Det är måndag eftermiddag och har precis hunnit mörkna. 16-åriga Alma står och väntar på bussen som ska ta henne från hemorten Björklinge, in till Uppsala där hennes pojkvän bor. En bit bort står ett gäng killar och pratar, men annars är det tomt vid busstationen.
– Jag märker att killarna kommer närmre, men tänker att de väl också ska ta bussen. Jag tittar bort och tänker inte mer på det, säger Alma.
Sedan en tidigare incident vid Resecentrum i Uppsala brukar hon bära med sig en burk laglig pepparsprej när hon är ute ensam. Den burken kramar hon nu om i jackfickan.
– Plötsligt känner jag att någon tar tag om mig runt midjan, hårt. Det känns inte vänligt. Jag vet inte vad han tänker göra. Jag hinner knappt tänka förrän jag har sprejen vid mitt öra och sprejar bakåt mot honom. Då släpper han och killarna springer ganska snabbt därifrån.
Vad gör du sedan?
– Jag står kvar och tittar på sprejen. Jag fattar inte riktigt vad som har hänt. Sedan lägger jag ner burken i väskan och stannar kvar för att vänta på bussen, säger hon.
På bussen inföll en känsla av tomhet om vad som just skett. Pojkvännen övertygade henne om att berätta vad som hänt för föräldrarna och att polisanmäla händelsen.
Dagarna efteråt hade hon bearbetat det som skett och har sedan dess åkt buss som vanligt.
– Jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Jag är glad att jag hade sprejen. Jag är ganska kort och han som tog tag i mig var både lång och väldigt stark. De hade kunnat göra vad de ville med mig.
Polisutredningen om händelsen är redan nedlagd, utan att en förundersökning inletts. I beslutet som UNT tagit del av beror det på bristen på spår.
– Jag är inte förvånad. Jag kände inte igen någon, utan såg egentligen bara bakhuvuden som sprang i väg och det är inte mycket att gå på. Vi anmälde för att få in det i statistiken.
Enligt Jonas Eronen, presstalesperson på polisen, är det sällan som polis i yttre tjänst stöter på så kallad försvarssprej. Huruvida det är bra för unga att använda sprej som självförsvar är svårt att svara på menar han.
– Om det känns bra för en person att ha det, ha det då. Men hårddrar man det kan det vara en falsk trygghetskänsla också, det får den enskilde avgöra, säger Jonas Eronen och fortsätter:
– Jag förstår om man vill ha det, men hur effektivt det är i skarpt läge, det är svårt att säga.