Björklinge sörjer. Både ungdomsgården och kyrkan har öppnat sina portar för att ta emot alla som behöver visa sin sorg. Stämningen är tryckt. Ungdomar i grupper kramar varandra. Tårar rinner.
– Ungdomsgården blir som en fristad, en mötesplats för samtal om det som hänt. Här kan ungdomarna träffas ostörda, säger Maud Uppvall som håller i verksamheten.
Många är här och många känner både den avlidne och den misstänkte gärningsmannen. Men få orkar prata om det som hänt.
– Björklinge är litet. Alla känner alla. Det som hänt är så jobbigt. Man kan inte säga så mycket. De flesta är bara tysta, säger en kille som kommer ut från ungdomsgården.
På platsen där den unge Björklingebon bragtes om livet är det också tyst, och tomt. Bara en stump av polisens blåvita avspärrningsband som ligger på marken vittnar om fredagskvällens tragedi. Det hände i utkanten av ett helt vanligt välordnat radhusområde med lekplatser och parkeringar ett stenkast från Björklingeskolan.
På stigen genom tallskogen intill tar folk sin söndagspromenad, pratar, pekar och undrar hur det kunde ske.
En mamma, som har söner i samma ålder som den döde berättar att stämningen är tyckt.
–De har gått i skolan med pojken och var på fritidsgården på kvällen. Många var där. Ryktevägen fick de höra vad som hänt. Det känns fruktansvärt.
Hon har svårt att ta in att det sker i lilla Björklinge.
– Det är obegripligt. När jag först hörde talas om det så trodde jag att det var något gäng från stan som varit här. Men det är ju bara vanliga pojkar som bor här, säger hon.
Några kvinnor kommer till platsen i bil för att tända ett ljus till minne. Men ingen minnesplats syns till, ännu. Alla tycker det som skett är fruktansvärt. En av dem undrar varför vissa ungdomar beväpnar sig med kniv.
– Jag har själv en lillebror. Han är också sådan att han skulle kunna gå emellan och försöka stoppa en så här grej som han som blev dödad gjorde, säger hon.
När ungdomsgården stängde på eftermiddagen öppnade kyrkan sina portar.