Att fler arbetsgivare öppnar upp för ett flexibelt arbetsliv är i grunden positivt, och en vinst för både arbetsgivare och arbetstagare. Erfarenheterna av pandemin visar att frivilligt distansarbete kan ha positiva effekter för såväl produktivitet som balansen mellan arbete och fritid. På sikt kan dessa nya arbetsformer påverka den svenska arbetsmarknaden i grunden, när distansarbete suddar ut avstånd och mångdubblar antalet tillgängliga arbetsplatser.
Samtidigt är det också tydligt att distansarbetet ger upphov till nya utmaningar – utmaningar som hittills har lämnats vind för våg. När arbetsgivare tar historiska steg mot 2020-talets moderna arbetsplatser, är det med utdaterade regelverk som resan inleds. En skattelagstiftning som sätter käppar i hjulet för arbetstagare som vill utrusta hemmakontoret. En arbetsmiljölagstiftning som är illa anpassad till hemmamiljön som arbetsplats.
Bristen på uppdaterade regelverk riskerar inte bara att stanna upp utvecklingen mot modernare arbetsplatser. Det är också tydligt att bristen riskerar att få konsekvenser för jämställdheten. Enligt en undersökning bland TCO:s medlemmar uppger fler kvinnor än män att stödet från närmaste chef har försämrats vid hemarbetet under pandemin.
För att möjliggöra omställningen krävs politisk handlingskraft. Moderna arbetsplatser kräver moderna regler, som säkerställer schyssta villkor för arbetstagare och ger arbetsgivare förutsägbarhet. Vi lägger i dag fram fyra liberala reformförslag:
1. Skattebefria hemmakontoret. Det är uppenbart att befintliga regler kring förmånsbeskattning av kontorsredskap är dåligt anpassade till de praktiska effekterna av att ha ett hemmakontor. Det är inte rimligt att kontorsmöbler för hemmet i praktiken måste ägas eller leasas av arbetsgivaren för att arbetstagaren ska undgå en skattesmäll. Utrustning till hemmakontoret bör som huvudregel vara skattebefriad.
2. Modernisera arbetsmiljöregleringen. På flera punkter har verkligheten sprungit om arbetsmiljöregleringen. Det behövs ett regelverk som ger klarhet i var gränsen går för frivilligt och förväntat hemarbete. En annan central fråga är hur arbetsgivaren ska ta ansvar för den psykosociala arbetsmiljön i hemmet, där nuvarande regelverk inte har hängt med i utvecklingen.
3. Kartlägg distansarbetets inverkan på den ekonomiska jämställdheten. I december presenterade Jämställdhetsmyndigheten en kunskapssammanställning om hur covid-19 har påverkat den ekonomiska jämställdheten. Av sammanställningen framgår behovet av en utförligare kartläggning och analys av distansarbetets inverkan på jämställheten. Exempelvis finns det skäl att kartlägga huruvida kvinnor som distansarbetar tar större ansvar för det obetalda hemarbetet, något som kan ha en inverkan på framtida löneutveckling.
4. Se över förvärvsinkomstbeskattningen i det digitala tidevarvet. Fokus i nuvarande reglering ligger på var ett visst arbete utförs, snarare än hur det utförs. Detta ger upphov till fler och fler komplikationer, i takt med att den tekniska utvecklingen möjliggör för arbetstagare att utföra sitt arbete varsomhelst – rentav i andra delar av världen. Såväl de svenska- som internationella skattereglerna måste uppdateras. Detta arbete kan inte göras i en handvändning, det är därför av stor vikt att regeringen redan nu påbörjar det.
Det råder inget tvivel om att distansarbetet är här för att stanna. Nu är det upp till politiken att leverera en trygg och framtidssäkrad reglering – som möjliggör för schyssta arbetsvillkor i det digitala tidevarvet.