÄ övervÄningen finns sovrummet samt ett gÀstrum som ocksÄ tjÀnstgör som arbetsrum och bibliotek. Fönstren Àr fulla med sol, Äker och en och annan skogsdunge.
NÄgot annat som verkar bli kvar Àr den inglasade verandan. "Bölden" kallade de den först, eftersom den stilmÀssigt bryter kraftigt mot resten av huset.
â Vi sade att den skulle vara det första vi river, men sĂ„ satt vi hela sommaren och hösten och Ă„t middag dĂ€r. Det Ă€r sĂ„ mycket knott och mygg ute. Vi fĂ„r försöka fixa till den i stĂ€llet.
En nackdel med att ha lÀmnat stÀderna bakom sig Àr det sociala livet. Eller snarare bristen dÀrpÄ.
â Jag Ă€r förvĂ„nad över att kompisarna har sĂ„ svĂ„rt att hitta hit. Jag trodde att det skulle vara lĂ€tt att hĂ„lla det sociala livet i gĂ„ng. Det Ă€r ocksĂ„ svĂ„rare att gĂ„ pĂ„ allt man skulle vilja i stan. GĂ„r man ut och tar en öl sĂ„ ska man passa bussar och den andre komma och hĂ€mta i Lejsta, sĂ€ger Leif Yttergren.
Men sammantaget vÀger fördelarna över, med besked.
â Det var en mĂ€rklig tillfredsstĂ€llelse nĂ€r jag var ute och sĂ„gade vindfĂ€llen och slĂ€pade hem stockarna genom snön. Det var ett jĂ€vla slit, men det kĂ€ndes vĂ€ldigt bra inombords, pĂ„ ett sĂ€tt som jag inte kĂ€nner i mitt intellektuella vĂ€rv. Nu har jag kört lite traktor, för första gĂ„ngen sedan jag var Ă„tta Ă„r, och det kĂ€nns löjligt bra.
Fia Söderberg hÄller med.
â Det blir vĂ€ldigt konkret. Man börjar, man genomför och man avslutar.
SĂ„ jobbar vi med nyheter