Vi får vara med när besiktningsman Carl-Jonas Nordensved lyser med sin ficklampa under diskbänken och petar i golvbrunnarna, när hans kniv sjunker in i takfoten och han klankar ner på hängrännorna. Men vi börjar med krypgrunden.
- Krypgrunden är en känd riskkonstruktion. Markfukt dunstar upp och varmluft som kommer från ventilerna kondenseras i krypgrundsutrymmet. Det är som att ställa en trälåda upp och ner på marken, säger Carl-Jonas Nordensved.
För att komma ner i krypgrunden måste han öppna en liten lucka i golvet i en garderob. Han går ut till bilen och kommer tillbaka med en stjärnskruvmejsel och en praktisk teleskopstege. Man får inte vara klaustrofobiskt lagd som besiktningsman. Inte heller för tjock. Luckan är inte mycket större än axelbredden på denna resliga man. Han ålar sig ner genom hålet med ficklampan i högsta hugg.
- I ett gammalt hus träffade jag på en grävling. Då la jag ner ficklampan och kröp rakt ut, berättar han på vägen ner.
Här möter han ingen grävling. Däremot mögel. På marken ligger plast som stoppar markfukten, men den är ditlagd nyligen efter att skadan redan är skedd. Man har haft stora problem med den här grunden, får köparna Zara och Johan Olsson veta när han kommit upp igen. De ser bekymrade ut. Carl-Jonas Nordensved bläddrar i sina papper och lugnar dem med att en mögelbesprutning av krypgrunden ska ske och att säljaren ska stå för kostnaden.
- Det är en hållbar åtgärd för grunden, säger han.
Nästa anhalt är köket. Carl-Jonas Nordensved tömmer skåpet under diskhon, sticker in hela överkroppen och lyser med ficklampan.
- Jag tittar framför allt efter läckage under slasken, berättar han.
En gång hittade han pengar under en diskbänk, över en miljon kronor i tusenlappar. Det visade sig att husägarens make gömt pengarna där utan att berätta det för någon innan han dog. Zara Olsson pekar på en skåplucka som hänger snett och en list som hålls på plats med knallgul tejp. Besiktningsmannen säger att han struntar i kosmetiska detaljer.
- Kännedom om riskkonstruktioner är mitt levebröd, säger han och ger sig i kast med golvbrunnarna.
Han drar upp byxorna som bara kanar ner igen. En knapp har lossnat. Carl-Jonas Nordensved är uppväxt i Årsta i Uppsala och har titeln SBR Byggingenjör. Nu bor han i Stavby, ”nästan vid bussolyckan”, i ett 20-talshus med krypgrund, sättningsskador och en hussvampskada som han inte upptäckte trots att han själv besiktigade huset tre gånger. Bakom vardagsrumssofforna lyser han med ficklampan i jakt på fuktfläckar. Vid matplatsen sviktar golvet så att glasrutorna i vitrinskåpet skallrar, vilket röner en notering i protokollet. Eldstaden lämnar han i sotarens händer. Grundligt går han igenom rum efter rum. Till och med inne i garderoberna tittar han.
- Upptill i garderoberna kan man se takläckage, för där målar man inte över, berättar han.
Vinden får sig också en genomgång. Från ena kortsidan hörs besiktningsmannen utropa:
- Det slår aldrig fel, längst bort längst in under taket finns fuktfläckar!
Det visar sig att ventilationsrören är blottade vilket ger kondens vintertid. Kanske är också en takpanna sprucken på utsidan. Vi går utomhus för att kontrollera ”den yttre klimatskärmen”. Finns det sättningar? Hur är marklutningen? Är några takpannor trasiga? Hängrännor undersöks, liksom anslutningsplåtar i vinklarna, fönsterträet och annat som kan ha drabbats av röta. På det här huset rinner stuprörsvatten vid sidan av lövsilen och kniven sjunker alltför lätt in i takfoten.
- Är det här vanliga saker eller är det oj oj oj? undrar Zara Olsson.
- Röta i takfoten? Det kan man förvänta sig efter 30 år men inte på ett hus som bara är 13 år. Det här huset är dåligt underhållet, svarar Carl-Jonas Nordensved.
Skämtsamt citerar han en kollega: problemet med hus är att de står ute om natten.
Fotnot: Efter besiktningen drog sig paret Olsson ur den här husaffären, något som enligt Carl-Jonas Nordensved är ganska vanligt.