Det kommer att göra ont att historien om den polisanmälda snabbteststudien nu till blir en stor sak i medierna, säger forskaren och läkaren Erik Salaneck. "Men jag vill inte vara en del av mörkläggningstaktiken.
– Det smärtar i mitt vetenskapshjärta när framstående företrädare för covidforskning och ledande namn i debatten om coronastrategin går emot etiska principer så här. Jag håller ju delvis med om deras kritik.
Det säger Erik Salaneck, infektionsläkare och klinisk forskare på Uppsala universitet. Han är den som med sin anmälan till universitetets rektor gett offentligt ljus åt spelet bakom den covidforskning som utreds av åklagare, som UNT berättat om.
Åke Lundkvist och framförallt Björn Olsen har varit tongivande i Vetenskapsforum covid-19, en grupp forskare som är kritiska mot Folkhälsomyndigheten och den svenska coronastrategin. På sin hemsida säger sig gruppen sträva efter att tillhandahålla en "objektiv bedömning av det rådande vetenskapliga läget", och att finna den "bästa vägen framåt genom ställningstaganden som bygger på vetenskaplig grund och etik".
– Om man nu ser att deras främsta företrädare agerar väldigt tvivelaktigt så kommer det att vara förödande för allmänhetens syn på forumet och kritiken de står för, säger Erik Salaneck.
Han och Björn Olsen fick i april 2020 det mejl om en färdig vetenskaplig artikel där Åke Lundkvist skriver: "Vittrar äntligen blod, mycket blod från FoHM:s toppskikt".
Erik Salaneck beskriver i dag mejlet som "otäckt och obehagligt". Hans tolkning är att det fanns ett motiv med den vetenskapliga artikeln, nämligen att visa att Folkhälsomyndigheten hade fel.
Du läste ju mejlet. Sa du ifrån?
– Nej. Jag hajade så klart till, det låter väldigt blodtörstigt. Men på något sätt, i den tid som var, fick det passera. Vi pratar om en tid då jag jobbade i princip dygnet runt på kliniken.
Artikeln accepterades och publicerades i rekordfart efter att Åke Lundkvist i samma mejl bett huvudredaktören Björn Olsen "plöja upp" ett snabbspår. Erik Salanecks bild är att formella fel inte nödvändigtvis har begåtts, men att hanteringen är ovanlig.
– Det här är exceptionellt. Det ska inte finnas jäv i sådana här sammanhang. Jag borde ha reagerat, säger han.
Han är själv en av artikelns författare. Bidraget var att tillsammans med en doktorand leverera data. Men, uppger han, vid tiden för publiceringen visste han inte att de fem patientprover som senare hamnat i fokus för att de saknade etiskt tillstånd, också ingick i datan. Hans bild är att Åke Lundkvist bett honom om hjälp med dem för ett helt annat projekt, om metodutveckling. Bevis finns i form av en blankett för patientens samtycke med Åke Lundkvists namn på, hävdar Erik Salaneck. Där nämns inte ordet forskning.
Först ett halvår senare lyckades han få veta att även de fem proverna var en del av studiens data.
Borde du inte ha koll på hur din egen artikel blir till och publiceras?
– Man kan verkligen tycka att vi borde ställt fler frågor, men i ett normalt förfarande finns ett stort mått av tillit där forskare med olika kompetenser samarbetar om en artikel.
I det medgivande patienterna har fått signera för att godkänna att prover tagits på dem nämns inte ordet forskning. Dokumentet bär Åke Lundkvists namn. I sitt yttrande framför han dock att det saknar has signatur.
Men det som Erik Salaneck verkar reagera allra starkast mot är det han uppfattar som mörkläggning för att sanningen inte skulle komma fram. Vid ett tillfälle då även Björn Olsen var med, även om han enligt Erik Salaneck hade en mer passiv roll, menar han att Åke Lundkvist direkt uppmanade honom att ljuga om sanningen.
– Att huvudforskaren har ett så vedervärdigt förhållningssätt till hur vi ska agera etiskt och försöker få medförfattare att begå ett brott, för det måste det vara, är väldigt, väldigt allvarligt.
När Erik Salaneck och hans medanmälare tog historien till sin prefekt, som gjorde en anmälan till rektor, såg de framför sig att universitetet skulle utreda allt de tagit upp, även frågor om mörkläggning och att de nekats tillgång till forskningsdata. I stället skickade universitetet delfrågan om etikprövning vidare till ansvarig myndighet.
– Det var oväntat för oss. För oss har det haft en enorm kostnad att gräva i och anmäla detta. Många år av min egen forskning har spolierats, och i den här miljön är jag säkert persona non grata. Ändå har vi tyckt att det här är den rätta vägen att gå. Min prefekt har varit ett ypperligt stöd men jag vet inte i övrigt hur universitetet resonerat.
Hur tror du det här avslöjandet påverkar allmänhetens syn på forskning?
– Det här är uruselt för förtroendet. Men det är en trygghet för allmänheten att oegentligheter faktiskt kommer fram.