Världens största gaming-festival är ett svenskt fenomen som heter Dreamhack. Datorträffen arrangerades första gången 1994 i en skolmatsal i Malung. Idag, 23 år- och hundratusentals besökare senare, har den svenska LAN-jätten, med fäste i Jönköping, spridits över hela världen och tagit position likt få andra i den snabbt växande esport-sektorn.
Men i en alternativ tidslinje hade allt kunnat sluta redan efter den där första träffen i Malung. För hade det inte varit tack vare alla de hundratals eldssjälar som år efter år ställer upp som volontärer – vad hade Dreamhack varit då? Bålstabon Marcus Fritzdorf är en av många som dedikerar ett par dagar om året till att göra sin del på det världsunika arrangemanget.
Det var förra sommaren han åkte ner första gången. Till en början var han inställd på göra det som de flesta gör där, nämligen att spela, spela, och spela lite till. Studentplånboken visade sig dock för tunn, och det var inte förrän en pratstund med en släkting som lösningen på problemet uppenbarade sig.– Jag fick reda på att min morbror jobbade på Dreamhack – och han sa att det var mycket roligare att jobba i ”crew”. Då ville jag också göra det också, säger Marcus till EP.
Så när evenemanget i Jönköping nalkades, då gick lasset söderöver. Ett år och tre evenemang senare har gemenskapen inom volontärkåren slagit djup rot i Marcus hjärta.
– Jag åkte dit utan att känna någon och hade ändå hur kul som helst ändå, säger Marcus och fortsätter:
– Folk kommer dit från hela världen, så många olika personligheter. Nördar såväl som gym-nissar. Alla är olika, men har kommit dit för samma gemensamma intresse.
Samtidigt finns fördomar. Debatten om huruvida esport kan räknas som en riktig sport blivit större, och Marcus tror att den allmänna bilden om ”vem som är en gamer” är felaktig.
– Många äldre tror nog vi alla sitter och dricker Jolt Cola och är inne hela dagarna, men vi som är yngre vet att en gamer kan vara precis vem som helst.
Det är minst sagt en växande skara människor som Marcus umgås med. Intresset för tävlingsinriktat spelande ökade explosionsartat i början av 2010-talet, även om sporten är mycket äldre än så. Som exempel kan man peka på tittarsiffror som ständigt når nya höjder och prissummor som bara blir större och större. Och det är just här, i hjärtat av all uppståndelse, som Marcus är med och drar sitt strå till stacken.
– Jag rekommenderar verkligen andra att också komma hit och vara med, säger han.
Senast jobbade Marcus i säkerhetsgruppen, vilket innebär att han vaktar turneringsområden och tryggar säkerheten för några av världens största esport-profiler. Men till vardags, när han inte spelar eller tränar amerikansk fotboll, går tankekraften till stor del åt att lista ut nästa steg i livet. I framtiden vill han utbilda sig till naprapat och därefter behandla människor i sport- och kontorsmiljöer. Samtidigt ser han potential att ta sådana kunskaper vidare till spelvärlden, där arm- och handskador börjat härja i allt större utsträckning – inte minst bland stjärnorna.
– Esporten växer hela tiden och det behövs mer personer runt om kring, säger Marcus och fortsätter:– Att resa runt med ett esport-lag, eller kanske ett bolag som Dreamhack, och kunna tjäna pengar på att hjälpa folk där, det hade ju varit grymt kul.