I Polen har cirka 500 dött i covid-19. Officiellt är 12 000 smittade. Nyligen lättade regeringen på restriktionerna och folk får gå ut. Varken skolor, förskolor eller affärer är öppna, bortsett från de som säljer mat och läkemedel. Ansiktsmask och handskar är obligatoriskt utomhus.
– Precis innan gränserna stängdes reste jag från Sverige till Warszawa. Jag ville hjälpa mina isolerade föräldrar i krisen, säger Magdalena Bieroza.
Hon åkte från sitt hem i Vendel i norra Uppland till Polens huvudstad 14 mars. Det var en ganska impulsiv handling. Nu kan hon inte åka tillbaka.
– Mina föräldrar tyckte att jag var galen. Men de blev glada att jag kom hit. Min mamma har cancer och jag vill vara med henne när hon får behandling.
Magdalena bor hos föräldrarna i centrala Warszawa. Utanför sitt fönster skymtar hon ett tiotal människor när vi pratar. De flesta går till eller från tunnelbanan som är igång. I hennes familj är det hon som går ut och handlar mat. Föräldrarna får stanna inomhus fast de vill ut och promenera.
– Vi följer reglerna och gör vad som är bäst för att överleva, säger hon som cyklar 1-2 mil om dagen för hälsans skull.
Hon är orolig för föräldrarna. I Warszawa är patienterna uppdelade på två olika sjukhus. Det ena sjukhuset är till för dem som är sjuka i covid-19 och det andra är för dem som inte är smittade.
Den 19 april lättade Polens regering på några restriktioner. Läget ansågs stabilt. Polacker får nu gå ut men de ska hålla två meters avstånd och bära ansiktsmask och handskar. Maximalt fyra kunder får stå i samma kö i affärerna. Innan dess rådde total lockdown, folk fick bara gå ut för att handla mat eller läkemedel, eller besöka vårdcentraler.
– Jag känner mig fångad. Det känns som om jag är med i en amerikansk skräckfilm, säger Magdalena Bieroza.
Hon saknar sin sambo i Vendel och sin katt.
– Jag vill hem och önskar att jag kunde hoppa över Östersjön. Mitt hjärta finns i Sverige.
Magdalena träffade sin sambo när hon doktorerade i England. De bor nu i ett hus i Vendel. Därifrån har hon en timmes pendlingsavstånd till SLU där hon forskar på vattendynamik. Att jobba på distans tycker hon går jättebra.
– Om vi överlever kanske vi tittar tillbaka och tänker att den här tiden var jättebra på vissa sätt. Dels för att vi umgicks mer med nära och kära, dels för att vi hade ett annat arbetstempo. Kanske är det här precis vad vi behöver.
I Polen pratas det om Sveriges modell för att tackla pandemin.
– Många är kritiska men min pappa funderar över om inte Sverige valt en bra väg för ekonomins skull.
Thailand har stränga restriktioner som kan ge böter eller fängelse. Landets officiella dödstal är 48 personer och 2 900 smittade. Munskydd är obligatoriskt, på natten råder utegångsförbud och ingen får röra sig mellan olika stadsdelar.
Patric Vallgårda, sambon Sofia Jansson och fem-åriga sonen Collin åkte på semester från Uppsala till Phuket i Thailand i slutet av januari. De skulle stanna i två månader. Men deras plan blev inställt. Nu kommer de inte hem.
– Det kom inte som en chock. Det första vi gjorde var att förlänga visumet, hyra ett hus för ett år och köpa en Playstation och TV till sonen i sista sekunden. Dagen efter stängdes alla butiker, säger Patric Vallgårda.
Både han och han sambo är företagare och kan delvis arbeta på distans. Ibland tycker Patric att dagarna är långtråkiga och längtar hem till sina djur och till att jaga.
Skulle du åka hem om det blev möjligt?
– Nej, inte som läget är i Sverige. Åker vi hem blir vi med största sannolikhet smittade av corona. Det blir vi inte här.
Patric säger att alla svenskar som han träffat i Thailand är kritiska mot hur folk beter sig i Sverige.
– Svenskarna är egoistiska, tar inte myndigheternas råd på allvar och bryr sig inte om vem de smittar. De verkar inte ha fattat hur allvarlig cornonasmittan är.
Tidigare den här dagen fick Patrics familj, precis som många andra i Thailand, besök av myndighetspersoner assisterade av militär som knackat på, kontrollerat passet och tagit tempen på alla. Det är andra gången det sker och Patric tycker den kontrollen är bra.
– De som har feber får åka till karantän i två veckor på hotellanläggningar som står tomma och som regeringen hyrt. De som har covid-19 får åka till sjukhus.
Patric har fått inblick i vilka ekonomiska följder som karantänen innebär för lokalbefolkningen. Nästan alla är beroende av turismen och har förlorat sina jobb. Självmord är vanligt, rapporterar media om.
Från huset ser Patric den tomma och stängda stranden som ligger fem minuter bort. Några enstaka thailändare rör sig ute. Det är tillåtet men folk får inte förflytta sig mellan provinser.
– Hade det varit i Uppsala hade man inte kunnat ta sig från Gottsunda till Årsta.
För att få vara ute krävs munskydd. Att avstå kan ge böter på 20 000 baht (7 000 svenska kronor).
– Jag känner mig trygg här, regeringen gick tidigt ut med hårda restriktioner. Den som bryter mot dem får böter eller hamnar i finkan, säger han.
Hur känns det i er situation?
– Det är dubbelt. Vi vet vi inte hur det blir i höst när vår son ska börja skolan. Han har testats för en engelskspråkig skola. Men det är bättre här än i Sverige. Hade vi varit en normal familj med anställningar hade det varit en katastrof.
I San Diego county i södra Kalifornien bor cirka 3 miljoner människor. Där finns drygt 3 000 konstaterade covid-fall varav 230 personer har fått intensivvård och 113 har dött. Skolorna är stängda liksom alla affärer som inte anses livsnödvändiga. Sedan drygt en månad råder utegångsförbud.
I en och en halv månad nu har skolorna varit stängda i San Diego county. För Frida Brunzells två äldsta barn, som är 14 respektive 16 år, funkar distansundervisningen okej. Men för hennes 8-åring är det tufft att inte få gå till skolan.
– Hon grät igår över att inte få träffa sina kompisar. Att träffas digitalt går nog rätt bra för äldre barn, men för de yngre är det jobbigt både att inte få leka med kompisar och att klara skoluppgifter på distans. Det är många barn som inte lär sig något nu, säger Frida Brunzell som är uppvuxen i Uppsala men som bott i USA sedan år 2000, då hon och hennes svenske man flyttade dit.
20 mars utfärdades en stay at home order, alltså utegångsförbud, i San Diego county. Att handla mat och gå till jobbet – om det är samhällsviktigt – är tillåtet. Liksom att ta promenader – men bara i det egna bostadsområdet. Stränder, lekparker och vandringsleder är stängda.
– Häromdagen öppnade de stränderna för de som vill bada och surfa. Men det blev kaos eftersom alla ville dit och sola, så de kommer nog att stänga stränderna igen.
Utöver matbutikerna är en hel del andra butiker också öppna för att de anses nödvändiga, däribland byggvaruhus och vapenaffärer. Men turismen, en av San Diegos största näringar, har tagit hård stryk av situationen.
– Det är många människor som inte längre har någon inkomst och som har det fruktansvärt. Hotell och konferensanläggningar har inga gäster alls. Där får i stället hemlösa nu bo, eftersom man är rädd att de ska sprida smitta annars, säger Frida Brunzell.
Även vårdanställda som oroar sig över att smitta anhöriga får bo gratis på stans hotell. Men faktum är att situationen är väldigt lugn på sjukhusen, berättar Frida. Alla planerade operationer har ställts in – så nu sägs sjuksköterskor och läkare upp.
Får även oförsäkrade vård för covid-19?
– Ja, om det är akut. Därför väntar en del med att söka vård tills de nästan inte kan andas.
Hårdare restriktioner väntar: snart blir det obligatoriskt att ha på sig munskydd så snart man är utomhus och riskerar att komma närmare någon än 2 meter.
– Problemet är bara att det inte finns munskydd att få tag på. Och det är ganska otydligt vad som händer om man bryter mot ett förbud. Det finns regler, men struntar man i dem är det inte säkert att det blir någon konsekvens.
Hur länge ska samhället och skolorna vara nedstängt?
– Jag vet inte. Jag tror inte det finns någon långsiktig plan, vilket känns jättestressigt.
Frida Brunzell har sett hur två olika läger har vuxit fram i San Diego den senaste tiden: En grupp som demonstrerar utanför mataffären för sin rätt att slippa bära munskydd och för färre restriktioner för att rädda ekonomin. Och så en grupp som i sociala medier stolt deklarerar att de inte varit utanför huset på flera veckor och att de vill hemundervisa barnen året ut.
– En del är väldigt rädda och tvättar alla förpackningar med klorin innan de tar in dem i huset. En stor skillnad mot Sverige är att man här inte får någon vettig information från staten, så många har väldigt lite kunskap om virus.
Vilket läger tillhör du?
– Jag tycker att det behövs åtgärder så att det inte blir som i New York där många har dött. Men eftersom jag är kemiingenjör gillar jag vetenskap och tycker att politikerna här borde lyssna mer på experter, som i Sverige, i stället för att agera på rädsla. Jag skulle verkligen önska att skolorna öppnade snart för att barnen ska må bättre och inte komma efter. Men att barn kan fara illa diskuteras väldigt lite.
Sveriges sätt att hantera corona har blivit omdiskuterat bland svenskamerikaner. Många är upprörda och oroliga för sina föräldrar i Sverige, enligt Frida.
– Det har spridits en bild av att allt är som vanligt i Sverige. Men det är det ju inte.
I Myanmar (som tidigare hette Burma) har 6 personer dött och cirka 150 konstaterats smittade i covid-19, enligt de officiella siffrorna. Skolor och universitet hålls stängda. I delar av landet råder restriktioner som innebär att det bara är tillåtet att gå ut för att köpa mat, besöka läkare eller gå till jobbet.
Lais Machado Salome har jobbat för internationella Röda Korset i Myanmar i snart ett år. I den del av huvudstaden Rangoon där hon bor har det varit utegångsförbud sedan 10 april.
– Sedan dess har jag bara varit utanför mitt radhus två gånger, bägge gångerna för att handla mat. På affären mäter de ens temperatur innan man går in och kontrollerar att man har munskydd, säger hon.
Kaféer och restauranger säljer take away, men har ingen servering på plats.
– Jag tror att livet pågår lite mer som vanligt i de delar av stan som inte stängts ner, men jag vet inte eftersom jag inte varit där, säger Lais Machado Salome.
Varför stängdes din stadsdel ner?
– Troligen för att man upptäckt något coronafall här.
Lais jobb bedöms som samhällsviktigt och hon får därför gå till kontoret. Men eftersom nästan alla hennes kolleger jobbar hemifrån gör även hon det. En situation som dels medfört att hon jobbar väldigt mycket, dels att det blivit svårt att skilja på jobb och fritid.
– Jag har börjat skriva dagbok för att skilja dagarna åt. Och så försöker jag ha någon sorts rutin när jag inte jobbar: jag lagar mat, städar, tvättar och lyssnar mycket på svensk radio.
Hemma i Uppsala bor Lais man och två barn, 17 respektive 28 år gamla. Eftersom Lais bor själv i Myanmar blir hon ganska isolerad. Men hon känner sig inte särskilt ensam.
– Jag umgås hela tiden med folk via Skype. På kvällarna pratar jag alltid med familjen och med någon kompis. Så jag tycker att det funkar.
Lais har skrivit kontrakt på att jobba i Myanmar till december. Egentligen skulle hon åkt hem till Sverige på semester nu i april, men nästan alla flyg har ställts in. Hon har ingen aning om när hon kan åka hem nästa gång. Det är det allra jobbigaste med situationen, säger hon.
– Och jag har snart brist på några saker som jag brukar köpa i Sverige. Migräntabletter har varit svåra att hitta här, de jag har räcker bara för två anfall till. Snuset jag har räcker kanske i två månader till. Och så behöver jag snart nya kontaktlinser.
Portugal stängdes tidigt och har hållit smittan i schack på ett effektivare sätt än grannlandet Spanien. Redan i januari började smittspridningen bevakas. Skolor och universitet stängdes i mitten av mars. Kort därefter stängde nästan allt utom mataffärer, sjukvård och apotek. 24 300 personer är bekräftade smittade och 950 är avlidna.
I hamnen i Lagos i södra Portugal åker polisen runt med sirener och megafon och ropar: "Ta ansvar! Stanna hemma – gå bara ut om ni absolut måste."
– Det ger resultat. Här är folktomt och lugnt. Båtarna ligger i hamnen men det är inga människor i dem, säger Pia Westin Rödin från Uppsala som är i sin segelbåt Imagine ihop med sambon Henrik Möller.
Varje morgon spelar de sällskapsspel. I dag blev det Chinaschack. De stortrivs med tillvaron fast de sitter fast i hamnen.
– Vi kan få tillstånd att lämna hamnen men sen börjar svårigheterna. Vi kan inte att gå in i någon annan hamn utan måste i så fall ankra utanför. Då hamnar man i tidvattnet och höga stormar. Skulle vi segla till Sverige skulle det bli non-stop, säger Henrik Möller.
De sparade ihop pengar och gav sig iväg från Uppsala i juli 2018. Sedan dess har de seglat i Medelhavsområdet och alltid återkommit till Portugal.
– Vi älskar det här landet och folket här. Portugal är som Sverige på 1970-talet. Människorna är så hjälpsamma och tillitsfulla – supertrevliga helt enkelt, säger Pia.
– Och här är så rent överallt. Det ligger inte ens bajs kvar efter alla vildhundar, säger Henrik.
I Lagos är bara fyra personer bekräftat smittade av corona och ingen har dött.
– Vi känner oss trygga här. Reglerna har varit väldigt strikta. Man får gå ut och handla mat men inte röra sig mellan områden. Vi kan inte gå ut ur hamnområdet. Bron som leder härifrån är avstängd. Alla restauranger är stängda och människorna håller lydigt distans, säger Henrik.
Pia och Henrik får hela tiden svara på frågor från andra seglare som inte kan förstå den öppna svenska modellen att tackla pandemin.
– Alla undrar över Sveriges agerande. I internationella medier sprids bilder som visar folksamlingar och det upprör. När vi förklarar immuniteten som man vill uppnå brukar folk bli mer förstående, säger Pia och tillägger:
– Många ser också fördelarna för ekonomin genom att affärer och restauranger är öppna.
Just nu hoppas Pia och Henrik på att planerna på att minska restriktionerna blir verklighet. Det talas om att stranden ska bli tillåten att besöka. Då kommer de att bada.
Siffrorna är ifrån torsdag 30 april och kan ha förändrats.