Comeback för ryamattan

Det är kanske framför allt mattor från ryans gulddecennier på 50-, 60- och 70-talen och verkstäder som Märta Måås-Fjetterström eller NK:s textilkammare som eftertraktas på andrahandsmarknaden.

När textilformgivaren Anna Z Jennefors hittade två dammiga ryamattor för 350 kronor på Myrorna märkta Svängstamattan blev det början på något nytt för henne.
- Jag är uppvuxen i Svängsta, och fick väl en liten 40-årskris när jag såg märket under mattorna, skojar hon.
Men ur kriser kommer oftast något gott. Anna Z Jennefors satte i gång att rita ryamönster. I samma lokaler som Svängstamattan tillverkades under det blomstrande 60-talet tillverkas i dag vissa av de ryor Anna Z Jennefors ritar. Bland annat den gröna trädformade matta som många väljer att hänga som en bonad på väggen i stället för att lägga på golvet.
- Allt fler använder ryorna som bonader. De passar bra i dagens ganska strikta arkitektur, som annars kan bli lite hård och ekande.

Första kollektionen ryamattor kom 2003, och numera serietillverkar hon även mattor i Indien.
- För fyra år sedan tyckte folk att fy vad äckligt, är de gamla dammiga ryorna på väg tillbaka. Men i dag är intresset jättestort, säger hon.
Samma trend känner man av på Kasthall.
- Vi började med de riktigt långhåriga ryorna för åtta år sedan. Då var det jätteute med ryor, men trender svänger snabbt, berättar Gunilla Lagerhem Ullberg som är chefsdesigner på det 120 år gamla företaget.
En av de mest populära kvaliteterna hos Kasthall i dag kallas moss och är en ull- och linblandning med ojämn lugg.

Den var från början mest en olycka när lintrådarna stack i väg lite hur som helst i tuftningstekniken och gav en väldigt rufsig och ojämn matta.
- Hantverkarna var förtvivlade, men jag tyckte det såg himla ballt ut, berättar Gunilla Lagerhem Ullberg, som beslöt sig att utnyttja "olyckan".
- I dag är den väldigt populär och har blivit ganska flitigt kopierad.
Något som brukar vara ett säkert tecken på att det nya gått hem i stugorna.