Det nya Uppsala
– Det finns de som inte går fram till räcket på balkongen. De får höjdskräck. Men vi får frihetskänslor av att stå häruppe och titta ner, säger Patrik Strömgren.
På deras balkong står en blå dagbädd, där brukar de lägga sig när de kommer hem från jobben och njuta av att vara hemma. Det är favoritplatsen.
Innan de flyttade till Östra Sala backe bodde de i ett kedjehus i två plan i Lövstalöt.
– Jag saknar inte trädgården, säger Kristin, och påpekar att de är glada att slippa renovera.
De letade lägenhet i ett år. Nästan alla de kollade på låg högt uppe i husen men det var först när de såg Knäckepilen som de direkt kände att här ville de bo. Och ändå hade de bara sett en modell av huset.
– Härifrån ska vi inte flytta. Här ska vi bo till slutet, säger Kristin Guzman och ser väldigt glad ut.
Deras framtidssäkring är hissen och att de vet att det inte kommer byggas andra hus intill.
Kristin och Patrik bor i en fyrarummare på 99 kvadratmeter. Den kostade 4,6 miljoner kronor och månadsavgiften är 4 900 kronor. Förutom sovrum, har de ett litet yogarum och ett gästrum med fåtöljer som lätt förvandlas till sängar. I vardagsrummet sträcker sig fönstren från golv till tak i tre väderstreck. Utanför, men nära ändå, skiner stubbåkern gul vid Vaksala kyrkby.
– Vi har alltid drömt om ett penthouse, säger Patrik Strömgren som träffade sin hustru i New York.
Hon bodde då i Kalifornien men flyttade gärna till Sverige.
– Vi ville hitta en unik lägenhet, säger hon.
Och det gjorde de. Knäckepilen är ett snett hus med spetsiga balkonger och hela fasaden klädd i zinkplåt.
Hur kommer det sig?
– Huset ligger snett i förhållande till sin omgivning och den spetsiga formen pekar ut riktningen mot Vaksala kyrka. Det spetsiga har vi återskapat i balkonger som fått triangelform och bildar ett vackert skuggspel på fasaden, säger Rahel Belatchew, vd för arkitektbyrån Belatchew som ritat huset.
Hon är själv uppvuxen i stan och bodde under skoltiden i Nyby.
– Uppsala kommun hade höga ambitioner och ville se något annorlunda än den likformade bebyggelsen i andra stadsdelar. Man ville satsa på nya ideer och ny gestaltning. Det var väldigt kul och stimulerande för oss arkitekter. Vi hade workshops och tittade på exempel i Europa som inspiration, säger hon.
Då var det sällsynt i Sverige med hus i metall.
– Vi hade funderat på zinkplåt tidigare och eftersom Östra Sala backe är en ny stadsdel passade det bra att introducera ett nytt material. Numera är metall vanligare.
Vad är fördelen?
– Zink är skimrande och reflekterande, och får en vacker patina och är underhållsfritt.
Blir det dyrare och varmare än en mera vanlig fasad?
– Ja, lite dyrare men inte mycket. Zinkplåtarna sitter på isolerade betongväggar så det påverkar inte innetemperaturen i lägenheterna, säger Rahel.
Och Kristin och Patrik stortrivs. Det bästa med lägenheten är spetsformen, tycker Patrik. Några svårigheter att möblera spetsarna har de inte haft.
– Ett tag funderade vi på att ställa en stol i spetsen i sovrummet. Men så kom vi på att en tom stol ofta samlar på sig en massa grejer, så det struntade vi i.
Vilka nackdelar finns här?
De tittar på varandra. Ingen säger något, de fnissar lite och ser ut att tänka att något måste de väl komma på.
– Det är svårt att putsa de stora fönstren på utsidan, säger Patrik och andas ut.