Carola Karlbom är undersköterska och jobbar på geriatrikavdelning sedan flera år. "Det känns lite surt för oss att vi inte uppskattas. Det bästa vore om ekonomi och omvårdnad hade lika mycket värde", säger hon.
– Våra yrken ses som enkla jobb. Det är de absolut inte. Det är inte bara att ta nån från gatan och tro att man kan ta över, säger undersköterskan Carola Karlbom.
Hon jobbar på Geriatrikavdelningen på Akademiska sjukhuset. Genom hela pandemin har hon och hennes kollegor stretat på. Men samhällsnyttan syns inte i lönekuvertet.
– Vårdpersonalen vrider knäskålarna av sig för att räcka till och hitta lösningar. Efter allt som vi gått igenom med materialbristen i våras och att vi står mitt i pandemin så vill vi få annan uppskattning än applåder, säger Carola Karlbom.
Man blir inte undersköterska för de höga lönerna. På en tjugoårsperiod har medellönen för undersköterskor ökat med 11 000 kronor, från under 15 000 till runt 26 000. Det innebär en snittlöneökning på 550 kr per år. Och eftersom lönen är individuellt satt finns ingen garanti för att lång erfarenhet ger högre påslag för den enskilde.
– De äldre, erfarna som lär ut yrket till alla nya som kommer, de ligger ofta lägre i lön än de som de lär upp. Den stora kunskapen betalar inte för sig och det är tråkigt, säger Carola Karlbom.
För undersköterskor lönar det sig mer att tillbringa tid på kontoret än att bara jobba med patienter.
– Ju längre man är från vården desto högre lön får du. Undersköterskor med mer administrativa arbetsuppgifter ökar snabbare i lön, säger hon.
Efter årtionden som undersköterska har hon märkt att ansvaret växer hela tiden – men inte lönerna.
– Vårdtyngden är betydligt större, patienterna är sjukare och vi har mycket mer dokumentation och delegering än för tjugo år sedan. Men det har inte märkts tillräckligt i lönekuvertet. Lönerna liksom slår i glastaket, säger Carola Karlbom.
Undersköterskornas 72-procentiga lönelyft över en 20-årsperiod är nästan exakt samma i procent som för sjuksköterskor, men mindre än hälften av vad regiondirektören fått under samma period – 150 procent.
– Vi vårdar faktiskt människor och liv. Det känns lite surt för oss att vi inte uppskattas. Det bästa vore om ekonomi och omvårdnad hade lika mycket värde, säger Carola Karlbom.
En procenthöjning av en hög lön ger fler tusenlappar än av en låg lön. Tidigare landstingsdirektör i Uppsala Thomas Keisu hade 61 500 i månadslön år 2000. I år har regiondirektören Johan von Knorring 150 000 kronor – ett lönelyft på nästan 90 000 kronor – nästan tio gånger så mycket som för en undersköterska under samma period.
Det är upprörande, tycker Carola Karlbom.
– Man baxnar. Vad gör man med så mycket pengar. Det kunde vara en årslön för vissa, säger hon.
Även andra topptjänstemän i regionen har fått högre lönelyft än vårdpersonalen. År 2000 tjänade förvaltningscheferna i snitt 49 000 kronor i lön, vilket motsvarade strax över tre undersköterskelöner. Sedan dess har de fått en snittlöneökning på 120 procent till 113 000 kronor. Det är en ökning på 64 000 kronor. Maria Rosén, HR-direktör på Region Uppsala tycker det är skäligt.
– Det här är grundlöner. Då ser man exempelvis inte OB-ersättning, förkortad arbetstid eller andra arbetsförmåner. Det är svårt att jämföra yrken på det sättet, säger Maria Rosén.
Maria Rosén är HR-direktör på Region Uppsala.
Regiondirektörens lön motsvarar i år sex undersköterskors snittlöner.
Ska man se det som att en regiondirektörs arbete är sex gånger viktigare än en undersköterskas?
– Nej vi jämför inte på det sättet. Olika yrken har olika genomsnittslöner, säger Maria Rosén.