Bakom teglet göms ett stilrent hem

Få är det nog som anar att bakom den röda tegelfasaden ryms en inredningsdröm i svart och vitt. Husets ägare, en inredare och en städexpert, skapade receptet som blandar modernt med 30-talscharm.

Familjen Andréasson, mamma Karolina, pappa Peter och barnen Meja och Lukas, utanför tegelhuset i Berthåga. Saknas på bilden gör älsta dottern Moa.

Familjen Andréasson, mamma Karolina, pappa Peter och barnen Meja och Lukas, utanför tegelhuset i Berthåga. Saknas på bilden gör älsta dottern Moa.

Foto: Pernilla Sjöholm

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2008-10-31 08:00
Dörren flyger upp och ut på trappan far en liten ljuslockig virvelvind.
- Kom iiiiin, hojtar familjens­ minsting, treåriga Meja.
Och in går jag. In i en svartvit film - varsamt kolorerad på sina ställen. Lika stilrent som ett schackbräde men lika oförutsägbart som spelets gång. Här andas charm och hemtrevnad. Ett hus uppbyggt kring en familj.

Karolina Lacking Andréasson och Peter Andréasson hade precis gett upp husdrömmen och slagit till på en 3,5:a i Luthagen när 30-talsvillan i Berthåga annonserades ut.
- Vi var mitt uppe i renoveringen av den nya lägenheten men vi kunde inte låta bli att åka och titta. Jag är uppväxt i området och har alltid gillat det. Berthåga är för många en bortglömd stadsdel men här är praktiskt nära till både köpcentrum och Stabby­skogen, säger­ Peter­ Andréasson­.

Husets tre våningar uppfyllde familjens­ förväntningar. De många skrymslena som skapade nyfikenhet och läget med 15 minuters cykelväg in till stan var alltför svårt att motstå. Och så fick det bli. Dagen efter att ­Peter drog sista fogen i lägenheten lämnade de ifrån sig nyckeln och började om på nytt med huset. Då var de fyra i familjen, i dag är de fem. Barnen Moa 15 år och Lukas 6 år har nu även en lilla­syster i Meja 3 år.
- Vi bodde hos mina föräldrar de första­ tre månaderna medan vi jobbade skift med huset. Jag var mamma­ledig med Lukas, som då var 1 år, så Peter­ var här på dagen och jag på natten, berättar Karolina Lacking Andréasson.

Men även om villans potential lyste­ igenom saknades självklara lös­ningar.
- Här var väldigt blommigt. Det passade huset, eftersom det är litet och gulligt, men inte oss. Från början tänkte vi att det bara var lite måleri som skulle fixas men när vi väl börjat så fanns det inget slut, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!