Ytterdörren står öppen. En av hennes fem katter skuttar förskrämt undan när jag tar trappsteget in i det röda huset i Nolmyra, norr om Björklinge. I farstun välkomnar Hans, familjens jack russel, medan sonen och hans flickvän lämnar köket.
— Extremt modig vet jag inte om jag är, men man får inte vara rädd för att det ska göra ont, säger Caroline när jag frågar om hennes modnivå.
Fast jag inser snabbt att hon är modigare än de flesta.
Finns det något som du skulle backa för: typ fallskärmshoppning, bungy jump eller maraton?
– Svår fråga. Jag vill gärna utmana mig själv, pusha och se hur långt jag kan gå. Och så är jag nog adrenalinjunkie. Om allt man gör skulle vara safe och säkert blir det tråkigt. Men såklart, finns det en uppbar hög risk att jag kan dö så skulle jag nog avstå.
Så simma med hajar är inget för dig?
– Nej. Då har jag ingen kontroll och det är vill jag ha.
Caroline Andersson bor på en egen gård som hon just nu renoverar. Där bor också tre hästar och hennes två barn som är tonåringar.
Hon är egenföretagare, frisör, och har på sig en tisha med en tryckt black metalgrupp. På ena armen sitter tatueringen: ”Riddaren, döden och djävulen” efter medeltidskonstnären Albrecht Dürer (1471-1528).
Carro, som hon kallas, tävlar i historical solid joust som inte många i Sverige känner till – här finns inga tävlingar på hennes nivå. Hon har tävlat i Frankrike, Belgien, Australien, Nya Zeeland och Kanada och hamnar ofta högt upp på pallen.
Tävlingen går ut på att deltagarna fajtas iklädda rustning och med en fast, solid lans ska de övervinna sin motståndare. Allt sker i snabb galopp på en häst som också har rustning.
Carro tävlar bara mot män. Ännu finns inga andra kvinnor i världen som tävlar i solid joust.
Den som tycker det påminner om tornerspel är inne på rätt spår, men det är inte samma sak. Carro har sin grund i tornerspelsgruppen Celeres Nordica från Uppsala som brukar uppträda på Kulturnatten.
Vad är skillnaden mellan tornerspel och historical solid joust?
– Tornerspel är en show med färdigt manus och deltagarna intar roller. Joust är ren tävling mellan deltagarna och man är sig själv men i en återskapad historisk situation och i tidsenlig rustning, säger Carro.
Tävlingen är farlig och det krävs en viss attityd för att vilja utsätta sig för riskerna.
– Pannben är bra att ha. Men man kan inte bara kötta loss. Vi är inte där för att göra illa varandra, säger hon och tillägger att det är ingen sport för galenpannor.
Även om många tror att hon är vild och galen.
– Man får inte vara rädd att ta i men måste kunna behålla sitt lugn och såklart vara intresserad av historia.
I vardagsrummet hänger hennes rustning. Den väger runt 30 kilo och tar en timme att klä på sig. Inget hon klarar själv. Det behövs en påklädare.
– En rustning är inget man köper på postorder. Bröst- och ryggplåt hade jag turen att hitta hos en bekant. Den var för liten för honom och passade mig perfekt. Så nu måste jag hålla formen, säger hon.
Efter det fyndet tog hon kontakt med smeder i olika länder för att göra rustningen komplett. Det tog fyra år. Rustningen som är i tysk gotisk stil, 1470-tal, har hittills kostat runt 150 000 kronor.
– Jag ville ha den rätta stilen och finishen, inte en blankpolerad plåt utan en med autentisk uttryck – ruffig och levande. Viktigt var också att smederna kunde människans anatomi, förklarar hon.
Armar och ben smiddes av en smed i Polen medan hjälmen, det viktigaste av allt, skapades av en svensk smed.
Varför är hjälmen viktigast?
– Av säkerhetsskäl. Man får ju smällar i huvudet också, säger hon och ler lugnt.
För att skydda huvudet har den ett slags vadderad innehjälm. Under påklädningen spänner kombattanterna fast hjälmen i rustningen och sedan sitter huvudet fast.
Va, kan du inte röra på huvudet?
– Nej, det är lite av en utmaning att behålla lugnet fast man är fixerad och full av adrenalin. Och genom springan vid ögonen ser jag knappt någonting, bara toppen på min hästs öron och motståndaren långt bort.
Ibland blir träffarna rejält hårda. I underkroppen där rustningens över- och underdel möts har hon ett antal ärrbildningar. Caroline är lätt, väger runt hälften av sina motståndare.
– Lättheten är min nackdel som jag försökt göra till en fördel. Jag har ridit nästan hela livet och skaffat en teknik som fungerar för mig, säger hon.
När hon började tävla accepterade inte alla länder att en tjej höll på. I Polen fick hon rida utom tävlan och fick inte räkna sina poäng.
– Sådant kan man ju tackla på olika sätt – antingen bitcha eller också anpassa sig och visa vad man duger till, säger hon som valde det senare alternativet.
Hon har blivit en ikon för tjejer även om det inte är något hon satsat medvetet på. Många ser henne som en förebild.
– En gång kom en mamma fram till mig och sa att hennes son som varit mobbad i skolan sett mig och bestämt sig för att börja som riddare. Då blir man gråtmild, säger hon.
Historieintresset gör att hon även återskapar krigiska slag. I somras ledde hon rytteriet i Battle of Wisby under medeltidsveckan på Gotland. Hon är supernoga med detaljer och tycker att mycket var bättre på 1400-talet.
– Folk hade vettigare tankar, trots sina hårda liv. Men de tog inget för givet och fick jobba för det som de ville ha. I dag kan jag tycka att vi är lite lata och tänker att saker ska komma till oss utan ansträngning. Jag funkar inte så, säger Carro.
För ett år sedan avled hennes barns pappa, Fredrik Ege Egemalm, på grund av cancer. De var skilda men familjen bodde ihop under hans sista tid.
– Efter chocken när han gått bort tog det ett tag innan jag kom igång igen. Skulle jag fortsätta utan min andra hjärnhalva? Vi var ju ett tävlingsteam och han coachade mig. Tävlandet hade vi som ett gemensamt mål.
Det är ännu tufft för Caroline att ta på sig rustningen som påminner om honom.
– Med det skulle kännas som ett nederlag att lägga ner och han skulle nog bli skitförbannad. Jag har fått ett annat perspektiv på livet; det kan fan vända på fyra månader. Därför ska man inte skjuta upp saker.
Nu är det 19-åriga dottern Alva som tränar och coachar Caroline, och deras nästa uppgift är att tillsammans få ihop en rustning till henne också så hon kan tävla i framtiden.