Ägarlägenheten löser inte problemen

Emma Holmqvist är doktorand i kulturgeografi på institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.

Emma Holmqvist är doktorand i kulturgeografi på institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.

Foto:

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2008-05-10 00:01
KRÖNIKA. Just nu diskuteras om vi ska införa en ny upplåtelseform på den svenska bostadsmarkanden som komplement till de tre dominerande upplåtelseformer vi har idag; äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt. Äganderätt kan idag bara upplåtas för fristående hus medan bostadsrätt och hyresrätt återfinns såväl i enfamiljs- som flerfamiljshus.

Förslaget som kommer komma nu är att det även ska vara möjligt att köpa en lägenhet i flerfamiljshus med äganderätt, vilket kallas ägarlägenheter. Detta finns i flera andra länder och i Sverige har vi diskuterat frågan om ägarlägenheter sedan 1800-talet. Vi har dock valt att istället ha bostadsrätten, som ger en viss del av den frihet som förknippas med äganderätt men inte hela. I bostadsrättens stadgar kan det tillexempel finnas regler angående andrahandsuthyrningar.

Vad kommer hända om den nya upplåtelseformen ägarlägenheter introduceras på den svenska bostadsmarknaden? Och vad skulle denna upplåtelseform tillföra? Detta är svårt att avgöra. När det gäller vad ägarlägenheten ska berika bostadsmarkanden med framförs framförallt två argument. Ägandelägenheter ska kunna köpas som en investering. Det vill säga någon som har slantar över investerar i en bostad, som sedan hyrs ut till någon annan. Bostaden är alltså inte något som köps för att bo i utan i spekulationssyfte. Tanken är att detta ska minska kön till hyresrätter. Risken är dock att hyran för en sådan lägenhet blir tämligen hög, för om det är en investering vill den som hyr ut troligtvis inte göra det till självkostnadspris. Även om hyressättningen fortfarande är reglerad idag är det svårt att kontrollera att inte oskäliga hyror tas ut av enskilda uthyrare. De behöver inte vara lika rädda om sitt rykte som en etablerad större hyresvärd. När det råder bostadsbrist finns större risk för ockerhyra, eftersom hyresgästen riskerar att bli bostadslös om den klagar.

Det andra skälet är att ägarlägenheter ökar valfriheten genom att bostadsmarknaden får ökad mångfald. Ägarlägenheter kan vara bra som ett komplement men frågan är om införandet är en bra lösning på bostadsmarknadens mest akuta problem. Valfriheten kommer bara att öka för dem som har kapital, eftersom denna upplåtelseform kräver en kapitalinsats på samma sätt som bostadsrätten och äganderätten. För ungdomar som är den grupp som har svårast att komma in på bostadsmarknaden (och som ofta är de som står i bostadskö) är det bättre om politikerna finner något sätt att producera fler billiga hyresrätter. Även om ägarlägenheter inte sägs konkurrera med hyresrättsproduktionen, utan snarare bostadsrätts- och äganderättsproduktionen, så tar ägarlägenheter onekligen uppmärksamheten från frågan hur billiga bostäder ska produceras för dem som inte har råd, eller som inte vill, köpa sin bostad.

Visst kan ägarlägenheter skapa en rörlighet på bostadsmarknaden genom flyttkedjor, men bara om köparna lämnar en bostad för att istället bo i ägarlägenheten själva. Men är det troligt att flyttkedjan kommer vara så lång att den i slutändan frigör den äldre billiga hyresrätten till våra ungdomar? Ägarlägenheter kan vara ett bra tillskott på vår bostadsmarknad och den kan generera bostäder att hyra, men införandet löser inte frågan om hur ett bra, men billigt, boende ska skapas, som är tillgängligt för alla.



Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!