Vem försvarar försvarets kvinnor?

Män som håller varandra om ryggen. Vi ser det överallt i samhället. Vi såg det när Soran Ismail försvarades av sina manliga komikerkollegor och vi ser det ständigt inom Försvarsmakten. Andelen kvinnor som gör värnplikten har ökat från 15 till 17 procent sedan den återinfördes och försvarsmaktens mål är att locka fler. Det försvåras när rapporterna om sexuella trakasserier ökar. På några få år har andelen värnpliktiga som uppger att de utsatts för kränkningar från andra värnpliktiga ökat från 10 till 20 procent. Det är tydligt att försvarsmakten har lång väg att gå. 

Det är lätt att föreställa sig hur svårt det måste vara för en värnpliktig att anmäla någon i sin pluton, en militär enhet med 20-40 soldater. Att som 19-åring slängas in i en liten grupp och äta, sova, svettas och gråta tillsammans skapar starka band. Att dessutom riskera att få hela plutonen, män som kvinnor, vänd mot sig försvårar ytterligare.

För ett par dagar sedan berättade en ung kvinna att en av kollegorna hade hållit fast henne och tafsat på henne. Ingen hade sett något så åtgärder kunde inte vidtas, sade de. Det låter som det gjorde före 2017, före metoo. Efter vågen av berättelser under metoo, från människor som utsatts, ställde många organisationer och företag om. Många tog fram nya verktyg för att kunna hantera trakasserier bättre. 

Om Försvarsmakten ska nå sitt mål om att få fler kvinnor att ansöka behöver de se till att oönskat beteende motarbetas aktivt. Det måste finnas rätt verktyg för att anmälda sexuella trakasserier ska kunna tas på allvar och åtgärder vidtas.

Vad kan Försvarsmakten göra när en kvinna vågar berätta sin historia och hela plutonen fryser ut henne till den grad att hon lämnar? Borde de inte bryta upp en pluton med den kulturen och omplacera de värnpliktiga? Det är viktigt att plutoner håller varandra om ryggen, det kan i skarpt läge betyda skillnaden mellan liv och död. Men det är problematiskt att det alltid tycks vara gärningsmannen man håller om ryggen, inte offret. 

Utifrån Försvarsmaktens stora brist på personal är det förståeligt att man inte vill göra sig av med någon, inte ens den som kränker och ofredar. Om man vill komma till bukt med trakasserier och skadlig kultur krävs det dock att man vågar utreda rapporter mer grundligt och vidta åtgärder. 

Att kallas lögnare och göras till syndabock är tyvärr välbekant för många kvinnor. Plutoner som fryser ut de kvinnor som rapporterar trakasserier tills de avbryter värnplikten är ett av många exempel. När pluton och ledning försvarar män om och om igen återstår bara en fråga: vem försvarar kvinnorna som försvarar oss?