Lars och Carina Burman snurrar runt i vardagsrummet och tittar på bokhyllorna som löper längs väggarna i rummet, från golv till tak. Carina gissar att de har ungefär 4 000 böcker här i vardagsrummet, och så finns det böcker de andra rummen i lägenheten också.
– Men vi är inga samlare, nej nej. Det finns folk som är mycket värre, säger hon.
Lars går fram till en hylla och puttar in en bokrygg en centimeter till.
– Ja, det här är ju mest arbete och livet, säger han och backar ett steg från väggen igen. Alla böcker är inte lästa, men det finns alltid en historia bakom dem. Någon har varit en present från en vän, en annan är en biografi över en person man följt länge medan en annan kanske har gått i arv.
Båda två är litteraturhistoriker i grunden, i dag är Carina författare medan Lars är överbibliotekarie på Uppsala universitet.
– Ibland känns det som vi lever i ett ständigt expanderande studentrum, säger Lars fundersamt. Paret möttes under studietiden i Uppsala när de bodde i samma korridor i Flogsta.
– I hus tio, det kommer jag aldrig glömma, säger Carina. Efter det bodde de i studentlägenhet på Värmlands nation, där Lars i dag är inspektor.
– Ibland, Carina, hittar jag böcker från när vi träffades. Ni förstår, när vi flyttade ihop var vi oroliga för våra böcker, så då skrev vi "L" och "C" i dem för att veta vems det var.
– Och när vi började köpa böcker gemensamt skrev vi istället "L hjärta C", fortsätter Carina och ler åt minnet.
Trots mängden böcker i lägenheten går paret aldrig vilse bland titlar och volymer. Skönlitteraturen står i bokstavsordning, och så finns vissa temahyllor i de varsina arbetsrummen - Lars har Shakespeare och retorik, Carina har 1800-tal och feminism - och i en hylla står ett gäng friexemplar av Carina Burmans egna romaner uppradade. Att både jobba och bo bland böckerna gör det inte helt lätt att hålla isär arbete från fritid, men det rör inte paret Burman särskilt mycket.
– Det där har alltid varit en glidande skala, konstaterar Lars.
– Ja, lediga dagar har aldrig varit något för oss, svarar Carina. Båda har för vana att alltid läsa med blyertspenna till hands, för att kunna anteckna närhelst nöden kräver att ett par extra tankar läggs till i boken.
– Jag skriver ofta i böckerna. Saker jag vill komma ihåg och funderar på, antingen till forskning eller undervisning. Men hundöron, det skulle jag aldrig finna mig i att göra, säger Carina Burman bestämt.
I 23 år har de bott i lägenheten i Luthagen. När barnen kom funderade de på att flytta till hus, men kom fram till att det inte var något för dem.
– Vi kom fram till att trädgård har vi ju ändå utanför, säger Carina och pekar ut mot parken utanför fönstret.
– Vi bor i Pokémon- och skateboardkvarter nu, fortsätter Lars glatt samtidigt som ljudet av lekande barn letar sig in från gatan genom den öppna balkongdörren. Mittemot den öppna spisen står en svart flygel, även den täckt av böcker. Det är lagret med det som är aktuellt, som inte fått en plats eller inte blivit läst.
– Det här tycker jag om mest, det är som att ha ett litet antikvariat hemma, säger Carina Burman när jag nyfiket läser titlarna på traven med bokryggar. Allt mellan poesi, till deckare och facklitteratur. Trots att lägenheten rymmer mängder med skrymslen och vrår för böckerna innebär en intet sinande ström av nya böcker att gamla måste lämna sin plats. Ett arbete som inte är helt lätt, enligt paret Burman.
– När vi rensar går ofta en först längs bokhyllorna och fäller ut de böcker man känner att man kan klara sig utan, och sedan går den andra bakom och puttar in dem igen. En gång blev det bara tre böcker kvar av rensningen, så då struntade vi i den, säger Lars Burman.