Pioner i olika färger bugar tungt i trädgården. Kocken och författaren Monika Ahlberg brukar ha god kontakt med vädergudarna. Men Inte i dag. Trädgården, som ser ut som en sommardröm, avnjuts denna dag helst genom de handblåsta spröjsade fönstren.
Monika ägnar mycket tid åt sin täppa. Det är inte bara frågan om att få växterna att frodas, det är också ett sätt för Monika att få utlopp för sin kreativitet. Mellan grenarna i äppelträdet vid entrén hänger kristaller och glaspynt. Det visar sig att trädgårdens växtlighet breder ut sig också inomhus.
– Jag har alltid snittblommor. Jag har ett helt trädgårdsland där jag bara odlar snittblommor och resten av året är jag en väldigt bra kund hos min blomsterhandlare.
Men precis som när hon skapar maträtter krånglar hon inte till något. Det behövs inte mycket mer än en gren och ett par blad från naturen för att få till en bukett. Efter ett varv i huset förstår man att hon dekorerar med allt möjligt. Färska lökar på ett fat i köket eller färggranna klänningar på väggen i sovrummet.
Monika flyttar på en bukett med pioner som matchar hennes rosa klänning. Med en glimt i ögat plockar hon bort prillan innan fotografen hinner ta några bilder. För precis som hon gillar kontraster, hårt och mjukt, betong och spets, sött och salt, skymtar en tuff tjej bakom den ljuva ytan.
– Ingen tror att jag snusar, skrattar hon.
Blombuketterna samsas med böcker, skulpturer och väl valda möbler från olika tider. Mycket är kalkvitt och ljust. Utom på den stora glasverandan där matbordet och bokhyllorna är tyngre och i mörka träslag vilket ger en lite manlig kontrast till den i övrigt romantiska känslan. Väggarna är på några ställen proppfulla med konst och foton.
– Vi har mycket olika grejer men jag gillar inte när det är stökigt. Fast visst ... Här hänger tavlorna lite kors och tvärs.
I ett charmfullt hus som är om- och tillbyggt under 200 år är det inte så viktigt vad som är rakt respektive snett. De ljusa väggarna håller ihop de olika delarna av hemmet.
Blommorna utgör de främsta färgklickarna tillsammans med tvillingdöttrarna Rakel och Beata som ser ut som karameller i rosa mysdressar mot den vita soffan i vardagsrummet. Sonen William och sambon, regissören Thommy Berggren, är inte hemma. Men till middagen kan man räkna med att alla samlas. Monika komponerar gärna en festmåltid en vanlig tisdag.
– Jag har ett behov av att uttrycka mig. Tidigare var det med dans och nu är det med mat. Det är egentligen samma sak för mig och jag kunde lika gärna varit trädgårdsmästare, filmstjärna eller keramiker.
Även om hon tycker att bohemchict är en stil som hon kan identifiera sig med vill hon inte att inredningen ska hamna i ett fack. Hon handlar det hon tycker är snyggt och vet att hon kommer att få användning för i jobbsammanhang. Det blir oftast en av varje (udda vinglas, udda koppar, udda fat) därför behöver hon aldrig gå ut på stan och leta rekvisita inför fotograferingar eller tv-inspelningar.
– Ibland tänker jag att vi skulle kunna ha det lite mer minimalistiskt, men det här är både vårt hem och min ateljé. Det är så här vi lever.