"Att röja hemma är ingen medfödd talang"

KRÖNIKA. Sopsortering i all är ära men sällan har lusten att kliva in i ekosystemet och delta i kretsloppet känts så konkret som i söndags på Pub i Stockholm. Varuhuset som just genomgått en makeover och ännu inte är tipptoppfärdigt.
Vi tog rulltrappan till den nya vintageavdelningen med kläder i urval av stilmedvetna Nina Persson, sångare i The Cardigans. Presentation av andrahands-kläderna från New York var ursnygg liksom omklädningsrummen med leopardmönstrad matta på golven. Har sällan känt mig så köpsugen av en stämning i en affär.
Såg en brun, ärmlös 1930-tals klänning med fransar nertill, visade för mitt ressällskap och så på med minen: Vad tycker du?
" Nej!" (Av tonåringar får man raka svar). "Den ser ut som något som du skulle kunna ha lämnat till en klädinsamling".

Så konstigt. Plötsligt såg jag för mitt inre hur människor gick runt i andra-handsaffärer och köpte saker som jag lämnat in. Hur de såg på sakerna med sina oförstörda ögon. Har aldrig trott att någon skulle vilja betala en ynka spänn för mina gamla grejer. Men det som är mögigt eller trist för en person kan göra någon annan uppriktigt glad och kanske inbjuder sakerna till att fantisera ihop dess historia eller ger associationer till minnen.
Lusten att shoppa förbyttes snabbt mot viljan att ta tåget hem och lämna iväg både kläder och halva bohaget till återanvändning. Men oturligt nog, att röja hemma är ingen medfödd talang.
Det mesta man omger sig med har hamnat där av en anledning och att skiljas ifrån sina saker är inte smärtfritt, inte ens om funktionen de senaste åren har varit att samla damm. Det finns något som heter affektionsvärde men värst är ändå den fåfänga tanken på att allt kan komma till nytta en vacker dag.
För att lyckas krävdes hjälp och en osentimental vän fick staka ut kompassriktningen. Här är hennes tankar som kan användas av den som hellre vill ge sin grejer ett nytt och värdigt liv istället för att vara en hamster:

* Prydnadssaker och presenter: Talar de till mig? Blir svaret nej är beslutet enkelt.

* Dukar och påslakan: Håller längre än en livstid. Spara de snyggaste och skänk bort resten till insamling eller någon som väver trasmattor.

* Minnen från resor: De kanske var kul då...

* Skåpvärmare: Klassificera dem som felköp. Och misstag begår alla, inget att gräma sig över.

* Blandade lådor. Tygbitar, garnrester, udda knappar, använd ståltråd och gamla pärlor kommer sällan till nytta. Inte ens som pyssel.

* Gäller det mesta: Har man inte använt det på ett år, skänk bort hälften. Risken att saknaden ska bli till sorg är obefintligt.

* I förebyggande syfte: Lär dig säga nej. Ta inte emot allt som (snälla) vänner eller släktingar vill bli av med och ge dig.

* Tänk projekt. Att rensa måste få ta tid, det är inget som låter sig göras på en kafferast. Och en gång räcker inte, att rensa, röja och lämna till insamling är en attityd. Ett förhållningssätt som förmodligen går tvärs emot något stenåldersdrag då det gällde att bunkra för att överleva.