Sjubarnspappan om rollen som bonusförälder

För bonuspappan Fredrik Cederblad har det varit självklart att behålla relationen med ­bonussönerna även efter separationen från deras mamma.

Porträttsamling. I fönstret på sitt kontor har Fredrik Cederblad sedan länge gamla dagis- och skolkort på alla sju barnen.

Porträttsamling. I fönstret på sitt kontor har Fredrik Cederblad sedan länge gamla dagis- och skolkort på alla sju barnen.

Foto: Staffan Claesson

Bonusfamiljen (5)2017-02-20 06:00

Fredrik Cederblad sitter tillbakalutad vid sitt skrivbord på barnspecialistmottagningen på Klostergatan mitt i centrala Uppsala. På väggen bredvid fönstret hänger ett stort svartvitt fotografi. Den inramade bilden på åtta glada ansikten i en cirkel fick han som födelsedagspresent av sin dåvarande fru för några år sedan och föreställer hela den stora bonusfamilj som han levde med i över 15 år.

Vilken fin bild!

– Ja, eller hur, visst är den rolig? säger han nöjt.

Fredrik Cederblad har sju barn, fem biologiska och två bonusbarn. 1990 gifte han sig och fick fyra döttrar. Nio år senare skiljde han sig och kort därefter gifte han sig en andra gång och fick en son. Hans andra fru Maria hade också barn, två söner som var i sex- och sjuårsåldern och jämngamla med Fredriks två mellandöttrar. Den ena veckan var huset fullt av alla sju barnen, den andra veckan var bara Fredriks och Marias gemensamma barn hemma.

Sedan två år tillbaka är Fredrik Cederblad separerad igen. Men för honom har det varit lika självklart att behålla kontakten med bonussönerna Philip och Calle Berglund som med sina biologiska barn. I samband med skilsmässan tog han ett aktivt beslut och pratade med killarna, som då var i 20-årsåldern.

– Även om relationen med deras mamma är slut så betyder inte det på något sätt att min och deras relation är slut. Det var jag var väldigt tydlig med och det har de tagit till sig och förstått, säger Fredrik Cederblad.

– Och det är ju för min egen skull också. Jag har ju följt de här pojkarna och lagt ner mycket tid och kraft och jag är ju väldigt intresserad av att se att det går bra för dem i livet. Samtidigt känner jag ett ansvar. Jag har ju ändå varit deras bonuspappa under en väldigt viktig period i deras liv och det skulle vara ansvarslöst av mig att bara säga: ”Ha ett bra liv, killar. Ni kan väl skicka ett vykort?”.

Någon speciell agenda för sin roll som bonuspappa har han inte haft. Men han insåg tidigt att det fanns ett behov av att vara en närvarande vuxen.

– Jag har varit en bonusförälder som på alla sätt och vis har deltagit och engagerat mig i bonusbarnens utveckling. Det hade varit väldigt konstigt om jag bara hade varit förälder till mina egna biologiska barn. Självklart har det inte varit några tveksamheter kring att jag inte är Philips och Calles biologiska förälder, men det blir ju oundvikligt så att man får ta ett slags vuxenansvar.

Ett vanligt råd till bonusföräldrar är att man inte ska ta rollen som förälder fullt ut. Vilket mandat har man, tycker du?

– Det där är svårt och det är lätt att hamna snett. Men jag vågade till slut sätta gränser på samma sätt som en förälder gör.

På det stora hela tycker Fredrik Cederblad att rollen som bonusförälder fungerat bra.

– Ja, de har blivit väldigt fina och vuxna människor. Men det hade de säkert blivit utan mig också, säger han med ett leende och betonar att han absolut inte vill framhålla sig som någon slags mönsterförälder.

– Jag vill inte göra min relation till Philip och Calle till något märkvärdigt. Det föll sig bara väldigt naturligt att vara kvar i deras liv när relationen med deras mamma tog slut. Det skulle varit både konstigt och ansvarslöst att inte vara det.

DEL 1: Bonusfamiljen får goda råd från familjeterapeuterna

DEL 2: UNT på plats på tv-inspelningen av Bonusfamiljen

I dag är alla utom yngste sonen Alexander utflugna. Bonussönerna, som är 22 och 24 år, bor liksom några av de ­andra vuxna barnen utomlands. De träffas när det finns möjlighet och håller ­också kontakt via telefon och Facebook.

– Rent fysiskt träffas vi inte jätteofta. Men de vet att de är välkomna och att de alltid kan vända sig till mig om de behöver någon att bolla med. Vi ­brukar ses när de är i Sverige, i regel ett par gånger i halvåret. De kommer hem till mig eller så går vi ut och käkar middag eller tar en öl, säger Fredrik Cederblad.

– Eftersom vi har en lång gemensam relation har jag så klart ett intresse av att det går väl för dem i livet. Jag har ingen avsikt att tränga mig på och kontakten blir nog mycket på deras villkor och initiativ. Men om de behöver mig, så finns jag här. Det funkar precis som med mina vuxna döttrar som jag inte heller träffar så ofta.

Hur gör ni på högtider?

– Förra julen firade vi ihop, men den här julen funkade det inte av olika skäl. Ambitionen finns i alla fall och Alexanders födelsedagar brukar vi försöka fira gemensamt.

För bonusföräldrar finns det få förebilder och inga tydliga sociala mallar för hur relationen till bonusbarnen kan se ut. Men att barn generellt har behov av relationer med flera vuxna under sin uppväxt tycker Fredrik Cederblad är viktigt att inse. Det kan handla om en släkting, en lärare eller en tränare som kan spela stor roll för barnen.

– Sina biologiska föräldrar har man ju på gott och ont och de har ju precis som alla andra människor sina styrkor och svagheter. Via andra vuxenrelationer ser barnen hur andra vuxna människor fungerar. Och så ska det vara.

Själv har Fredrik Cederblad sin egen bonuspappa som sin stora förebild. När Fredrik var i ettårsåldern skilde sig föräldrarna och hans biologiska pappa försvann mer eller mindre ur bilden. I stället blev det bonuspappan Carl Olof Cederblad som blev fadersfiguren under uppväxten och som kom att betyda mycket för Fredriks syn på föräldraskap.

– Visst kan jag se fysiska likheter med min biologiska far, men till sättet liknar jag min bonuspappa mycket mer.

I somras bekräftade de sin relation genom att då 80-årige Carl Olof adopterade sin 30 år yngre bonusson. Bonuspappan blev då pappa även i juridisk mening.

DEL 3: Uppsalaforskaren: "Vem kallar sig för styvmamma?"

Hur kontakten med bonusbarnen ska se ut efter en separation måste rimligtvis variera från fall till fall, menar Fredrik Cederblad. Det beror till exempel på vilken sorts relation man har, hur länge den pågått och hur gamla barnen är.

– I en separation där det finns bonusbarn ska man som bonusförälder i alla fall tänka igenom vilken relation man vill ha. Och acceptera att barnen är oskyldiga till att man inte längre har en relation med partnern.

Hade det varit svårare att behålla kontakten med bonussönerna om ni hade separerat när barnen var yngre?

– Det beror på. Men om vi hade separerat när de var mycket yngre och barnen hade bott kvar med sin mamma och hon hade träffat någon annan, så är det troligt att min roll som bonusförälder hade blivit mindre och mindre.

Fredrik Cederblad säger att han inte har en genomtänkt plan för hur relationen med bonussönerna ska utvecklas. Det viktiga är att de fortsätter att ha kontakt.

– Även fast jag inte är deras biologiska förälder vill jag ändå vara en viktig person i deras liv, säger han och berättar att han i sitt jobb som barnläkare träffat både föräldrar och bonusföräldrar som inte direkt agerar som ansvarstagande vuxna och ser till barnens behov.

– I en skilsmässa får man som vuxen samarbeta med den andra föräldern om barnen. Det får man aldrig backa på. Jag har stött på föräldrar som efter en separation bara kommunicerar via tingsrätten. Det är så beklämmande. Om man har satt barn till världen så måste man ta sitt ansvar även efter separationen, säger Fredrik Cederblad allvarligt.

Personligt

Fredrik Cederblad

Familj: Barnen Matilda, Magdalena, Johanna, Olivia och Alexander, samt bonusbarnen Philip och Calle.

Ålder: 51 år.

Yrke: Barnläkare på Aleris Barncentrum & Vårdcentral i Uppsala.

Bor: Villa i Norby.

Separationer vanligare i bonusfamiljer

2015 var omkring 60 000 barn med om att föräldrarna separerade.

Separationer är mer än tre gånger så vanligt bland ombildade familjer jämfört med kärnfamiljer.

Cirka 10 procent av Sveriges barn har växelvis boende. De senaste 20 åren har andelen barn med växelvis boende ökat kraftigt och i dag bor var tredje barn som har separerade föräldrar växelvis hos mamman och pappan.

Enligt studier mår barn som har växelvis boende generellt bättre än de som bara bor med en förälder.

Källa: SCB och Elvis-projektet vid Stockholms universitet/Karolinska institutet

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!