Även jordhögar har sin plats i trädgården
KRÖNIKA. När 10 000 liter jord härom dagen vräktes ner på gångvägen framför vårt hus, stod jag i ett fönster och hukade och visste inte om jag skulle våga titta.
Anna Lindgren är frilansjournalist och gästskribent för Bostad.
Foto:
"Jag får en liten adrenalinkick av såna här saker. Du vet, när man undrar: Hur fan ska det här gå?", sa min man.
Puh, svarade jag och torkade svetten ur pannan.
Jorden skulle ut på tomten och var väl egentligen ett av våra första riktiga projekt på radhustomten. När vi köpte huset i maj månad för några år sedan visade sig trädgården från sin bästa sida, och det mesta såg gulligt, välskött och genomtänkt ut. Men med tiden har vi insett att även om trädgården en gång var välskött så är den kanske inte planerad riktigt så som vi skulle vilja ha den.
Ibland längtar jag tillbaka till min tid som balkongägare. Det kändes som att allt var lättare då. Salladen växte fint i sin kruka, pelargonerna prunkade. Till och med tomater och gurka lyckades jag få upp i ett ostligt väderstreck. Jag kände mig faktiskt lite grön om fingrarna. Men när vi blev med trädgård blev allt det där på balkongen plötsligt multiplicerat med hundra, minst, och dessutom tillkom lite klurigare grejor som häckklippning, mossbekämpning och trädbeskärning.
Vi vill ha blomsterprakt, vi vill ha en plats i solen och vi vill (eller, åtminstone jag) kunna plocka något ätbart från egen täppa. Hur svårt kan det vara? Helt plötsligt sneglar jag mer än lovligt närgånget på andra husägares tomter och både beundrar och försökre sno ideer från deras rabatter. Det ser ju så enkelt ut. Frågan är bara: hur får man till det? Kanske är lösningen att konsultera en landskapsarkitekt. Vi får se. Först ska jorden på plats, sen gräs och sen rabatter? Annars kan man ju alltid luta sig tillbaka och "odla" vildäng över hela tomten.
I senaste numret av tidningen Family Living kan man läsa att det har blivit trendigt att bo i radhus, bland annat för att 60- och 70-talisterna inte har tid eller ork för trädgård. Men de flesta radhus har ju ett antal kvadrat grönyta som i alla fall jag skulle kalla trädgård. Och vem rensar rabatterna i de trädgårdarna egentligen? Och hyr de in trädbeskärare, eller? Köper äpplena på ICA?
Nog är det jobb med en radhusträdgård, det får man inse. Sedan behöver jag väl ha lite mer av synsättet "Det blir roligt att se hur vi klarar av det här" och verkligen våga ta tag i den mindre glamourösa delen. Och förlika mig med att ha trädgård är inte bara är att skörda vackra blommor och saftiga välartade äpplen. Det är minst lika mycket grovgöra, fixande i såväl stekande sol som piskande regn, och inte minst - jordhögar. Åtminstone om man vill uppnå något.
Så jobbar vi med nyheter