När två studenter på valborgsmässoafton 1975 paddlade nedför Fyrisån i en gul-blå gummibåt väckte det föga uppståndelse bland sista april-firarna. Ingen kunde ana att evenemanget 40 år senare skulle bli en grundmurad tradition som samlar tiotusentals åskådare i kompakta led längs ån, där allehanda säregna farkoster tar sig fram. Forsränningen jubilerar vid årets sista april och är numera en självklar del av firandet. Någon större förnyelse står inte på programmet:
– Det är ett koncept som är svårt att förnya. Allmänheten har en stark uppfattning om hur Forsränningen ska gå till och ån ligger ju där den ligger, säger Victoria Carlsson Lundström som leder årets arrangemang och därmed bär titeln forskarl.
Redan i maj förra året fick hon uppdraget. Vid det här laget, med mindre än en månad kvar tills blötdjuren tar sig nedför ån, har hennes stab växt till drygt 20 studenter som syr ihop spektaklet. Som vanligt är det Uppsalas teknolog- och naturvetarkår som arrangerar.
Och trots få förändringar lär 40-årsjubileet ändå märkas. Forsfestivalen på Ångströmsområdet, som föregår själva rännandet, startar i år en dag tidigare än vanligt (och firar dessutom själv tioårsjubileum). En särskild Ankdag hålls i Vasaparken 19 april, delvis som ersättning för det insomnade Ankracet som under några år inledde Forsränningen.
– Det blir en välgörenhetsdag för alla, med ponnyridning, fiskdamm, hoppborg och mycket annat. Intäkterna går till Akademiska barnsjukhusets barnfond, berättar Victoria Carlsson Lundström.
Till en särskild jubileumsfest på Norrlands nation har alla tidigare forsrännare som kunnat spåras, drygt 400, bjudits in. På själva sista april-morgonen samlas i år fler ekipage än någonsin, 121 stycken, på vattnet vid Eddaspången. Längst fram guppar en gummibåt med de båda ur-rännarna Anders Ahnesjö och Carl-Johan Hansson. För 40 år sedan var de ett par glada teknologstudenter som fått för sig att göra en kul grej på Valborg. I dag är de, får man förmoda, runt de 60 men uppenbarligen med leklusten i behåll:
– Det var inte särskilt svårt att locka dem till Uppsala, säger Victoria Carlsson Lundström. Och vi har lyckats leta fram samma modell av gummibåt som vid premiärturen.
En och annan som genom de 40 åren gästat Uppsala och hört namnet Forsränningen har blivit aningen besviken när de stått inför flytetygen som knappt hållit styrfart i den tröga ån. Inte ens Islandsfallet i sin ystraste form gör riktigt skäl för namnet fors. Men namnbyte är inte aktuellt, tvärtom:
– Åränning låter inte lika exotiskt. Nu försöker vi i själva verket få namnet varumärkesskyddat, berättar Victoria Carlsson Lundström.
Traditioner kommer och går. Hur länge Forsränningen blir en självklar del av sista april-firandet i Uppsala är en öppen fråga. Per Ström, akademiintendent vid Uppsala universitet med stor erfarenhet av både akademiska och mer allmänna traditioner, ger arrangemanget goda chanser att leva vidare:
– Det hänger nog på engagemanget hos arrangörerna, men så länge det är en eftertraktad uppgift ser det lovande ut. Och så krävs det förstås att några vill fortsätta bygga båtar och riskera att hamna i vattnet, säger Per Ström.