Genom en gallergrind på Hildur Ottelinsgatan 14 B i Rickomberga ser vi en ung mamma med två barn. Emma Ericsson ser trött ut när hon öppnar grinden och släpper in oss. Treåringen som yr omkring på gräsmattan heter Agaton och bebisen i bärselen på magen Folke. Två äppelträd står på lagom hängmatteavstånd.
Vi frågar Emma Ericsson om hon vet vem Hildur Ottelin var, som gatan är uppkallad efter.
– Eh... jag vet egentligen, jag fick en bok om henne när vi flyttade in, av den som bodde här innan, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg, säger hon och skyller minnesförlusten på sömnbrist och amning.
Hon tycker i alla fall att gatunamnet är fint och att det är bra att Hildur Ottelin uppmärksammas.
Familjen Ericsson har bott i villan med spiktegel i tre år. Det byggdes av en apotekare 1933, stort nog att husera tjänstefolk.
– Området är väldigt trevligt och fint. Det har varit lite generationsskifte på snare tid, säger Emma Ericsson.
I vanliga fall rör sig ganska mycket folk på gatan, på väg till och från bilmekanikern i slutet av gatan och Eriksskolan på Geijersgatan strax ovanför. Men nu på sommaren vilar lugnet här.
Vi korsar Geijersgatan och passerar Ottelinskolan. Gymnasiesärskolan har flyttat ut och nu använder evakuerade Fyrisskolan lokalerna till bland annat fritidsklubb.
På Hildur Ottelinsgatan bor både äldre och barnfamiljer. Eniro har elva företag och 69 personer registrerade på gatuadressen.
En egnahemsförening ordnar julgransplundring, knytkalas, sommarfest och valborgsmässobål. Kerstin Gauffin sitter i festkommittén. Hon är på väg ut på sin dagliga springrunda i Stabbyskogen när vi hejdar henne.
Hon bor med katten Musse i sitt barndomshem, ett stort gult trähus. Precis bakom tomten gick Enköpingståget och sotade ner tvätten som hennes mamma hade hängt. När pappan dog flyttade hon tillbaka. Det var 2004.
– Jag har alltid sagt att jag vill bo här, så jag köpte ut brorsan, säger hon.
När Kerstin Gauffin var barn var detta en liten grusväg utan gatlyktor som hette Hildursgatan. Stams åkeri låg här.
– Det var nästan ingen gata, säger hon.
I ett av bostadsrättshusen bor Margareta Rosén i en tvåa. Mellan de tre husen står en flaggstång omgiven av lavendel och knoppande rosor. Margareta Rosén tycker om att bo på gatan uppkallad efter Hildur Ottelin.
– Det var en mycket trevlig kvinna som såg till att vanligt folk utan stora inkomster kunde bo i egna hem, säger hon.