Vasaloppet ligger varmt om hjärtat för William Nisser. När beskedet kom att han skulle vara med på jubileumsloppet jublade han.
Vasaloppet kördes första gången år 1922 med 139 deltagare. I år ska loppet återskapas med samma antal deltagare, varav två stycken kommer från Uppsalatrakten. Med tidstypiska kläder och skidor ska de ta sig an jubileumsloppet som går av stapeln 12 februari.
– Vasaloppet ligger mig varmt om hjärtat. Så när jag fick veta att jag skulle komma med på jubileumsloppet jublade och skrek jag, berättar Uppsalabon William Nisser som har åkt elva Vasalopp.
För att få en plats på jubileet var deltagarna tvungna att skicka in en ansökan. En jury sållade sedan mellan deltagarna som skulle visa god fysisk form såväl som ett historiskt intresse för loppet. Efter att William fick sitt besked i juli började hårdträningen, för även skidorna i loppet ska vara tidstypiska. William använder sin farfars gamla skidor, 120 år gamla, med bindningar av läder.
– Det gör att man inte kan styra med foten som med dagens skidor. I stället måste man lyfta hela benet, säger han.
Det har därför blivit många gympass för att bygga upp styrkan i benen.
– Sen har jag också gått promenader med ett däck släpandes efter mig, berättar han.
Förutom att det är fysiskt krävande kräver skidåkning med träskidor att man åker med annan teknik.
William Nisser anpassar remmarna efter näbbskon.
– Hur fasen gör man när man ska åka, tänkte jag. Framförallt i backar, för man kan inte saxa uppåt eller ploga nerför. Så jag tror att man får sätta sig på huk och åka som pulka nedför, och bara sätta ner händerna helt enkelt, säger William.
För Karin Lamberg, som är föredetta VM- och OS-åkare i längdskidor – och boende i Vänge, var tekniken emellertid inte lika svår att få till. Som liten på 70-talet åkte hon nämligen mycket på träskidor. Men trots det kommer loppet inte vara lättåkt.
– Den största utmaningen för mig är att orka hela vägen. För det kommer vara tungt med den här utrustningen, berättar Karin Lamberg och fortsätter:
– Som gammal skidåkare gillar jag utmaningar och det här loppet blir ett sätt att motivera mig till att återta min kondition. Jag opererade båda mina knän för några år sedan, så jag har inte kunnat vara lika aktiv som jag brukade.
Karin Lamberg var rankad som en av de tio bästa längskidsåkarna under sin karriär. Numera tränar hon på spåren vid Storvreta för att komma i form för loppet.
Hennes utrustning består av träskidor, vadmalsbyxor, flanellskjorta och skor från 70-talet, som är hennes egna.
– Det ska bli fantastiskt häftigt att gå tillbaka i tiden, och träffa alla som hållit på med sina förberedelser, säger Karin Lamberg.
Det håller även William Nisser med om.
– Alla vi är ju nördar som håller på med det här, deltagarna syr kläder, stickar och bygger egna skidor, berättar han.
Skidorna behövde William inte bygga själv, men läderremmar till skidorna och stavarna fick han hjälp med. Och det visade sig att det inte är så lätt att replikera läderdetaljer från 20-talet.
– Det har inte gjorts sådana här skidbindningar på säkert 80 år. Även om jag är duktig på läderhantverket var det en utmaning. Det är mycket kunskap om läder som har försvunnit med åren, berättar sadelmakare Jonas Pettersson som hjälpte William med utrustningen.
Sadelmakare Jonas Pettersson och William Nisser diskuterar hur långa läderhandtagen ska vara på stavarna.
Förutom tidstypiska skidor och kläder kommer maten som serveras vara tidstypisk. På menyn står buljong, ägg, mjölk och pannkakor.
– Jag kommer gå för pannkakorna, äggen skippar jag nog. Det finns ett rykte om att en av de första deltagarna, Strål Lars, tryckte i sig hela 21 kokta ägg innan han ställde sig vid starten och åkte hela loppet, säger William Nisser och skrattar.