Att gå långa promenader med hunden var tidigare vardag. Nu är Sara Lind glad om hon kan gå hundra meter.
Förslag om en postcovidmottagning har lagts fram. Men redan nu finns det de som behöver hjälp. En av dem är Sara Lind, som fortfarande är sjuk efter att ha fått covid-19 i november 2020.
Först kom snuvan, sedan försvann smak- och luktsinne. På dotterns 15-års dag fick hon positivt provsvar. Efter några dagar i isolering blev det allt tyngre att andas för Sara Lind. Då åkte hon till akuten.
– Det var tungt att andas, hjärtat rusade, och det fanns en extrem trötthet. Sedan dess har det bara fortsatt, berättar hon.
Sara Lind är själv sjuksköterska och vet hur stressigt det kan vara på akuten. Man vill inte vara till belastning när man vet hur tufft de har det, menar hon. Från akuten åkte hon till infektionsmottagningen, där hon fick ett bra bemötande och uppmaning att komma tillbaka dagen efter för uppföljning.
– De sa då att jag ska komma tillbaka om det blir värre. Närmsta två månaderna fick jag söka dit igen två gånger för att jag inte kunde andas.
Långtidscovid kan ge långvariga lungbesvär, men det är inte bara andningen som är svår. I dag lever hon med en hjärntrötthet som sätter spår i vardagen. Hon glömmer saker, tappar ord, tappar bokstäver, huvudräkning är svårt, och under sportlovet svimmade hon flera gånger. Att läsa en bok eller titta på en skärm ens en kort tid är ansträngande.
– Orken finns helt enkelt inte där. Jag blir glad om jag ens kan gå till en lekplats 100 meter bort med min tvååring.
Hon blev till slut hänvisad till primärvården. Sara Lind visste själv att hon behövde mer hjälp. Hon har försökt läsa in sig på studier om sjukdomen för att kunna vara behjälplig vid läkarbesök. Något hon inte tror att de på primärvården själva hinner med.
– Vart finns tiden att hinna läsa in sig på det här nya, när det är en sådan underbemanning hos dem?
Hos primärvården får Sara Lind göra diverse tester, och hon försökte under lång tid be om remiss till rehabmedicin för att komma vidare i utredningen. Då får hon höra att hon behöver vara sjuk i fem månader eller mer, och bli sämre, för att komma till rehab. Efter skattningsformulär och långa brev om varför hon vill få utredning får hon en remiss till rehab. Ett bedömningssamtal görs där, och fem veckor senare läser hon i sin journal att rehab skickar henne tillbaka till primärvården för rehabilitering.
Det är via en egen kontakt på sjukhuset som hon fått träffa en kardiolog, som i sin tur hänvisade henne till en neurolog. Väntetiden där är runt sex månader för en läkartid.
– Jag är så van vid att vara aktiv, men nu blir jag trött bara av att tömma diskmaskinen, säger hon.
Vardagen går ut på att vila mycket. I sovrummet är både rullgardin och gardiner fördragna. Där vilar hon efter att ha skjutsat barnen på morgonen för att ens orka hämta på eftermiddagen. Ljud och ljus skapar en sprängande huvudvärk.
– Att prata med två personer samtidigt går inte, det blir för mycket.
Extra känslig mot ljud och ljus är några av symtomen, därför spenderas mycket tid i ett kolsvart sovrum.
Hon har många idéer för hur en postcovidmottagning kan struktureras. En högspecialiserad mottagning med läkare från alla relevanta områden önskas.
– Viruset går in i varje cell och ger organskador, därför behöver vi alla områden.
Sara Lind efterlyser en struktur inom sjukvården, för att ingen ska slussas fram och tillbaka och hamna mellan stolarna.
– Personer i min sits är förtvivlade. Vi kan bättre i Region Uppsala. Jag vet att sjukvården sliter, men vi måste få till resurser.