"God morgon! Hej!" Att gå med Therese Rosengren genom Rinkeby torg en förmiddag är att sällskapa med en rakryggad person som hejar på människor till höger och vänster. Hon har uniform och de hoodies, sjal eller keps. Alla vi möter hälsar tillbaka: tre unga snubbar, en kvinna med barn i handen och en äldre man som stannar upp, pekar mot sin hals och berättar för Therese att han har väldigt ont.
– Då är det nog bra om du blir undersökt, säger hon, och sträcker ut handen mot vårdcentralen som ligger i andra ändan av torget.
– Ja, dit är jag på väg, säger han och ser lite lättad ut.
Therese Rosengren är chef för lokalpolisområde Rinkeby som består av elva distrikt bland annat Kista, Akalla och Tensta. Tidigare låg hennes arbetsplats i Solna men första september öppnade ett nytt polishus i Rinkeby med plats för 400 personer.
– Vi fick blommor av medborgare vid invigningen. Många ville prata och sa att de ville ha oss här. Jag blev väldigt berörd av deras reaktioner. Rinkeby är lite som en småstad, säger Therese Rosengren.
Det sex våningar höga polishuset är dock massivt som en fästning. Metall på utsidan och fönsterrutor med överflöd av nitar. Allt är skottsäkert. Det är svensk polisstandard 2020. Vi sätter oss i ett rum på mjuka stolar i olika färger.
När Therese berättar för folk att hon jobbar i Rinkeby får hon alltid samma fråga. Är det inte väldigt våldsamt där? Och jo, 16 mordförsök genom skjutningar varav fyra resulterade i mord under åtta veckor. En våldsspiral i somras delvis orsakad av rivaliserande gäng.
– Rinkeby är ett utsatt område och vi har ögonen på oss hela tiden.
Therese är uppvuxen i Uppsalatrakten. Hon gick ut polisutbildningen i Stockholm år 2008 och har sedan dess mest jobbat i yttre tjänst i radiobil och ryckt ut på 112-larm i norra förorterna.
– Tänk dig att åka till folk som upplever den värsta dagen i sitt liv. Det kan handla om saker som man inte tror händer. Att kunna hjälpa dem i sådana lägen ger en väldigt speciell känsla, säger hon.
Therese Rosengrens drivkraft är att förbättra människors livssituation. Som barn reste hon mycket med sin familj. Föräldrarna tog henne till fattiga länder. Det har fått henne att vilja bekämpa orättvisor och gjort henne genuint intresserad av människor.
– Vi känner till de flesta av de kriminella ungdomarna. Många umgås mycket ute i centrum eftersom de bor trångt, säger Therese Rosengren.
– Vi har kriminella ungdomar med målet att leva till 23 år. De kommer från låg socioekonomisk bakgrund och ser ingen framtid. Att motivera dem att gå i skolan, plugga vidare och få bra lön vid 30 är svårt. De lockas av äldre kriminella, deras pengar och coola bilar. De kriminellas arbetsförmedling är öppen dygnet runt.
Hon berättar att det finns kriminella i 10-årsåldern, vilka inte är straffmyndiga, utan ska tas om hand av socialtjänsten. I det nya polishuset huserar också socialtjänsten för att enklare kunna samarbeta med polisen.
– För att få bukt med gängkriminaliteten måste vi sätta stopp för nyrekryteringen. Då måste vi samarbeta med skola och socialtjänst. Samtidigt behöver lagarna kalibreras så att straffrabatten för unga som begår våldsbrott tas bort, säger hon.
Som ny polischef i Rinkeby ville hon få bort försäljningen av droger.
– Handeln med droger skedde på tunnelbanestationen. Som en ständigt öppen drive-in. Folk kom hit från hela Stockholm för att handla, säger hon.
T-banestationen sattes under ständig polisbevakning, många bevakningskameror placerades ut och nya ordningsvakter anlitades.
– Det hade gått så långt att människor tyckte det var obehagligt att använda tunnelbanan och SL ville stoppa trafiken. Att kunna använda tunnelbanan är en rättighet för medborgarna som bor här och ska åka till sina jobb, säger hon.
Nu är droghandeln i tunnelbanan borta. Även personrån och andra brott, förutom mord och mordförsök, har minskat i området. Therese Rosengren visar inga diagram på brottsbekämpningen. En lärdom från hennes tidigare arbetsledande tjänst som operativ samordnare är att det administrativa inte ska få ta huvuddelen av arbetstiden. Möten med människor prioriterar hon högre för brottsbekämpningens skull.
– Vi jobbar mycket på kontakten med medborgarna. Ska vi bygga tillit måste vi göra det till vardags när läget inte är akut. Många som bor här kommer från länder där man helst undviker myndighetspersoner.
På senare tid har det pratats mycket om polisens utsatta arbetsförhållanden. När Rinkebypoliser deltog i forskning från Umeå universitet svarade de att största stressmomenten var att någon av deras kolleger skulle bli skjutna eller att familjemedlemmar skulle hotas till livet. Därefter kom för lite personalresurser, att bli trakasserad eller hotad på sin fritid och att lagen är ineffektiv. Risken att själv bli skjuten kom inte på fem-i-topp.
– Jag känner igen det där reaktionerna, säger Therese Rosengren, som lever under skyddad identitet på grund av hot som hon fått.
Är det ett pris som är värt att betala?
– Det högsta priset betalar poliser i yttre tjänst. De möter ofta frustrerade människor och får många hemska upplevelser. Det sätter sina spår att jobba när det skett ett mord eller att jaga någon som har vapen. Numera har vi alltid startsamtal innan de ska ut på sina pass i yttre tjänst, säger Therese.
Tanken är att poliserna ska få reflektera över hur de känner sig, om de har farhågor inför passet, kanske sovit dåligt, är hotade eller har utsatts för andra påfrestningar.
– När jag var ny stannade vi aldrig upp och pratade om saker. De här är en kulturresa vi gör inom polisen. Den som ska hjälpa andra måste själv vara stabil, säger hon.
Vid enskilda tillfällen kan poliser få eskort av andra poliser som följer dem till tunnelbanan när de slutat passet om de känner sig hotade. Gruppchefer får yrkeshandledning för att kunna stötta sina medarbetare.
– Vi lägger mycket kraft på att stärka varandra, säger Therese Rosengren.
Hon är övertygad om vikten av att lägga energi på sin mentala hälsa. På fritiden ser hon till att fylla på med god energi, har hund och rider, men läser aldrig deckare eller lyssnar på true crime-poddar.
– En sak har jag lärt mig: livet kan ta slut när som helst. Därför skjuter jag inte upp saker som jag vill göra utan ser till att få dem gjorda.
Min drömsöndag
Jag vaknar: med min familj.
Frukost: jag dukar köksbordet fullt och försöker dra ut på frukosten så länge som möjligt. Efteråt blir det en lång promenad med hunden, därefter ett träningspass.
Lunch: brukar bli av det lättare slaget då dagen ofta är full av aktiviteter.
Eftermiddag: umgås med vänner och familj.
Middag: söndagsmiddag med delar av släkten är en tradition.
Kväll: kommer ofta hem sent efter middagen, förbereder inför kommande arbetsvecka.
Jag somnar: efter att ha läst en bra bok.
Personligt
Fritid: jag älskar att vara aktiv tillsammans med vänner och familj. Gärna en ridtur, cykeltur eller grillning ute i skogen.
Bästa podd: sommar/vinter i P1, Chefssnack, P3 dokumentär.
Lyssnar på: ljudböcker och musik i de flesta former.
Äter ofta: frukt.
Äter helst: grillat i alla dess former. Mangosalsa med koriander är en favorit.
Äter aldrig: blodpudding.
Dricker inte: whiskey.
Dricker gärna: färsk juice, kaffe och mousserande vin.
Drömmer om: en värld där fler människor får möjlighet att förverkliga sina drömmar.
Inspireras av: modiga människor som vågar stå upp för sig själv och andra.
Tränar: crossfit, landsvägscykel, styrketräning, boxning, ridning och löpning.
Läser: gärna böcker som får mig att reflektera. En favorit är Stefan Einhorn.
Oroar mig för: jag väljer att inte lägga tid på att oroa mig.
Längtar efter: en lång utlandssemester med min familj och en ridresa tillsammans med vänner.
Ser på Youtube: ingenting.
Aha-upplevelse: att man kan bryta foten av att ramla ur en våningssäng.
Okänd talang: tidigare skolmästare i biljard.
Meningen med livet: Att ha modet att lyssna på hjärtats röst och styrkan att gå sin egen väg. Att våga leva fullt ut, ta sig an utmaningar och hitta nya vägar framåt, och att stanna upp och njuta av livet.