Äntligen egen trädgård
Förra sommaren flyttade familjen Robertson från lägenheten i Stabby till ett radhus i Luthagen. Äntligen en egen tomt! Det första de gjorde var att skaffa en stor studsmatta som täckte hela gräsmattan.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
- Åh, vad vi ville ha. Men vad vi absolut ville ha var grill, mysplats och vila, säger Birgitta Robertson.
Längst borta vid förrådet står ett litet runt bord med två stolar i förmiddagssolen. Mysplatsen. Intill står en grill. I skuggan på altanen, närmast huset, står två högryggade stolar med fotpallar. Viloplatsen. Där står också ett rejält tilltaget matbord där många måltider intogs förra sommaren. Förutom ett gäng stenplattor är resten av tomten en lerig, fyrkantig liten gräsmatta och en rabatt med en rosenbuske, slingrande murgröna och nyplanterade kungsängsliljor. Och stenar.
- Vi måste ha stenar, de är våra sommarguldpärlor, säger Birgitta Robertson.
Det första de gjorde efter inflyttningen var att köpa en stor studsmatta som täckte hela gräsmattan. Sedan ställde de i ordning matplatsen och fräste bort tio syrenbuskar som de tyckte stod för nära huset.
- Vi hade ett sånt uppdämt behov. Vi ville bara vara ute, ute, ute, säger Birgitta Robertson.
I Stabby bodde de på bottenplan. Där smög Birgitta ner lökar och plantor i föreningens gemensamma jord. När det skulle bli bergvärme grävdes uteplatsen upp.
- 44 arter rök i ett nafs. Då kände jag att det inte gick att bo kvar där, berättar Birgitta.
Nu tänker hon sig böljande gångar och ett träd på mitten. Maken Bengt tänker ?rent och snyggt? och skulle gärna lägga plattor överallt med små hål för växter. Det hörs på Birgitta att hon inte kommer att gå med på det. Hon vill ha mycket blommor, gärna rosor, men nordostläget begränsar. Solen försvinner bakom taket redan tidig eftermiddag.
- Det finns vita rossorter som klarar lite sol, men de blommar inte så mycket, säger Birgitta Robertson.
Hon börjar bli lite av en expert efter att ha plöjt trädgårdstidningar och pratat med personalen på olika plantskolor.
Alla i familjen är glada över att ha fått en trädgård, om än liten. Men Carl Robertson, 14 år, muttrar lite om en putting green att träna golfslag på.
- Men det är typ ganska skönt att sitta ute och äta, säger han.
Soldyrkaren Lina Robertson, 13 år, är lite besviken över att läget är så skuggigt. Men hon hjälper gärna till med trädgården. Femåriga Oscar Robertson är bara lycklig över att få gräva.
- Jag är sugen på att gräva. Det är kul att komma långt ner, kanske man hittar skelett. Åh, åh, jag ser en mask. Här kommer en mask!
Så jobbar vi med nyheter