Knappt fyrtio meter från Mälaren ligger deras röda trähus. Det är enplans och utbyggt som till ett U, så att de har en grönskande innergård där blommorna just nu kämpar mot hösten. Susanne och Per Salmén minns hur det var för trettio år sedan. Då när de var 21 och 22 år och verkligen ville ha ett eget hus. Båda är uppvuxna i Sigtuna och de letade egentligen efter ett hus att hyra.
- Vi hade inte ett öre, men satt hemma och ritade och funderade på hur vi ville bo, berättar Susanne.
Huset som blev deras hade varit till salu i ett halvår.
- Min pappa sa: "Där kan ni inte bo! Det är alldeles för nära vägen". Men Pers pappa sa: "Kör!".
Efter att priset sänktes med 50 000 kronor, på grund av misstänkt husbock, körde de. Räntorna låg då på 15 procent.
- Men sett till i dag skulle jag säga att det är vårt livs investering.
De har också investerat en massa tid i huset. Per Salmén, som är möbelsnickare med eget företag, står bakom allt snickeri, med hjälp av Susanne. Från början var huset 95 kvadratmeter. De har fått veta att den ursprungliga delen troligtvis var ett tullhus på 1700-talet. Bönder, som ville in till Sigtuna, fick först passera detta hus. Dessutom ska huset ha byggts till, någon gång på 1800-talet. När Per och Susanne Salmén flyttade in, satte de direkt i gång med renovering.
- Huset var beboeligt, men hade sommarstugestandard.
Golvet var faktiskt stampat jordgolv, med plankor ovanpå. De la därför in nytt golv, tapetserade och målade om. Ju mer de grävde och fixade med huset, desto mer fanns att göra. På vindarna hittade de drivor med mossa, som hade fungerat som isolering. Mossan skottades ur och ersattes med vanlig isolering. Och så, för ungefär femton år sedan, hittade de en nedmonterad timmerstuga som var till salu i Ångermanland. Den stugan blev Salméns första påbyggnad till huset.
- En timmerbil kom hit och stjälpte av en himla massa timmer. Sedan var det bara att börja bygga. Det här har varit ett långtidsprojekt, berättar Per.
Han har alltså byggt all inredning själv. Och tillsammans minns han och Susanne olika faser i bygget. Ett tag bodde de och deras tre döttrar i ett enda rum.
- Det var som ett varggryt, minns Susanne Salmén.
Under ett och ett halvt år, i samma veva som yngsta dottern Julia föddes, var de utan dusch. Och det hände även att det regnade in. Den sista delen av huset, där Susanne och Per nu har sitt sovrum, är en tredje tillbyggnad som Per har gjort av lösvirke.
- Vi har velat behålla den gamla känslan genom hela huset och det är jätteviktigt att vara varsam när man tar över gamla hus. Många struntar i det i dag. Det är värt att göra det ordentligt, även om man ibland inte har sett någon ände på allt jobb, säger Per Salmén.
- Vi hade heller inga tankar på att det skulle bli så stort som det faktiskt blev, fyller Susanne i.
Nu är huset 180-190 kvadratmeter, där inredningen enhetligt går i en gammaldags stil, fast ändå med moderna detaljer och prylar. De tycker båda om auktioner, antik- och prylmässor och olika loppisar.
- Vi går mest efter vad som är vackert för ögat. Det blir ofta spontana köp. Den här lampan till exempel, den köpte vi på antikmässan, säger Susanne och tittar upp mot den stora och tjusiga gamla lampan som hänger över köksbordet.
- Det köpet var inte så välplanerat, vi åkte inte dit för att köpa en lampa.
Köket har de gjort om i tre omgångar under deras trettio år. Det stora matbordet i trä får ta plats. Det är förra årets julklapp från Per till Susanne. Mitt på bordet sitter två stenplattor, likadana ligger som köksgolv. På bordet fungerar de finfint som underlägg för grytor och kastruller.
Den stora spisen i köket, som ser väldigt gammal ut, har Per Salmén murat upp. I köket finns också en hel del moderna prylar. Färgglada burkar och förvaring som Susanne föredrar. Och det bulliga, ljusa kylskåpet av märket Smeg. Bredvid huset ligger Per Salméns verkstad där han snickrar beställningar åt både privatpersoner och företag. Deras egna just nu-projekt är att inreda lillstugan, om 17 kvadratmeter, som ska fungera som gästbostad när döttrarna är på besök.
- Eller om rika tyskar vill hyra på somrarna, skrattar Susanne Salmén.
Två av döttrarna har flyttat hemifrån, men Julia, 15, bor fortfarande hemma.
- Även om vi har velat ha en gammaldags känsla genom hela inredningen har barnen alltid fått göra vad de vill i sina rum. Och det har blivit både silvrigt och cerise och rosa. Våra alla nyanser av vitt, beige och grått har nog stått dem upp i halsen ibland.
Döttrarna har också varit delaktiga i renoveringarna. Till exempel när Per fick idén till det kalkade innertaket. Då målade alla först taket i kalk, sedan borstade de så att överflödigt kalk föll mot marken - och kvar blev den ljusa kalkfärgen som ska påminna om taket i gamla ladugårdar. Ett mödosamt jobb, i alla fall enligt Susanne.
- Per är mån om att det ska göras på rätt, och gammalt, sätt. Jag är mer för att bara måla på. Men i efterhand blir det ju fint.