1951, när Åke var 14 år, flyttade de tidigare hyresgästerna ut och gav plats åt hans familj. Pappan fick jobb som trädgårdsmästare på Kungshamns gård, strax söder om Sunnersta.
– Vi hade två rum och kök och det fanns el indraget, men vi fick pumpa upp vatten för hand och använda torrdass. På vintern sågades isblock från sjön, som lagrades i en stack och sedan kylde gårdens isskåp under sommaren, berättar Åke.
Han och Kerstin har under sina år tillsammans hunnit bo på många ställen, men när det 2001 blev dags för Åkes mamma att flytta till äldreboende tog de chansen att överta huset med det enskilda läget alldeles vid sjön.
– Här bor man ganska bra, säger Åke och spanar ut över Ekolns vatten, som idag ligger stilla.
– Ja, det är fin utsikt året om, håller Kerstin med.
Hon tycker att boendet är viktigt för livskvaliteten och trivs framför allt med att ha en stor trädgård och bo nära naturen.
– Jag är född och uppvuxen på en ö i Stockholms skärgård, där det alltid var nära till vattnet. Men jag har trivts när vi bott utan utsikt också. Familjen är viktigast för att man ska må bra, slår hon fast.
Vid flytten till barndomshemmet hade Åke hunnit pensioneras från jobbet som byggnadssnickare och kunde ägna dagarna åt att lägga nya golv, måla och tapetsera.
– Vi har gjort mycket, inte minst här i köket. När vi flyttade in fanns utöver vedspisen bara en liten bänkspis och ingen riktig kyl och frys, säger Kerstin.
Även om nattens snötäcke smält bort är majdagen fortfarande kylig. Vedspisens eld som skymtar under spisplattorna har gett en härlig värme till köket, där Åke dukar fram bullar och kakor som Kerstin bakat.
Ett stilla liv i hemmet är dock inget som präglar Kerstins pensionärsliv.
– Det är mycket jobb att ta hand om en stor trädgård. Jag är också med i styrelsen för föreningen Hem och Samhälle, vi går på friidrott för seniorer på torsdagar och spelar boule på tisdagar. Och så målar jag tavlor, mest akvarell, och är med i en målargrupp.
Det faluröda huset har två grönmålade dörrar. Utöver att hysa tvättstuga och bagarstuga fungerade det nämligen från början som bostad för två familjer. Den ena dörren, som idag är igenbommad, gick till bostaden på övervåningen. Efter fikat tar Kerstin täten upp för den branta trappan.
– Här var det tidigare oinredd vind som Åke isolerat och gjort i ordning, säger hon och visar sovrummet.
I stället för att byta till tvåglasfönster i det nya rummet snickrade han innanfönster. När de tas bort på sommaren kommer naturens ljud närmare.
– Det känns nästan som att fåglarna sjunger här inne på morgnarna, säger Kerstin.
Framöver kommer hon och Åke dock att byta fågelsången mot eldens sprakande i kakelugnen.
– Barnen har tjatat på oss att vi inte borde gå i den här trappan, så vi ska flytta ner sängarna till nedervåningen i stället, säger Kerstin.
Som pensionärer lever hon och Åke tätt inpå varann, men de tidiga sommarmorgnarna har Kerstin vigt för ”egentid”, som hon kallar det. Den tillbringar hon simmandes i det stilla vattnet.
– Man ska ju egentligen inte bada ensam, men det är så oerhört skönt. Jag brukar simma i ungefär 20 minuter, sen kommer Åke ner och ser efter om jag lever. Förra året höll jag på tills det var 14 grader i vattnet, men då blev det lite kortare turer på slutet, säger Kerstin.